• ▹ Familj

    Trött dag och pirr av ovetskap

    Idag är jag helt slut. Vissa dagar känns det som att det enda jag gör är att fixa mat till lilleman, får honom att sova, byta blöja och stimulera. Antar att många andra känner så med. Vi har fått sova lite bättre den sista tiden (jinx…) och det är verkligen guld värt. Det är ju alltid något när man har kids, så jag försöker se det positiva istället för att tänka på de saker som har förändrats eller vilken fas han är i – och just nu är det positiva att vi får lite bättre sömn. Nu turas vi också om att sova på soffan (jag 2 nätter, Jocke 1 natt) för att vi ska få några timmar sammanhängande.

    Varje dag tänker jag att det kanske blir dagen vi går vidare i försäljning eller husköp. Det är pirrigt men också enerverande att inte veta. Tror det är en utopi att hoppas på att ha det klart i år, men innan sommaren vill jag gärna att vi ska ha hittat rätt hus i alla fall. Just nu fantiserar jag mycket om hur jag ska dekorera uppfarten, entrén och trädgården vid högtider. Det är en av fördelarna med att ha barn – jag kan alltid skylla på att det är för barnens skull, hehe…

  • ▹ Vår lägenhet

    Svar på kommentar – husletande

    ”Hej! Vad spännande att ni börjar titta på hus! Jag och min särbo är i samma sits och jag tycker det är så mycket att tänka på och svårt att hitta hus som matchar våra önskemål. Vad har ni för ”Krav” och saker ni kan tulla på? Vilka områden tittar ni på och hur resonerar ni kring området ni ska bo i? Vad ska finnas nära, hur det ska se ut osv? Hälsningar, Annica”

    » Hej! Vad kul med en fellow husletare!

    Vi upplever nog inte att det är så mycket att tänka på, ärligt talat. Det är givetvis lite mer att tänka på än vid köp av bostadsrätt, men jag känner mig inte överväldigad. Jag tror iofs att det finns en enkel förklaring till det…

    Vi letar nämligen inte efter vårt drömboende eller ett hus där vi ska bo under en lång period utan det hus vi köper nu kommer passa oss under småbarnsåren. Vi tänker oss kanske ett radhus med närhet till förskola och Roslagsbanan för att underlätta vardagspusslet.

    Vår framtidsvision för vår familj skiljer sig definitivt åt från hur vi ser att vi ska bo och leva under småbarnsåren – och jag kan tänka mig att nästa husköp kommer bli lite knivigare, för där vill vi nog rota oss ett bra tag. Där snackar vi krav på en annan nivå, hehe. Men just nu? Det ska vara så familjevänligt som möjligt. ♡ (Vilket är rätt intressant då jag innan Frans kom såg oss som cityfamilj och rent ut sagt avskydde allt vad det klassiska familjelivet i radhus stod för, heh.)

    För att svara på dina frågor så vill vi bo kvar här i Täby. Vi trivs alldeles för bra för att flytta! Vi vill som jag nämnde ha nära till Roslagsbanan och inte ha förskolan allt för långt bort. Plus i kanten om SATS/annat gym samt matbutik finns i närheten, men det är inget måste.

    Sett till huset är vi flexibla eftersom vi tycker läget är viktigast. Men vi tänker oss ett flerplanshus med bra ljusinsläpp. Det är superviktigt för mig att ljuset är ”rätt”. Jocke vill gärna ha någon form av vallabod och jag vill inte ha ett långsmalt kök. En trädgård där vi kan ha utemiddagar för våra stora familjer och någon lekhörna för barnen. Vi är bekväma, så renoveringsobjekt går bort men vi kan tänka oss att göra om vissa saker vid behov.

  • ▹ Bröllop,  ▹ Vår lägenhet

    Trött på bröllop och taggad på husletande

    Hej på er,

    Som jag anade så har jag sedan ett par veckor tillbaka tröttnat rejält på att planera vårt bröllop. Vet ju att det blir så; att jag brinner till och likt en ångvält plöjer att göra-listor för att efter ett litet tag brinna av och samla kraft till nästa ämne.

    Det är två år kvar till vårt planerade bröllop utomlands men det känns absolut inte säkert att det blir av. Både Jocke och jag är praktiska realister och är alltid noga med att väga för- och nackdelar i detalj. Vi tar det säkra före det osäkra så i det här fallet skulle vi aldrig våga signera ett avtal om det står för mycket på spel. Och just nu känner vi båda att det är lite väl osäkert och lite väl tunga ”what if” i vågskålen med ”SIGNERA INTE ÄNNU”. Men det positiva är som sagt att det är två år kvar och vi är inte bundna till ett datum – så förhoppningsvis kan vi välja att boka bröllopet lite senare.

    Men! Inget ont som inte har något gott med sig. I takt med att vi chillat ner med bröllopsplanerna har vi börjat få upp ögonen för en förändring här hemma. Det jag älskar med Jocke är att när vi båda har bestämt oss för något så går det rätt fort. Det gör också att våra 3 års-planer aldrig stämmer in eftersom vi alltid ändrar dem, haha.

    Vi har t ex lagt ut vår lägenhet hos MOHV som kommande försäljning. Spännande, spännande. Finns att titta på här: LÄNK! Förmodar att en del av er är nyfikna. 😉

  • ▹ Övrigt

    En ny rutin?

    God morgon på er!

    Dags för ett sedvanligt blogginlägg. Det är lördag morgon och jag sitter nedanför vår lägenhet på en blöt bänk och använder min fot till att rulla vagnen som Frans äntligen har somnat i. Alltså – tiden man lägger på att försöka möta sitt barns behov på bästa sätt? Det finns en anledning till att småbarnsföräldrar diskuterar sömn till det yttersta om man säger så.

    För cirka två veckor sedan var jag iväg på förmiddagen och behövde ta med mig Frans. Hans rutinmässiga, härliga förmiddagsnap på 1-1,5 timme på terrassen ändrades till en varm biltur. Där han absolut inte sova. Sedan dess har dagssömnen varit katastrofal och de senaste dagarna har han sovit 30-40 min PER DAG. Mängden återhämtning = noll.

    Imorse tog jag Frans eftersom Jocke tog hela skriknatten. Frans fick frukost som vanligt men istället för att leka efteråt ville jag testa att natta om honom direkt. En äkta småbarnsmorsa var det här: med smutsiga leggings, fett hår gömt i en mössa, oborstade tänder och osminkat ansikte spatserade vi omkring på de delar av området som har någon form av kullersten. Drog ut vagnen, drog in vagnen, skakade och snurrade runt. På med white noise och hoppas på det bästa.

    Tog sin lilla tid men nu har han sovit 30 minuter och ni som också har barn som vägrar sova i perioder – ni vet vilken lättnad jag känner just nu. Det var i nivå av ”nu börjat jag gråta”. 🙂

  • ▹ Övrigt

    Vad göra i karantän? 15 tips för en roligare vardag

    God morgon på er! Vad sysselsätter ni er med i dessa tider, med Corona och hårdare restriktioner? Jag vet att rubriken är lite hård, men det är en slags karantän vi behöver förhålla oss till just nu. Det är inte konstigt om tålamodet sinar och rastlösheten kickar in; vad tusan ska vi göra idag? Här kommer några tips som förhoppningsvis gör dessa veckor lättare och roligare för dig!

    15 tips att sysselsätta sig med under strikta Coronarestriktioner

    Baka! Sysselsätt dig med ett enklare recept eller kör en rejäl skapelse som tar flera timmar. Googla fram olika sätt att rulla kanelbullar, testa dig fram med olika toppings på kladdkakan eller försök göra om ett originalrecept till en nyttigare variant. Har du inte allt du behöver hemma? Handla online och se till att du får med dig resten av veckans måltider i matkassen samtidigt.

    På samma spår: testa nya maträtter. Gärna maträtter som är lite avancerade och tar längre tid.

    Träna utomhus. När vi rör på oss och får ökad puls skapas endorfiner som vi mår bra av. Gå en rask promenad mitt på dagen, kör ett yogapass på youtube, gör några sprintar i en backe, gör en utmaning varje dag.

    Få orgasm. De flesta vet att en orgasm ger oss en kick av lycka och tillfredsställelse. Har du ingen att ligga med så ligg med dig själv. Enjoy.

    Pyssla! Gå igenom ditt hem och se vad du har som känns okej att göra om. Om du inte redan har en gedigen pyssellåda (skulle tro att de flesta inte har porslinsfärg hemma, annars är mitt tips här en rolig aktivitet!) så sätt dig och gör kreativa gratulationskort till kommande födelsedagar. Hur mysigt att få ett egengjort grattiskort istället för ett köpt?

    Skriv dagbok. Nu känns det avlägset, men det kommer en tid när den här pandemin är förbi. Då kan det vara intressant att läsa om sina tankar under den här tiden och särskilt vad du just saknar. Jag tänker att det kan bli ett uppvaknande om man har börjat ta saker som socialt umgänge, resor och smittfri kollektivtrafik för givet.

    Välj ett ämne och nörda ner dig. Kan svampar bli din nya hobby? Konspirationsteorier? Kanske är du ovetandes ett fan av valutakryptering? Läs på och nörda ner dig rejält. Ett garanterat bra samtalsämne vid nästa fest (när det nu blir).

    Plöj en serie! Kolla igenom OC igen, sträckkolla en lökig Netflix-serie med tio säsonger eller gå loss på dokumentärer på SVT.

    Utnyttja solljuset. Gå en promenad mitt på dagen. Eller sätt dig på balkongen om du har en. Men få lite dagsljus på dig.

    Börja sticka! Googla fram hur du gör om du är nybörjare och fixa årets julklapp i form av en halsduk resan nu.

    Organisera din mobil. Gå igenom dina tusental av foton och radera alla dåliga bilder, lägg in i mappar och säkerhetskopiera dem. Jag gör Google Foto!

    Hitta en intressant podcast och lyssna på varje dag. Gärna en om positivt tänkande eller personlig utveckling. Mord, orättvisor och naturkatastrofer tycker i alla fall jag är lite väl jobbigt just nu. Kan vara skönt att ha något annat i tankarna för en stund. Min favorit just nu är Johannes Hansen.

    Skriv en lista av allt du saknar och som du inte kommer ta för givet efter den här tiden. Något att plocka fram om ett tag och påminna sig själv om.

    På samma ämne: skriv ner de få positiva saker som finns. I och med Corona har i all fall min FOMO sänkts och eftersom jag inte är ute på aktiviteter hela tiden har jag inte spenderat lika mycket pengar som jag skulle ha gjort annars. Vad är dina positiva aspekter?

    Rensa garderoben, köket och förrådet och SÄLJ! Jag har sålt av flera saker, främst på Facebook Marketplace, och ställt ut dem i en påse utanför vår dörr. Köparen hämtar påsen, swishar och vi ses inte ens. Garanterat coronavänligt och gött med en extra slant i fickan.

    Vad är dina tips?

  • Pyssel

    DIY: prickiga tallrikar till budgetpris

    Ett enkelt och prisvärt DIY för roligare tallrikar hemma. Allt du behöver är ett antal vita tallrikar (tips: köp begagnat via Facebook Marketplace, jag fick 15 st för 100 kr!) och svart porslinsfärg (köpt på panduro för 69 kr). Så här gör du!

    Ni som har följt mig på Instagram har redan sett den här idén och den blev så populär (jodå, jag kollar statistiken!) att jag tänkte den har en plats här i bloggen med. Vill ni se en instruktionsvideo klickar du här!

    DIY – PRICKIGA TALLRIKAR

    Du behöver:

    • Porslinsfärg, jag köpte på Panduro för 69 kr
    • Tallrikar
    • Pensel
    • Någon typ av skydd, t ex en flyttkartong

    Gör så här:

    • Diska och torka tallrikarna.
    • Sätt ugnen på 150 grader (om du använder samma färg som jag).
    • Ställ en uppvikt kartong på bredden så du får en slags koja. Det här blir skyddet när färgen stänker!
    • Ställ dit en tallrik, doppa en pensel i färg och använd ditt finger till att ”sprätta” färg på tallriken.
    • Låt torka i ugnen i 35 minuter.
    • Diska – och voila!
  • ▹ Bröllop

    Väntan på avtal och funderingar på julen

    Hej på er,

    I vanlig ordning ligger Jocke i sängen med Frans medan jag sitter i soffan och njuter av välförtjänt egentid. De senaste kvällarna har vi faktiskt ätit middag lika tidigt som Frans gör, det är mysigt att göra det ihop. Funkar bra en vardag. Men idag väntar asiatisk biffsallad och mitt favoritvin på oss så fort Frans har somnat. Ska bli mysigt att få lite egentid med min karl vid middagsbordet, prata om sånt vi annars inte hinner prata om. ♡

    I veckan var jag på Panduro och köpte en detalj till bröllopet. Nu finns det verkligen ingenting att göra på ett tag förutom att bli ännu mer detaljerad i vår vision – men den vill vi inte ha allt för planerad eftersom det är två år kvar och vi kommer säkert på bättre saker innan dess. Däremot väntar vi på ett avtal från lokalen, med exakta priser och villkor. Känns märkligt att planera ett bröllop utomlands när vi har en pandemi och vi stockholmare (och några fler regioner) inte ens ska gå till gymmet. Det är som sagt två år kvar, men jag har börjat vackla kring min övertygelse om att allt kommer vara lugnt då. Gällande de nya restriktionerna tycker jag ärligt talat att det är på god tid att de införs. 🙂 Jag förstår dock att det är lätt för mig att säga, som sitter hemma med sällskap i form av man & barn, men nu har vi fått en kort tidsperiod (tre veckor) där man vill se att smittspridningen går ner. Även om det fullkomligt suger att inte kunna göra allt vi är vana vid att kunna så borde vi kunna tygla oss dessa veckor. Förhoppningsvis går då smittspridningen ner och vi kan leva lite friare så småningom.

  • ▹ Familj

    Prata sömn på bvc och avslutad fas

    Efter en katastrofal natt förra helgen loggade jag in på 1177 och skrev ett meddelande till vår barnmorska på bvc. Jag var desperat. Det går verkligen inte att föreställa sig hur man mår när man inte får sova under en längre period. Alla vet att man blir knäpp utan sömn, men att ha en så stor sömnbrist och inte veta när man får sova bra nästa gång… Det knäcker en.

    Men så testade vi att sova isär, att jag sov på soffan en natt. Och plötsligt knäckte vi en kod.

    Utan mig bredvid sig sover Frans tio ggr bättre. Han vaknar fortfarande ett par gånger per natt MEN VI FÅR SOVA. Och jag har känt mig pigg för första gången på jag vet inte hur länge. JOCKE känner sig pigg. För några som har glömt bort hur det känns är det en näst intill berusande känsla.

    Vi hade ett sömn-möte på bvc idag och fick lite tips för att försöka få ordning på lillemans tupplurer och nätter. Vår barnmorska berättade bland annat att ny forskning säger att normal sömn för småttingar är allt mellan 10-20 timmar per dygn. Rejäla skillnader m a o. Själv har jag stressat över att Frans inte sover så mycket som han, enligt typ Rulla Vagn, ska göra. Skönt att höra att det är helt normalt att sova som han gör ändå. ♡

    En annan grej! NU ÄR SJÄTTE FASEN ÖVER. I alla fall enligt appen, men jag tycker mig se att han är mycket gladare. Det är en otroligt lättnad. Shit vad vi har kämpat den sista tiden. Sista månaden? Två månaderna? Puh. Vet inte hur många gånger jag och Jocke har stått i köket och kramat om varandra efter en tuff natt, eller hur många gånger Jocke har tagit över när jag håller på att bryta ihop. Så jag hoppas att appen har rätt och att vi får några lättare veckor nu (innan utvecklingsfas nr sju börjar, men vem har sagt att det är lätt att ha en bebis?).

  • ▹ Familj

    ”Skuldkänslor är mental träningsvärk.”

    Frans sover i vagnen och jag har parkerat mig på en parkbänk. Tänker av flera anledningar tillbaka på hösten 2017 och blir inspirerad till att nu, precis som då, sätta på en podcast med inriktning personlig utveckling.

    Valet faller på Johannes Hansen och efter bara några minuter sitter jag där i parken, med Johannes röst i öronen och skriver så snabbt jag kan ner anteckningar på mobilen. En del saker sägs för tioende gången, men jag lyssnar först nu.

    Kanske är det föräldraledigheten som gör sitt, jag hör ofta att det är nu man stannar upp och funderar över hur man vill leva. Man får andra prioriteringar och i mångt och mycket lämnar den man var innan. Inte på alla sätt såklart, men det går inte att säga något annat än att det sker två födslar när ens barn kommer till världen. Barnet – och du själv. Och det gör givetvis att jag inte ser på mitt tidigare liv på samma sätt. Arbetstider, vänskapsrelationer, familjeband, karriärsmål, boende, drömmar. Jag reflekterar över allt detta och inser att förändringar behöver ske.

    Men jag börjar känna igen mig själv, känslan i magen vittnar om att jag är på rätt väg och jag njuter av att inte vara en främling mot mig själv längre. Och i takt med att jag blir mer mig själv kan jag också vara mer rak mot mig själv och det jag behöver. Som sagt, förändringar behöver ske.

    Jag gillar Emilia Bergmark-Jiménez liknelse i den här artikeln: ”När hon gått igenom den där dörren var det som att världen på andra sidan såg precis likadan ut, men var en helt annan. Som att prata grekiska när alla andra pratar latin, liknar hon det.

    ”Skuldkänslor är mental träningsvärk.”

  • ▹ Bröllop

    Gästlista till bröllopet

    Hej på er,

    Dagen har gått i ett, men det kan inte bara vara jag som framåt kvällen räknar ner timmarna tills det är nattning… Hehe. Jag har lite egentid nu medan Jocke nattar Frans och den här tiden är guld värd. Om det är kris och panik i sovrummet byts vi av, men oftast är det faktiskt Jocke som tar alla nattningar själv. Och det är underbart, jag behöver den här tiden efter en hektisk dag. Idag grät jag t o m två gånger, antar att många småbarnsmammor känner igen sig då och då.

    Hur som helst så håller jag på att bröllopsplanera varje dag nu. När jag får upp ögonen för något så går jag oftast helhjärtat in i det under en period för att sedan låta intresset svalna och hetta till för något annat. Just nu är det bröllopet som är det roligaste och då passar jag på att vara produktiv.

    Jag söker efter all möjlig inspiration och snubblade över ett inlägg där bruden beskrev hur hon och hennes fästman resonerar kring gästlistan. Tycker alltid att gästlistan är lite svår, även vid vanliga födelsedagsfester. Ofta sitter folk i ”kluster” med andra och det kan kännas lite elakt att inte bjuda alla. Samtidigt är ett bröllop en så speciell händelse, det är en intim stund där egentligen bara ens nära och kära ska vara med. Anser jag! Vet ju att i vissa kulturer ser man annorlunda på det, läste Nina Campionis inlägg om att det i Italien är vanligt att bjuda in typ hela byn – haha. Som sagt, det är olika hur man ser på det! Och jag tror att man i ett sånt fall mer eller mindre betalar för sitt eget kuvert? Något som vet? Vore intressant att höra!

    Men förutom detta så är också bröllopet en otroligt stor kostnad för många. En bröllopsgäst kostar ofta några tusenlappar, så givetvis vill man välja med omsorg. Låter kanske hårt, men jag tror de flesta av er förstår mig.

    Vi har inte satt vår gästlista helt än, det gör vi nästa år. Den är flytande till viss del, relationer kan både påbörjas och avslutas så vi får se. Men jag tyckte bilden ovan var en bra måttstock.

    Till syvende och sist är det ju vårt bröllop! ♡