• ▹ Familj

    Sjukstuga

    Här hemma är det sjukstuga. Jag är äntligen på bättringsvägen men nu är det Jocke som blivit risig. Vi håller stenkoll på att Frans är okej, ringer och rådfrågar 1177 vid avvikelser och tar tempen på honom regelbundet. Jag upplever att han är förkyld, lite täppt i näsan, varmare än vanligt och hostar så nu får han vara i famnen eller ligga vid bröstet hur mycket han vill så länge han mår bra och känner sig trygg. Det får han iofs annars med, men skillnaden är kanske att jag aktivt försöker byta ut mitt bröst mot nappen om han bara ligger och chillar där :-)))

    I natt hände något banbrytande. Han sov HELA NATTEN. Galet! Och tog sovmorgon efter mat + blöjbyte. Otroligt. Förstår ingenting men tackar och tar emot! Har hunnit fixa mig lite, göra frukost till mig & Jocke samt tvätta sängkläderna och vädra. Nu när hela familjen är risiga försöker vi tvätta handdukar, vädra och vara lite extra noga.

    Jag längtar tills jag är symtomfri (+ 2 dagar…) så jag kan gå ut och gå lite. Går såklart inte i butiker (eller ens utomhus lol) just nu så igår var mamma här med blöjor, tvättmedel, ägg och massor av glass, godis och snacks. Underbara älskade mamma. Tack <3

  • ▹ Familj

    En lång uppdatering om: grönsaksnuggets, champagne och ärliga tankar om mammalivet

    Livet är vad det är just nu och jag är nog inte den enda som har svårt att vara omättligt positiv när vi i själva verket borde sitta på uteserveringarna och lapa sol, umgås med varandra och bara oroa oss över om vårjackan är för tunn. Så ser det inte ut just nu. Frans blir snart två månader och det här skulle bli den tiden på året då RS-viruset och övriga sjukdomar började ”dö ut” och vi skulle kunna börja umgås flitigt med andra mammalediga och övriga vänner som ville ses. Så blir det inte. Jag tycker jag har rätt att vara ledsen och besviken över hur allt är, även om jag vet att andra har det värre. Det är alltid någon som har det värre. Min kurator menar att jag har två kriser att förhålla mig till; den jag går igenom med mitt psyke och världskrisen. Klart det tär. Ska också vara öppen med att jag klagar rätt mycket i bloggen, men jag behöver spy ut allt jag känner och det gör jag helst i text :))… Har fått några frågor om hur jag mår nu och om jag fått hjälp etc. Jag har fått hjälp och mår bättre än för några veckor sedan. Jag ska börja gå till en psykiatriker inom kort (inväntar ny kallelse då min tidigare blev sjuk) och då tar vi resten därifrån.

    Jag känner verkligen att mycket bottnar i sömnen. Om jag har en dålig natt är jag så skör att jag blir rädd för mig själv. Har jag en bra natt krävs det lite mer för att jag ska rubbas. I natt var det en dålig natt. Jag blir onaturligt ledsen på att Frans kräks på min skjorta, när den egentligen bara går att tvätta. Och kostade 149 kr på H&M. Jag blir tokig på småsaker som att Jocke inte har bytt soppåse under diskbänken när den är full eller att det är jag som tänker på att vi behöver blöjor. Men han jobbar ju och jag är den som är föräldraledig.

    Jag tycker det är ”hela världen” när jag läser att jag måste vara försiktig med Voltaren mot min onda rygg när jag ammar. Men mycket bottnar som sagt i sömnen och att jag har Frans i princip hela tiden. Hade vi inte haft en viruspandemi i hela freaking världen hade det varit lättare att lämna bort honom en timme här och där för att gå promenad, sova eller bara andas. Men det går ju inte nu.

    Jag är sällan bara JAG. Hela graviditeten längtade jag efter att få ha min kropp i fred bara för en stund, och trodde naivt att det skulle bli så efter förlossningen. Men det har inte skett (såklart, eftersom jag ammar och vill amma). Vet inte hur jag ska förklara det. Jag älskar att ha Frans nära samtidigt som jag ibland vill krypa ur mitt eget skinn.

    Ska vi göra något roligare, titta på några bilder från de senaste dagarna?

    En dag var det soligt och vårvarmt. Jag testade en ny klänning och drömde mig bort till en vår utan virus.

    Jocke och jag testade produktnyheter i form av grönsaksnuggets! Broccolinuggets var inte riktigt min grej men blomkålsnuggets var SÅ goda! Doppade dom i tryffelaioli, mums mums.

    En dag hade vi besök från Angela och Max. Vi fikade, drack champagne och firade att Angela hade fyllt år. Dessutom hade DE med sig presenter, så både Jocke & jag + Frans fick ett paket :).

    Frans var festfin i skjorta från Ralph Lauren.

    Igår låg jag och Frans och vilade i sängen. Han djupsover sällan, men bara att ligga så här och titta på honom, andas in hans lilla doft och pussa honom i ansiktet i några minuter är ju så mysigt att jag dör.

    Lagom till hans åttonde levnadsvecka har han börjat tutta järnet. Det är känns ungefär så här… :)))))

    Och så årets gull i New York Rangers-body. Minns när Jocke och jag bad Kajsa köpa med sig dessa från New York, då var Jockes brorson precis född. Vi köpte både till honom och till ”vårt framtida barn”, vilket kändes helt absurt då. Nu är framtiden här!

  • ▹ Bröllop

    Frans första veckor + tankar på att skjuta upp bröllopet

    God morgon! Galet att halva mars snart har passerat, visst känns det lite som att tiden står stilla och att vi mer eller mindre bara inväntar vad Coronaviruset kommer mynna ut i och hur samhället kommer förändras? Eller är det för att jag är föräldraledig som jag känner att allt är på paus kanske… Jag tycker det är helt rätt att vi träffar så lite folk som möjligt, men jag kan inte låta bli att tänka på att våra familjer och vänner missar Frans första veckor i livet. Det känns lite sorgligt att han har börjat le och har vuxit massor och ”ingen” har träffat honom på flera veckor. Men samtidigt är det så det ser ut just nu, och ingen av oss vill riskera smittspridning såklart.

    Frans ligger just nu i bärsjalen och sover, jag har ätit lite frukost (ja, klockan är snart 11…) och jag tänkte pilla lite med vår hemsida till bröllopet.

    Det här trodde jag aldrig att jag skulle skriva, men de senaste dagarna har jag faktiskt lekt med tanken på att skjuta upp bröllopet till 2022. Anledningen? Allt går så fort. Vi förlovade oss i maj, jag blev gravid i juni, vi fick Frans i februari, ska ha dop för honom i juli, jag firar min 30-årsdag under sommaren, jag fyller 30 i september, han ska skolas in nästa vår/sommar, efter sommaren gifter vi oss.

    Det är mycket på kort tid och jag är rädd att vi bara bockar av saker utan att stanna upp och ta in allt som sker. Som att vi kommer vakna upp 2022 och ba ”Vad hände från 2019 fram till nu?”. Samtidigt vill jag inget hellre än att säga ”ja” till Joakim, helst igår. 🙂 Vi utgår givetvis från att gifta oss 2021, vi har ju redan bokat i princip allt. Kanske är det bara en känsla jag har nu, när vårt liv med ett barn i centrum verkligen förändrades på alla håll och kanter. Och så småningom kommer det inte kännas lika omvälvande och vi kommer landa lite mer.

    Förlovningsringen Embla från Vanbruun

  • ▹ Familj

    Fredag den 13:e

    Dagarna flyter samman och tiden går både fort och samtidigt så oerhört långsamt. Försöker skriva lite dagbok, blogga, ta bilder och annat som kan knyta mig till verkligheten just nu, haha. Herregud vad jag saknar att vara social. Längtar något så oerhört efter vår och värme, att krama och snacka skit med mina vänner (!!!), att inte gå runt i en grå dimma pga trötthet, visa upp Frallan för alla <3 … osv.

    I natt sov jag inte många timmar, Frans låg och bökade, sparkade och gnydde i sömnen (förstod jag efter ett tag…) och jag kunde såklart inte sova då. Någon gång runt 5 imorse fick jag nog och beställde en Baby Rocker som man fäster på vagnen och som sedan vibrerar i 30 minuter. Tänkte testa att söva honom i vagnen någon natt, så kanske vi får lite bättre sömn. Vaknade med rejäl huvudvärk imorse pga sömnbrist så när han fått sin frukost runt 7-tiden la jag honom på Jocke, satte i öronproppar och sov i två timmar. Tydligen sov Frallan hur tyst och lugnt som helst på Jocke då, jäkla unge – haha.

    Frallan och jag gick en ofrivillig långpromenad i eftermiddags. Först stod jag utanför lägenheten och drog vagnen över en låg trottoarkant för att han skulle somna. Sedan gick jag vilse och det slutade med 7 km och ömma ben. Och 5 min hemifrån började han skrika… Blev så galet svettig, slängde av mig mössa och sjal under vagnen och gick så fort jag mäktade med för att hinna hem så fort som möjligt. Hans skrik låter hemskt och jag känner mig som en kass morsa när jag inte tar upp honom direkt. 🙁

    Trots detta tycker jag det är så skönt att gå en promenad och ha en podd i ena örat, det ger mig en välbehövd paus.

    Såg ett utegym när jag var ute och knatade, eftersom SATS har stängt ner i två veckor tänkte Jocke och jag gå hit imorgon och träna lite. Får se om jag kör styrka eller går omkring i närheten med Frans. 🙂

    Var tvungen att fota min hand när jag var ute och gick, tyckte mitt nagellack matchade min förlovningsring så fint – haha!

    De kommande två veckorna jobbar Jocke hemifrån på order från hans jobb, det känns så skönt – både för vår hälsas skull, men också för att det blir lite avlastning med Frans. Det blir lättare för mig att sova en timme extra, ta en långdusch eller bara laga mat utan problem. 🙂

    Nu blir det ett glas rött, hamburgare och mys i soffan.

  • ▹ Familj

    Första glaset rött och ersättning

    I fredags drack jag rödvin för första gången och boy – my, oh my, det var efterlängtat! Vi äter sällan en klassisk köttbit längre men finns det något godare än just det ihop med ett glas rött? Jag lyckades dessutom få till stekgraden på köttet perfekt och efter en lång graviditet var det SÅ gott med något annat än ”well done”.

    Trodde förresten att föräldrar överdrev när de sa att deras bebisar alltid vaknade när det var matdags för de vuxna. Men alltså, jag tror inte att Jocke och jag har ätit en enda middag utan att Frallan har vaknat. Vi har ätit vid olika tider, är noga med att inte ”slå” med besticken osv men ändå är det som att den där lilla parveln känner på sig att det är dags för käk och vill joina.

    I natt somnade vi alla tre sent, runt 1, och vid 04:40 vaknade jag av att någon höll på och böka vid bröstet – och det var inte Jocke, hehe. Sen följde timmar av liggamning med på/av innan jag runt 8 gav upp och satte mig upp för en rejäl amning. En aning trött idag och imorse märkte jag hur sömnen har påverkat mitt mående positivt och att jag fortfarande är väldigt känslig så fort jag inte sover bra. Men jag har inte gråtit något vilket jag ändå ser som en vinst.

    Framåt eftermiddagen skulle jag egentligen till stan för att fira en av mina närmaste vänner, Angela, som fyller år nästa vecka. Har sett fram emot att klä upp mig och dricka bubbel med mina tjejkompisar hela veckan och testat olika outfits varje dag, hehe. Men det slutade med att jag fick ställa in då vi inte hade tillräckligt med flaskmat till lilleman och jag vågade inte lämna honom i ett par timmar utan att vara säker på att han skulle få så han klarade sig. Att livet förändras när man får barn? På tusen olika sätt.

    Jocke, jag och Frallan tog bilen till Kungsängen för att hämta ett gäng klädesplagg som jag packade ner när jag började få mage och därför inte kunde ha på ett par månader. Vi passade på att gå vår barnvagnspromenad där ute med, så mysigt att gå i vårsolen.

    Nu har vi också introducerat ersättning till lilleman och det gick hur bra som helst, trots att det var jag som matade honom. Jag var onödigt orolig innan, lite hönsig om jag ska vara ärlig. Men förhoppningsvis var det inte bara en engångsföreteelse utan något vi kan ge honom då och då, t.ex. när någon av oss ska iväg och fira vänners födelsedagar. 🙂

    Just nu sitter jag i vardagsrummet och njuter av att se Färjestad leda över Djurgården, Jocke ligger med Frans på bröstet i sovrummet och ser någon skid-grej och om en timme blir det tacos till middag. Och givetvis Melodifestivalen. Man är ju inte småbarnsföräldrar för inget…

  • ▹ Familj

    En fredag

    Igår var det verkligen en s.k. bebisbubbla för oss alla tre. Den var välbehövd! När Frans kom sa alla ”njut av bebisbubblan” och vi bara… Vilken bebisbubbla? Jag kämpar fortfarande med en del men första veckan var ansträngd.

    Så att få ett par timmar med en sovande Frans, min älskade fästman och samtidigt känna mig som mig själv i vanliga kläder och lite smink gjorde SÅ mycket. Och framförallt kände vi båda ”Det är det här man menar med bebisbubbla”. Det var fint att känna sån glädje och kärlek tillsammans. ♥

    Vi fick en god natts sömn (innebär fortfarande flera uppvak och mjölkpölar, så det var ingen elegant natt direkt, men fortfarande välbehövliga sömntimmar), himlen var blå och solen sken. Vid 13 skulle vi till kommunhuset för att signera faderskapsintyget (hur föråldrat btw?) så det var lägligt att hoppa ur mjukisbyxorna helt enkelt. Sen gick vi en promenad i solen och pausade för att köpa kaffe och bulle. Magi. Tack livet för en dag som denna.

  • ▹ Min graviditet

    En tystnad som aldrig kommer igen

    Det är alltid jag som vaknar till först när hans alarm ringer. Jag stryker honom över ryggen för att väcka honom och efter ytterligare några sekunder trycker han på snoozeknappen. Sen lägger han sig tätt intill, vi håller om varandra och lägger båda vår hand på min mage som för att säga god morgon till den lilla. Oftast får vi någon knuff tillbaka medan vi halvsover genom de kommande minutrarna. Jag störs inte alls av att jag vaknar tidigt längre, istället tar jag in varje sekund av ostörd närhet med mannen jag älskar. Vet att det kanske är sista morgonen på väldigt länge som vi ligger bara vi två och omfamnar varandra i längtan av något som vi nog inte kommer förstå storheten i förrän den tiden är här.

    Han kliver upp, jag somnar om. Lägger mig alltid med sängens alla kuddar som ett fort runt omkring för att ge kroppen maximalt stöd. Efter någon timme kommer han in, ger mig några kyssar och lägger handen på magen igen samtidigt som han viskar några ord jag inte hör till sonen där inne.

    Jag somnar om och det dröjer ytterligare ett par timmar innan jag kliver upp och gör mig i ordning. Idag låter jag tv:n vara av och som av en händelse hörs varken grannarnas renovering eller hissen i fastigheten. Allt är tyst. Och jag kommer på mig själv att bara vara, att våga njuta av att inte göra något hela tiden. För den här sortens tystnad, när man egentligen inte lyssnar efter något utan bara omfamnar ljudet av ickeljud, kommer aldrig mer att ske. Nästa gång är det små, snabba andetag att lyssna efter. Någon som gnyr i sömnen. Ännu senare ett skratt. Små steg på parkettgolvet.

    Till viss del en separationsångest av att det som är idag aldrig mer kommer att vara, och kanske framförallt en rädsla över att stå på kanten till den största förändringen vi någonsin kommer vara med om. Men samtidigt en så stor tacksamhet och lycka över att det snart är dags. Att vi får vara med om det här. Han, jag och den lilla.

  • ▹ Bröllop

    Prepp inför bröllop

    Nu kan vi ju faktiskt säga att vi gifter oss NÄSTA ÅR och inte ”om två år”. Hurra! Jag är så glad över att jag började planera – och då menar jag verkligen planera – tidigt, för jag utgår från att jag kommer vilja ge min bebis all uppmärksamhet jag har och att det inte finns särskilt mycket tid till annat än att vara den bästa mamma jag kan vara den första tiden. Några bekanta har nämnt att deras bebisar mest sov i början och att det då finns tid att bröllopsplanera, men det är inget jag vågar tro kommer hända hos oss. 😉

    Nu är jag verkligen nere på detaljnivå – det jag tycker är absolut roligast! Det sitter ju ändå i detaljerna, tycker jag. ARGH jag vill ju skriva ut ALLT men en del av det som händer under den helgen kommer inte ens de närmaste (brudföljet) få reda på, utan det blir en överraskning för dem med. Just brudföljet fokuserar jag jättemycket på, det är de som kommer vara närmast oss hela tiden och jag vill att de som ingår där ska känna sig utvalda och uppskattade.

    Frågar Jocke vad han tycker om A eller B men han är full mode-bebis just nu och vill inte ens fundera på bröllopet. Fattar det, vi kvinnor kan ju ändå hålla två tankar vid liv samtidigt. 😉 Får dra alla bröllopsidéer på en powerpointslide med honom i i höst/vinter någon gång, hehe.

    Jag behandlar mitt Excelark som en liten bebis och skriver in nya idéer, byter ut gamla och lägger in kostnader hela tiden. En del idéer vet jag behöver mogna, men jag skriver in allt för att sedan kunna återgå till den idén och förhoppningsvis ha rätt ”svar” på den. Det bästa med att låta saker och ting marinera ett tag är att det är liten risk att något faller mellan stolarna eftersom jag går igenom scenarion hela tiden och kommer på nya frågetecken att ta reda på eller roliga saker att plocka in.

    DET PIRRAR I MIG!!!!

  • ▹ Min graviditet,  ▹ Övrigt

    Nyårsafton 2019

    10-talets sista nyårsfirande var något annorlunda från tidigare år. Vi pratade ett tag om att gå ut och äta, åka iväg inom Sverige eller bara ta in på hotell men nej, inget kändes helt hundra. Inte heller var jag särskilt sugen på att fira festligt med vänner, just för att jag inte ville känna mig som en party pooper på självaste nyårsafton. Jag hade smått fomo någon gång runt 17-tiden, haha. Men annars tyckte jag att det var SÅ skönt att bara släppa allt vad planering heter och ta det lugnt. Hade jag inte varit höggravid så hade vi nog resonerat annorlunda, men den här gången var det perfekt!

    Vi sov ut och vaknade till klarblå himmel och sol. Äntligen! Kändes som ett ypperligt slut på 2019 och man märker verkligen hur det påverkar ens humör till det positiva.

    Efter en smoothiefrukost gick vi till gymmet. Jag kör på så länge jag orkar, helst vill jag ju fortsätta röra på mig hela vägen in men jag tänker inte tvinga mig till något. Vi får se helt enkelt! Efter gymmet gjorde jag några ärenden i Täby C, köpte bl a ett gummiband med handtag att använda om jag vill köra lite hemmaträning de kommande veckorna (och när bebisen är här).

    Sen gjorde jag i ordning mig, ville gärna ha någon tjusig bild eftersom det var sol ute.

    Klockan var ju typ 14:30 så när solen började gå ner och jag fått min outfit förevigad bytte jag om till mjukiskläder och satte mig framför skidåkningen + JVM med en skål citronglass.

    Framåt kvällen var det dags att byta om och göra oss i ordning på riktigt, jag kände mig så himla fin. Det går ju lite upp och ner men den senaste tiden har jag verkligen känt mig vacker så då vill jag såklart ta bilder också eftersom magen ”snart” inte kommer vara där mer.

    Sen gick vi 200 meter till svärföräldrarna och åt nyårsmiddag och firade tolvslaget på deras terrass.

    Runt 1 gick vi hemåt igen och när vi skulle sova började lillchippen böka runt där inne. Det är görmysigt, men ibland gör det rätt ont. Och i natt vet jag inte vad som hände, men det kändes som att han stångande mitt venusberg inifrån med sitt huvud och tryckte för kung och fosterland. Jag skrek till och blev LIVRÄDD. Är det SÅ HÄR värkar känns!? Fick på riktigt lite panik och undrade hur jag skulle klara av en förlossning om det här bara var en försmak. Men ju mer jag har läst idag och diskuterat med andra kvinnor så var det inte förvärkar, utan snarare att han ändrade position eller kom åt en nerv eller liknande. Han ligger ju med huvudet ner så. Men på fredag är det rutinbesök hos mvc, då ska jag fråga henne vad det kan ha varit.

  • ▹ Övrigt

    Årslista 2019

    Gjorde du något under år 2019 som du aldrig gjort förut?

    Ja, jag började planera mitt egna bröllop. Så häftig känsla, att fundera över hur vi vill viga oss och vilka som ska ha en hedersroll, etc. Sen blev jag ju gravid med, och i det ingår ju TUSEN saker man aldrig gjort förut!

    Genomdrev du någon stor förändring?

    Ja, den hittills absolut största i mitt liv. Att bestämma oss för att vi var redo för att bli föräldrar var bara det en stor förändring, men givetvis att faktiskt bli gravid – det var stort. Går inte att likna vid något annat, och jag kommer säga samma sak efter att han är född.

    Blev någon/några av dina vänner föräldrar 2019?

    Ingen i min närmaste krets, men flera bekanta. Och ännu fler som väntar! Så mysigt.

    Vilket datum från år 2019 kommer du alltid att minnas?

    Tidigare år var jag väldigt ”datumorienterad”, vilket jag till viss del fortfarande är, men inte alls på samma vis. Jag har två datum som jag kommer minnas:

    11 maj, vår förlovningsdag. LOL att jag skrev 12 maj först. Var tvungen att titta i ringen. Men det är ju tidsskillnad, så i Sverige var det 12 maj och i USA var det 11 maj. Dessutom hade vi vår första dejt den 13 maj (2016), så jag snurrar ihop datumen lite, hehe…

    Och den 7 juni, när vi plussade.

    Dog någon som stod dig nära?

    Nej, däremot har det varit flera dödsfall i min närhet under det här året. Människor jag älskar har varit i sorg, det har inte bara varit naturliga dödsfall utan även hemska livsöden. En nackdel med att bli äldre, även om det är ett privilegium, är att man verkligen – på riktigt – inser hur snabbt tiden går, att vi bara har ett liv och i vissa fall förlorar vi människor vi älskar alldeles för tidigt. Det gäller att ta vara på den korta tid vi har.

    Vilka länder besökte du?

    I våras var Jocke och jag i New York, USA och framåt sommaren reste vi till Torrevieja, Spanien. I oktober besökte vi Jockes mamma i Neuchatel, Schweiz.

    Bästa köpet?

    Jockes förlovningsring, min iPhone 11 pro, vår barnvagn och alla utemöbler till terrasserna!

    Gjorde någonting dig riktigt glad?

    I våras hade jag flera träningsrelaterade framgångar, jag kunde bl.a. löpträna utan att ryggen gjorde ont och jag kunde ta i rejält i höftlyft med stång. Det är alltid en vinst när kroppen fungerar som den ska! Minns särskilt ett tillfälle när jag bara skulle gå en skogspromenad men det slutade med att jag joggade flera kilometer. DET kändes stort!

    Saknar du något från år 2019 som du vill ha år 2020?

    När jag tittar tillbaka på mitt år så känns det inte som att jag har träffat mina vänner så ofta som jag har önskat. Trots att jag kommer ha en bebis på höften hela nästa år så hoppas jag att det blir ännu mer häng!

    Vad önskar du att du hade gjort mer?

    Jag funderade länge på den här frågan. Finns det något jag önskar jag hade gjort mer? Jag har jobbat så mycket med mig själv de senaste åren och i det arbetet ingår det att även vara snäll mot mig själv och mina prestationer. Men jag önskar jag hade rest lite mer. Jag visste ju inte att jag skulle bli gravid i början av sommaren, men hade jag vetat det hade jag velat göra en weekend med Jocke i våras. Bara vi två, en flaska rödvin och fluffiga hotelltäcken.

    Vad önskar du att du gjort mindre?

    Oroa mig, kanske. En del oro har varit relaterad till mitt barns liv och hälsa, en del oro har varit relaterad till människor i min närhet och deras syn på mig.

    Bästa boken du läste?

    Minns inte, märkligt nog. Skaffade ju bibliotekskort i början av året och hyrde 3-5 böcker varje månad, ofta deckare. När jag blev gravid blev jag så känslig och ville INTE läsa krim utan mer skönlitterärt och gärna förlossningsböcker.

    Största musikaliska upptäckten?

    Gamla godingar som Carola och Lena Philipsson var en stor del av min festliga vår och försommar, det får ses som en nygammal upptäckt!

    Bästa helgen?

    Vasaloppshelgen för att den var så vinter-idyllisk. Strålande sol, kallt, snö, massor av rödvin, underställ i en stuga med Jockes familj, osv. Angelas festhelg för att den blev så jävla lyckad och vi alla hade skitkul. Swedish House Mafia på Tele2 – förfesten hos oss följt av en av årets roligaste kvällar. Dansade nonstop och kände mig HÖG på riktigt. Hela påskhelgen! Den inleddes med staycation, pizza i sängen och bubbel. Det var vårsol. Vi umgicks med vänner och det var noll stress med att hänga med familj.

    Vad var din största framgång på jobbet 2019?

    Att vi lyckades göra en varumärkesförflyttning på tre månader och jag var högst involverad i att den lirade.

    Din största framgång på det privata planet?

    Så här skrev jag 2016 och jag tyckte det var så fint att jag ville ha med det: ”Men också att jag har vågat släppa in Jocke på ett sätt jag aldrig vågat göra med någon tidigare. Stundtals, dock mer sällan, sköljer ibland en massiv våg av rädsla och tvivel över mig och jag undrar om det går att vara så här lycklig under hela livet. Vi har olika uppväxter som såklart har satt sina spår, men det fina är att jag vågar finna trygghet i honom och inte sluter mig vilket kanske hade varit den naturliga reaktionen. Jag har för första gången vågat öppna upp på riktigt och berätta om mina innersta rädslor.”

    Mina största framgångar år 2019 är hur jag känner mig inom mig och att jag står upp mer för mig själv och hur jag känner. När jag började gå till en psykolog för snart tre år sedan kändes min nuvarande livssituation väldigt långt borta och nästan omöjlig att nå. Det är bra att komma ihåg.

    Största misstaget?

    Att jag köpte så himla många klädesplagg innan jag knappt hade gravidmage med tanken att ”det här kommer jag lätt vilja bära när jag har fått mage”. Eh neeeeej. Det gjorde jag inte.

    Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

    Jag hade ett jättefint 2018, så jag vill inte jämföra. Men jag har varit väldigt glad och tacksam i år med. ♥

    Vad spenderade du mest pengar på?

    LOL bebisgrejer?? Men också terrasserna! Utemöbler, växter, ”pynt”, etc. Samt bagageavgiften och uppgraderingen under New York-resan. 100 % värt dock. (Förutom bagageavgiften…)

    Något du önskade dig och fick?

    Ja. En ring och ett löfte om att vi ska lova varandra evig kärlek. ♥

    Något du önskade dig och inte fick?

    Hela önskelistan finns ju här i bloggen. 😉

    Vad gjorde du på din födelsedag 2019?

    Jag blev väckt med frukost och presenter på sängen av Jocke. På jobbet blev jag överraskad av fika + present av mina närmaste kollegor. Efter jobbet sågs Jocke, jag och Jeppe på Le Hibou och drack drinkar ett tag. Framåt kvällen köpte Jocke och jag hämtmat och så gick jag ut på sociala medier med att jag var gravid :)). Mycket bra födelsedag!!

    Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

    LOL så svenskt att svara detta men hade det varit perfekt väder sett till vilken årstid det har varit så hade ju livet varit LITE lättare!!

    En del relationer hade kunnat vara bättre. Jag saknar vissa vänner, men har också fått fördjupade relationer med andra. ♥

    Vad fick dig att må bra?

    Att umgås med Jocke och mina vänner. Det viktigaste i livet är verkligen relationer! Jag tycker hösten och vintern är så jobbig, inte bara för mörkret och all snedblåst, utan för att vi överlag är mycket mindre sociala med varandra. Jag ser fram emot en vår med mina vänner.

    De bästa nya människorna du träffade?

    Jag tag har inte träffat så många nya människor, men är däremot väldigt glad över att jag har umgåtts mer med Michaela, Catha, Malin, Mange, Tschöpen, My och Isabelle för att nämna några ♥

    Mest stolt över?

    Hur jag har hanterat min graviditet och alla förberedelser inför den stora förändringen att bli mamma och få en extra familjemedlem med allt vad det innebär.

    Högsta önskan just nu?

    Att förlossningen går alldeles utmärkt, att vår bebis mår bra och att min kropp känns som vanligt så fort som möjligt efteråt.

    Vad tänker du göra annorlunda nästa år?

    Haha, allt? Ska fan bli morsa. Det blir intressant.