• ▹ Övrigt

    Veckolista 24

    Veckans träning:
    Det är mycket cykel och bålträning just nu. Försökte köra lite benpress häromdagen – men jag kan inte sträcka ut mitt högerben helt, så det var bara att glömma. Gör det jag kan, helt enkelt!

    Veckans Frans:
    Nej men han är SÅ gullig och rolig nu!! En himla glad bebis (så länge vi ger honom mat i tid och hjälper honom att somna…) och världens charmtroll.

    Veckans benuppdatering:
    Har varit hos både kiropraktor och läkare – nu är en remiss till MR skickad och jag hoppas det går snabbt. Har börjat äta smärtstillande som fungerar sisådär, men bättre än ingenting.

    Veckans bästa:
    Jag känner mig oerhört lyckligt lottad – är väldigt tacksam över allt i mitt liv. Känner mig rik. Den här veckan har nog varit en av de bästa, om inte den bästa på hela året. Saker och ting har bara löst sig.

    Veckans roligaste aktivitet:
    Flera saker. I lördags var pappa, bonusmamma & syskon här på grillade burgare till lunch. Frans var LIVETS BEBIS – så jävla charmig mot alla. Riktigt mysigt. Hade tjejmiddag i onsdags utan Frallan och picknick med Janneke & Wera i torsdags.

    Veckans orosmoln:
    Mina orosmoln från förra veckan har nästan skingrats helt och hållet. Som sagt, en väldigt bra vecka detta. Jag hyser viss oro över mitt ben såklart, vill gärna veta vad det är som spökar. I övrigt är det lite lyxigare saker jag ”oroar” mig över, som vädret när vi ska döpa Frans (har helst dopet utomhus) och min 30-årsfest som även den sker utomhus.

    Veckans drink (på mitt instagramkonto @thoweblandardrinkar):
    Tyvärr dålig uppdatering på kontot denna vecka, skärpning på mig!

    Detta längtar jag till under nästa vecka:
    Jag hoppas att få en remiss redan under nästa vecka. Eftersom Frans numera kan matas av Jocke så ser jag fram emot en lite mer flexibel vardag. 🙂 Och givetvis midsommar!

  • ▹ Familj

    Första veckan

    Okej hur många av er som ramlar in här tycker det är dags för mig att blogga om något annat än amning?! Haha. Men det är liksom huvudämnet i mitt liv just nu. Första veckan är ”avklarad” och det går över förväntan. Jag ammade lite i natt men det var 100% släcka törst och ge mys. Ammade liksom i typ 3 min sen var han nöjd. Om Frans ändå ska äta nattetid är det skönt om jag kan amma eftersom jag då kan halvsova under tiden. Att ge flaska på natten är så galet jobbigt? Inte att fixa den, men se till att han dricker osv. Annars liggammar jag och båda somnar liksom ifrån det efter ett litet tag. Nu vaknar jag verkligen till och är fokuserad. ZZzZz… Men ah, helst skulle jag inte ge mat alls under natten. Men han är fortfarande liten och behöver nattkäk i ca 2 mån till, så det är bara att göra. Han kommer först såklart, men någon gång måste vår sömn fungera också.

    Just nu sitter jag på en cykel i gymmet. Tog smärtstillande imorse och känner bara av benet lite grann. Planen är att köra både kondition & styrka och jag är så taggad! Äntligen! Hehe. Har saknat att inte ha tidspress i gymmet. Igår körde Jocke en egen Vätternrunda och var borta 04-19:30, så idag får jag lite egentid. Att Frans kan matas av sin pappa gör således att jag kan vara borta ett tag utan att stressa. MAGISKT!

    Veckans lista kommer upp lite senare! <3

  • ▹ Familj

    Dag 5 – ersättning och nervfunktion i ryggen

    I natt funkade det att amma de 2 ggr (ev. 3, var rätt trött hehe) som Frans vaknade och faktiskt var vaken på riktigt (ibland tror jag att han är vaken men han drömmer bara), men jag tror att han egentligen bara behövde äta en gång och resterande tillfällen var egentligen för mys och trygghet? Ett behov som kanske en napp egentligen kan ge?

    Han sov första timmarna i sin säng och när han ville ha mat flyttade jag över honom till stora sängen med oss, sen fick han sova vidare där. Men jag märkte att han inte riktigt kom till ro, kanske för att jag låg och kramade honom (LOL), men så fort jag flyttade på mig la han sig som ett stort X och bara… Somnade? Djupt? So much för mamas närhet när han är mätt.

    Nej men till något helt annat. Imorse träffade jag min kiropraktor och därefter min husläkare för andra gången. Mitt ben är inte alls bra och nu haltar jag när jag går. Det har blivit sämre på kort tid och jag har så jäkla ont. Så nu är en remiss för MR skickad och om man inte ser något på den så kommer vi gå vidare till att undersöka nervfunktionen i ländryggen. Om det är någon form av diskpåverkan så behövs träning och smärtstillande, tabletter jag inte får ta om jag ammar. Så det känns bra att både Frans blir mätt – och jag inte har ont. Hoppas jag!),

  • ▹ Familj

    Introducera flaska/ersättning dag 4

    Sen jag berättade att jag har börjat ge Frans ersättning och således börjat delamma har jag fått flera meddelanden från andra mammor som vill göra samma sak. Jag upplever att intresset kring frågan är stort, så jag tänkte fortsätta berätta hur vi gör och hur det går. 🙂

    När jag bestämde mig för att börja delamma var planen att byta ut ett amningstillfälle per dag under ett par dagar. Men redan dag två började min mjölk sina. Natten till igår vaknade Frans och var hungrig, men melonerna ville inte samarbeta. Klockan tre på morgonen stod Jocke och vaggade Frans medan jag skakade en flaska. Tio minuter senare var han mätt och somnade glatt om. Då frågade jag mig själv om det är värt att Frans försöker ammas, blir skitledsen och frustrerad för att mina bröst inte fattar att de ska ge mat – när han kan få annan mat snabbare och med färre tårar? Nej, det är det inte.

    Igår körde vi ungefär 60/40 amning/ersättning. Jag har varit lite orolig för att Frans ska bli hård i magen och givetvis att jag skulle få mjölkstockning. Men Frans mår hur bra som helst, han kräks t o m mindre än han brukar (bara det är en vinst i sig!) och mina melonas fattade galoppen rätt fort. I natt gick det dock hur bra som helst att amma, så vi får se hur det utvecklar sig.

    Jag är SÅ lättad över att det går så här bra. Vi har testat tre olika flaskor och Frans gillar alla tre. Igår testade jag att ge Frans flaskan och det gick hur bra som helst. Många mammor pratar om hur mysigt det är att få ögonkontakt med bebisen när de ammar och vilken närhet det ger. När jag ammar Frans tittar han 99 % av tiden rakt fram (eller blundar) medan jag tittar på TV eller mobilen. Men när jag ger honom flaskan har vi betydligt mer ögonkontakt och jag är 100 % fokuserad på honom. Då får vi det bandet andra mammor pratar om. <3

    Det låter väldigt positivt alltihopa och även om jag är positivt överraskad så har jag inte knäckt koden helt, hehe. Det är svårt att veta hur mycket han får i sig när han väl ammas, särskilt när min mjölk börjar sina, så om han är ledsen en timme efter att ha ammats är jag osäker på om han är hungrig eller trött. Och är han trött men får mer mat så blir det ofta en ond spiral och kaos… Vilket det blev i förmiddags. Och det gör att jag funderar på att försöka ge mat på lite mer fasta tider. Såklart aldrig neka honom mat om han är hungrig, men ändå försöka få lite mer rutin kring det.

    Igår var Amanda, Therese och Jessica här på middag. Frans och Jocke var hos Jockes föräldrar. Att veta att jag kan vara iväg i x antal timmar och inte behöva oroa mig över om Frans äter eller inte är SÅ SKÖNT och välbehövligt. Jag har varit med min son i fyra månader och även om jag älskar honom överallt annat så behöver jag några timmar då och då att bara vara Thowe på. Men det vet alla ni som också har barn, man behöver tanka olika typer av energi.

    Idag träffade vi Janneke och Wera här i Täby och hade picknick vid fontänen. Jag och Jocke var där och åt glass för någon vecka sedan, men i övrigt har jag inte riktigt tänkt på att man kan hänga där. Men det blir nog nya picknickstället i sommar. 🙂

    Angående mat till Frans så hade jag med mig två flaskor á 180 ml vatten i varje + pulver i två olika askar, redo att blandas om han var hungrig. Han kräktes när jag testade att ge honom en tetra, så jag vågade inte ta med det ut. Jag vet inte om man ”bör” ha med sig vatten i rumstemperatur? Men Frans har aldrig druckit bröstmjölk (utpumpad) eller ersättning varmare än rumstemperatur, oftast kallare, så det känns dumt att börja vänja honom vid varm ”dryck” och ta med termos.

  • ▹ Familj

    Vi är igång!

    Igår eftermiddag testade vi att ge flaska med ersättning igen, men nu lite annorlunda. Tidigare på dagen testade vi färdigblandad på tetra och att jag gav, nu gav vi istället honom pulver som han ätit tidigare och så fick Jocke ge honom. Jag gick ut på terrassen så Frans inte skulle se eller känna min doft. Dessutom matade Jocke honom när han satt upp i sin babysitter, istället för att ha honom i sin famn som Frans förknippar med bröstet.

    Och tro fan att det gick! 150 ml, rakt ner. Och en glad bebis som log mot mig när jag kom in igen. Jag blev så JÄVLA lättad ska ni veta. Svart på vitt, han kan äta ur flaska och ersättning. Det här kommer bli bra.

    Vi vill börja med en flaska per dag, så när det var dags för Frans att sova ammade jag honom igen. Några timmar senare var det dock givet att jag hade tagit bort ett amningstillfälle och dessutom ammat två gånger på raken på ena bröstet. Fy fan vad ont mitt vänstra bröst gjorde. Ni som vet, ni vet. Och inte gick det att pumpa heller?! Nu kan jag tydligen inte släppa till pump längre, vilket gick hur bra som helst när Frans var yngre. Det sög ju… Så när vi gick och la oss var jag tvungen att mata Frans i sömnen för att ”lätta på trycket”, haha. Livrädd för att få mjölkstockning! Ni skulle ha sett hur det såg ut. Frans låg och sov i sin bedside crib och jag hängde över den med bröstet i hans ansikte och mina armar som stöd för att 1. inte ramla över honom 2. inte lägga för mycket tryck på min böjda rygg som jag redan har massor av problem med. Haha.

    Men han sov! Mätt och glad. Ända till 4. Och jag? Jag kunde inte slappna av, rädd att bli väckt om jag skulle somna. Så jag somnade väl runt 3. Men men, jag är så glad över att han dels tar flaska, dels har sovit i sin säng. Det är de små stegen som gör det. <3

  • ▹ Familj

    Att sluta amma del 2

    Efter mitt inlägg om att sluta amma eller åtminstone börja delamma, så var det som att något förändrades. Kanske räckte det med att sätta ord på mina känslor för att beslutet skulle komma. För imorse kände jag mig säker på min sak: jag vill trappa ner amningen. Jag är mer än redo för att göra det och när jag ser tillbaka på dessa fyra månader gör jag det med stolthet, för fan vad jag har kämpat ändå. Precis som någon kommenterade så har jag också hela tiden tänkt ”jag ammar veckan ut”, ”jag ammar tills han är en månad, ”tills RS-säsongen är över”, ”tills han blir tre månader”, osv. Men nu har jag bestämt mig. Nu börjar vi introducera flaska och ersättning en gång för alla.

    Hur det gick idag?

    Det gick inte alls. Jag ammade imorse och på förmiddagen, sedan var tanken att han skulle få ersättning till lunch. Men först fick han smaka lite puré (typ 2 krm) och det var såklart obekant. Sedan försökte jag mata honom med ersättning och då gallskrek han. Inte heller fick Jocke ge honom mat. Så det var bara att hala fram tutten.

    Den här natten har varit en av de sämre och jag har haft tårarna brännandes bakom ögonlocken hela dagen. Nu sover äntligen Frans på Jocke (han sover sällan på mig numera) och jag får lite egentid att t.ex. blogga. Nu känner jag mig lite mer energisk och ser positivt på att vi ska klara det här. Frans kommer ta flaskan, vi får truga lite bara. Jag har läst massor av tips som att Jocke ska mata (eller någon annan, så länge det inte är jag som luktar mjölk), blanda ersättning + bröstmjölk och successivt öka delen ersättning, osv. Jag har även köpt två nya flaskor som vi ska testa med.

    Men nu har jag i alla fall landat i att börja delamma. Målet är att fasa ut amningen under ett par veckor men behålla nattamningen så länge den behövs. Läste att bebisar över 6 mån i regel inte behöver äta under natten och dit är det 2 månader. Nu ska jag inte jinxa något men jag hoppas att Frans så småningom bara vill äta 1 gång per natt och då kanske jag kan ge honom ersättning istället. Längre fram alltså.

    Jag känner mig så oerhört lättad nu, att jag har fattat det här beslutet. Jag känner ingen sorg alls, något jag känt tidigare när jag varit ambivalent kring amningen. Tvärtom känner jag mig stolt över den här resan, att jag dels fortsatte eftersom det var viktigt för mig men nu även står upp för mig själv och trappar ner när jag känner att jag vill.

  • ▹ Familj

    Att sluta amma

    Jag blir inte helt klok på mig själv. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att amning skulle vara så känslostarkt och tudelat för mig. Visst, jag var lite naiv och tänkte att det skulle vara enkelt att amma för mig. Jag hade ju läckt bröstmjölk sedan vecka 23, hur svårt kan det vara att amma? Tji fick jag. Fy fan vad jag mådde skit i början. Jag ville så gärna, gärna amma och jag genomled timmar av såriga och ömma bröstvårtor, bröst som spände, läckte och ilade. Frans skrek, jag grät. Men jag ville inte ge upp. Experter sa att greppet var perfekt, att smärtan skulle gå över efter någon vecka eller så. Jag hade ont vid minst ett amningstillfälle dagligen fram tills förra veckan. Det är 16 veckor.

    I början fick jag ångest när han skrek av hunger. Hela min kropp stretade emot. Samtidigt ville jag ju så gärna att amningen skulle fungera tillslut, så jag försökte. Det kom mjölk, han blev mätt. Vad är man för typ av mamma om man inte genomlider smärta för att ens barn ska må bra? Den första tiden mådde jag dessutom väldigt dåligt och jag orkade inte behöva ta ett aktivt beslut att sluta amma. Jag bara gjorde. Så här i efterhand tror jag att jag hade mått bättre om jag bara slutade, men samtidigt är jag väldigt glad och stolt över att jag inte gjorde det – eftersom det var så viktigt för mig.

    Dessutom var det vinter och RS-tider. Några veckor senare hade Corona tagit över. Allt jag läste var ”din bröstmjölk ger ditt barn antikroppar och är det bästa för barnets immunförsvar”. I en pandemi, vad är man för typ av mamma om man inte ger sitt barn bästa möjliga immunförsvar?

    Jag har haft turen att bara mötas av förståelse. Även om det bara är mitt beslut om jag vill amma eller inte, så kommer man inte undan det faktum att stöd utifrån är betydelsefullt. Till och med BVC gav mig råd för hur jag skulle göra. Men den romantiserade bilden av att amma sitt barn, den där mysiga stunden som bara en mamma och ett barn kan ha, var så fastetsad i mitt huvud att jag fortsatte. Och skammen, såklart. Som jag innan bestämt sa att jag inte skulle känna. Ändå kom det dåliga samvetet på posten.

    Även om bröst är naturligt och dessutom har den fantastiska egenskapen att kunna ge mat till ett barn så är jag riktigt obekväm med att visa mitt bröst överallt. Jag vill inte vara det, så jag ammar när det krävs oavsett vart vi befinner oss. Men jag trivs inte med det. Mina bröst är mina och även om de ger min son mat så vill jag inte att andra människor ska se mina nakna kroppsdelar.

    Jag märker att det här verkligen är tudelat för mig. Trots allt jag skrivit hittills är jag inte redo att sluta. Jag måste typ bearbeta det? Men snart.

  • ▹ Övrigt

    Veckolista 23

    Veckans träning:
    Mycket cykel och fokus på rumpa, ländrygg och mage. När jag cyklar känner jag inte av benet och eftersom jag får ont av promenader är cykling den motion jag får. Rumpa, ländrygg och mage är muskler jag stärker för att inte ha ont.

    Veckans Frans:
    Den här veckan är det sömnen jag vill lyfta. Som med ALLT när det kommer till bebisar så ändras saker hela tiden. Men just sömnen har jag stark framtidstro för. En kväll la jag ner honom i hans spjälsäng och la mig bredvid i vår säng för att natta honom. Jag tyckte inte han verkade komma till ro av min ljuva stämma och mjuka hand på ryggen så jag testade att säga god att och gå därifrån. En minut senare sov han, haha. Självklart är det inte bara såna drömnattningar, en kväll höll jag på med olika nattningssätt i 1,5 timme utan framsteg. När han väl sov så sov han oroligt resten av natten och jag var drettrött dagen efter. Men jag tänker att om han en gång har sovit bra så kommer han göra det igen!

    Veckans benuppdatering:
    Jo men det är bättre än förra veckan, även om det inte är BRA ännu. Benet gör fortfarande lika ont, men jag har börjat äta smärtstillande nu vilket gör mitt liv mycket lättare. Ska truga på att få en tid till röntgen när jag är på VC nästa vecka.

    Veckans bästa:
    Att jag känner mig tryggare med Frans för varje vecka som går. Eftersom jag upplevde första tiden som… otroligt jobbig, så har den känslan fastnat hos mig. Fastän han är en helt annan bebis nu än då. Jag utmanar mig själv på olika sätt nu, som att våga ta med honom i centrum när han är vaken eller så, hehe. Gick en kort sväng med honom själv och köpte glass som jag sedan åt i solen medan han ”lekte” i vagnen. Föräldraledighet on point!

    Veckans roligaste aktivitet:
    Jo men flera saker faktiskt! I fredags träffade Frans och jag Janneke och hennes Wera. Jag vet inte HUR mycket vi har skrivit på insta-DM om livet som nybliven mamma med ALLT vad det innebär (hehe), så det var sjukt mysigt att ses på riktigt nu. Jag har också kunnat träna igen vilket känns mycket skönt. Och igår var jag iväg på en timmes massage igen, magiskt.

    Veckans orosmoln:
    En nära släktings hälsa. Och för egen del; smärtan i min kropp. Och amningen. Jag funderar på att börja delamma (har nog sagt det i 3 månader lol), men drar mig för det av olika anledningar. Bland annat känns det konstigt att ge honom komjölk (som ersättning består av), eftersom jag tycker det är snuskigt… Skäms nästan när jag säger det. Jag vet att ersättning är super och att det är viktigt att jag som mamma mår bra för att mitt barn ska må bra. Men det tar emot.

    Veckans fundering:
    Coronavänligt dop – och om jag ska fira min 30-årsdag i förskott utomhus eller i efterskott inomhus i höst…

    Amanda o Jakobs lilla valp Leo <3

    Veckans drink (på mitt instagramkonto @thoweblandardrinkar):
    Gin & Tonic med syrensirap! Länk här!

    Detta längtar jag till under nästa vecka:
    Träffa min kiropraktor och få hjälp med benet. Gå till gymmet och få egentid + stärka kroppen. Förhoppningsvis träffa Janneke och Wera. Pappas familj kommer hit på lunch utomhus. Tjejmiddag utomhus. Frans blir 4 mån och vi ska till BVC för mäta + väga, och han ska få smaka mat för första gången! Jag har bestämt mig och vill inte köra BLW utan vi kommer ge honom lite käk redan nu.

    Aw med Frans farmor o farfar – så här ser det ut med spädbarn, haha!
  • ▹ Min graviditet

    1 år sedan

    Idag är det ett år sedan vi fick reda på att jag var gravid. En evighet sen! Vi försökte ju få barn och eftersom jag hade regelbunden mens hade jag symtom-tentaklerna utåt hela tiden. Den 6 juni var en torsdag, vi var lediga och det var riktigt varmt ute. Vi låg på terrassen och åt glass och drack rosevin – som inte alls smakade så gott som jag brukade tycka.

    På kvällen skulle vi handla middag och jag sa till Jocke att jag vill köpa ett graviditetstest med tidig indikator, ”ifall att”. Jag skulle få min mens på söndagen eller måndagen, men jag kunde inte hålla mig. Som alltid, noll tålamod hehe.

    Av någon anledning trodde jag att man var tvungen att använda morgonurinen, så när jag vaknade vid 3-tiden på fredagen och var superkissnödig höll jag mig i några timmar till. Men vid sju väckte jag Jocke och gick in i badrummet.

    Minns fortfarande när jag kissade i koppen och tusentals känslor och tankar fladdrade omkring inuti mig. Testet skulle doppas i 20 sekunder och sedan ”vila” fram ett resultat efter 3 minuter. När jag tog upp testet för att sätta på locket började jag redan då se ett svagt streck och jag fick lite panik eftersom vi skulle se resultatet tillsammans. Skyndade mig tillbaka till sovrummet, nästan slängde testet vid fotändan och kröp ihop i Jockes famn – och väntade tysta i tre minuter. Allt jag tänkte på var ”Jag såg ju ett svagt streck till. Kan det gå tillbaka? Annars är jag gravid. Är jag gravid nu?”.

    Efter tre minuter ringde mobiltimern och jag flög upp ur Jockes famn och kastade mig mot testet. Han drog tag i mig, pussade mig, och jag blev nästan irriterad eftersom jag ville ha resultatet direkt, haha. Och där var det. Två illblåa streck.

    Den känslan var så surrealistisk. Plötsligt var min kropp, som jag alltid haft någon form av klagomål på, ett hem för det som förhoppningsvis skulle växa till att bli vårt barn. Min kropp fick, tack vare två blåa streck, den respekt den alltid förtjänat av mig och jag såg hela mitt väsen med nya ögon. Ett lyckorus. Samtidigt så läskigt. Men en ny period, en slags utmaning att ta sig an. Det var bland det häftigaste jag varit med om.

    Första gravidbilden i vecka 9 ”tänk om man ser något!!”. LOL.
  • ▹ Övrigt

    Puh…

    Hallå och hej! Ingen bra natt i natt. Tror inte jag sov mer än en timme i streck. Hade äntligen tänkt morgongymma lite men det var bara att ställa in. Jaja, märkligt hur mycket man orkar och särskilt när det är sol och fint väder utomhus. Just nu sitter jag hos kiropraktorn, ryggen är bättre så förhoppningsvis kan hon kika på benet nu. Längtar tills jag kan gå långa promenader igen. Och träna. Ligger mest i sängen/soffan/utesängen hehe.

    Igår fick vi hem vår babyvakt och jag inser nu hur smidigt den kommer göra vårt liv. Jocke sitter och jobbar, Frans ligger i sängen och sover – fick jag precis en bild på från babyvakten.