• ▹ Familj

    En blogg om att vara gravid – och senare en ärlig mammablogg?

    Frans ligger i vagnen och sover sin andra och sista nap på terrassen och eftersom jag precis bestämt mig för att skriva ett blogginlägg lär han vakna inom några få minuter…

    Men vi testar! (Update: han vaknade och jag skriver nu klart inlägget, kl 22 på kvällen…)

    Eftersom jag är van vid att jobba datadrivet (när jag inte är föräldraledig med Frans) så går jag gärna in och kollar i GA vad ni som läser bloggen faktiskt är intresserade av. Det är kul att publicera innehåll som går hem hos er, så givetvis kikar jag på vad ni gillar.

    Den sista tiden har det fullkomligt exploderat av intresse för min gravid-kategori och den senare familj-kategorin. Jag har varit ganska ärlig med vad jag har känt och funderat över både när jag väntade barn men också om livet efter förlossningen. Jag har många gånger funderat över hur ärlig jag ska vara, men uppenbarligen finns det ett intresse och hos många även ett behov av att ta del av andras historier, historier som kanske inte alltid är såna solskensstories som man ofta läser om. Varje gång som jag öppnat upp på t.ex. Instagram om en tuff period så skriver många mammor och tackar för att de inte känner sig lika ensamma i sina känslor. Alla är inte bekväma med att berätta om sina känslor och alla måste heller inte göra det. Vi är olika som personer men för mig har det alltid kommit naturligt att göra det.

    Jag vet att en del funderar över hur arbetsgivare reagerar på att man delar med sig av livet. För det är ju vad det är, livet.

    Alla, inklusive din chef, företagets VD och din kollega har jobbiga perioder och saker de brottas med i privatlivet. Ingen har ett felfritt liv.

    Vi behöver inte veta allt om alla – men en del saker kan vara skönt att dela med sig av för att hitta tröst i att man inte är ensam. Och tydligen tycker fler av er samma sak. ♡

  • ▹ Bröllop

    Bröllopsplanering ihop – äntligen

    Som ni kanske förstått så har det mesta av bröllopsplaneringen hittills varit made by me, myself and I. Mycket för att jag gärna grottar ner mig i saker och ting och är en typisk gul person som blir svintaggad när ett nytt projekt lanseras. Dessutom är jag jungfru och således en klassisk perfektionist som tror att jag kan allting bäst själv. (Nu är jag iofs rätt emot att dela in människor i färger och tror inte att du är ditt stjärntecken, men när det passar är det kul att dra till med.)

    I Johanna Kajsons bok tipsar hon om att planera in bröllopsdejter där man går igenom planeringen ihop. Man gör det till en mysig dejt och något att se fram emot, snarare än ett ”möte med måsten”. Vi öppnade en flaska vin, tog upp datorn och gick igenom budgeten med lokalens offert inlagd och pratade om vår vision kring bröllopet. Vision låter kanske lite väl, vet inte om det är rätt ord riktigt. Men vi pratade om vilken typ av bröllop vi båda önskar, hur vi tänker oss att fredagen ska vara till exempel. Är ju rätt bra, så att t.ex. inte Jocke tänker att vi ska skjuta ut oss totalt medan jag ser framför mig hur vi kör en elegant rehersal dinner. Hehe.

  • ▹ Bröllop

    Corona, bridezilla och färgen på brudtärnornas klänningar

    Jag läste precis Maja Nilsson Lindelöfs senaste blogginlägg där hon skriver att hon saknar att ha något att se fram emot och jag insåg precis att det är just därför jag är så aktiv med bröllopsplaneringen just nu. För att ha något att se fram emot. Corona har satt stopp för det mesta och det är omöjligt att veta när vi kan bete oss som vanligt igen. Jocke och jag har efter många om och men äntligen beslutat oss för att gifta oss utomlands och med det kommer såklart en del frågetecken när vi befinner oss i en pandemi. (Ni ba; really?..) Från det lilla som t.ex. att budgetera för vad flygbiljetter ner kostar till det stora som t.ex. vad vi gör om Corona sätter vår lokal i konkurs. Det känns lite tungt att gå in i en mörk och kall period nu och samtidigt se hur smittan ökar i stora delar av världen. Men jag lägger en stor del av mitt hopp på att ett vaccin kommer vid årsskiftet och sätter stopp för den här pandemin. Har vi tur vänder det snabbt och vi går en ljus vår till mötes – på flera sätt.

    Fram tills dess lägger jag mycket av min vakna (barnfria) tid på att planera vårt bröllop. Jag har tidigare bloggat om mitt gedigna Excelark som innehåller allt från checklista och budget till prioriteringslista och olika idéer. Vår checklista startar egentligen 18 månader innan bröllopsdagen, men ingenting säger att vi inte får ta tag i de punkterna redan nu. Detta har vi att checka av 18 månader innan:

    ✓ Göra budget
    ✓ Bestämma lokal
    ✓ Boka bröllopsfotograf
    ✓ Sätta ansvar och förväntningar på brudföljet
    ✓ Betala faktura 1 av 3 för bröllopsfotografen
    ✓ Sätta upp URL för bröllopshemsida
    ✓ Bestämma datum
    ✓ Skicka förfrågan till lokalen för bestämt datum
    □ Räkna på och bestäm om vi ska utöka antalet dagar
    □ Gå igenom och säkra upp ”fallhål” som Corona och distansbröllop kan orsaka, t.ex. i händelse av konkurs hos leverantör
    □ Boka lokal och skriv på avtal
    □ Gör moodboard för vår vision
    □ Bestäm färgtema och färgpalett

    Den sista punkten har jag fått höra att en del tycker är ”bridezilla”-varning på, haha. Har också läst att andra tycker att det är ”extremt”. Jag förstår ärligt talat inte varför! Jag designar alla trycksaker själv, mycket för att jag tycker det är svinkul (!) men också för att hålla kostnaderna nere. För mig är det viktigt att det finns en röd tråd genom all kommunikation (tryckt såväl som digital!) när det gäller bröllopet. Tycker det är fint att om vi t ex bestämmer oss för ljusrosa och navyblue så ser man dom nyanserna i Save the Date, på vår bröllopshemsida, i min brudbukett, på tärnorna och på servetterna. Inte alltid som stora färgblock, ibland bara som detaljer, men alltid som en röd tråd. Om det gör mig till en bridezilla så visst, då tar jag det! 🙂

  • Barnmat

    Bananpannkakor till 8 månaders

    Hej och hå,

    Äntligen har vi hittat någon form av rutiner i vår lilla familj, det tog bara 8 månader… Hehe. Inga ”på klockslaget”-rutiner, men på ett ungefär. Det jag dock fortfarande inte har kommit in i är Frasses mat. I princip samtliga måltider förutom middagen äter vi ihop, men vi förmår oss inte att äta middag 17:30. Liiite för tidigt för oss, även om vi har insett att ju äldre Frans blir desto viktigare är det (anser vi) att vi försöker äta ihop.

    Det känns lite som att jag försöker uppfinna hjulet gång på gång när det är matdags, så jag har kommit underfund med att vi behöver ha matlådor till Frans. Ibland fungerar burkmat (och då enbart HIPP’s), men ofta vill han plocka med maten själv. Det är duschdags 2-3 ggr per dag hemma hos oss, hehe.

    Kokta grönsaker i stavar, blodpudding i stavar, fiberrik pasta, ugnsbakad lax, bröd med keso och senast nu bananpannkakor med jordgubbar och jordnötssmör är några saker som har funnits i kylen. Här kommer receptet på det senare:

    Bananpannkakor för en 8 månaders

    • 2 dl havregryn
    • 1 mogen banan
    • 2 ägg
    • 2 – 3 dl mjölk

    Mixar allt med en stavmixer och steker på låg värme i smör, så blir det ingen direkt stekyta men ändå en fast konsistens. Blandat med varma jordgubbar och lite jordnötssmör blev det en superhit hos vår lilla!

    Bild: recept.com

  • ▹ Bröllop

    Datumet är ledigt! + Save the Date

    I veckan mailade jag stället där vi vill gifta oss och igår fick jag till svar att datumet var ledigt. Hurra! Man vet ju aldrig med tanke på hur många som har skjutit upp sitt bröllop till nästa år och därmed puttar fram andra bröllop till 2022.

    På torsdag ska jag träffa en tjej som gifte sig på samma ställe och ”fråga ut” henne. Jag hittade hennes bröllopsblogg när jag letade efter information om den här platsen och skrev sedan till henne på Messenger. Vi bor relativt nära varandra, så efter att ha frågat tusen frågor bestämde vi oss för att ses så vi kan surra bröllop ännu mer – haha. Perfekt!

    I fredags kväll satt vi och kollade film i soffan medan jag hade datorn i knät och jobbade med vår Save the Date (eller som vi kommer kalla det: ”Reservera helgen”). Jag älskar skiten. Kan sitta i timmar och kolla pixlar, hitta rätt färgnyans, fundera över hur jag löser ett mönster eller förbättra designen. Vi kommer inte skicka ut dessa förrän ett år innan bröllopet, men jag tycker det här är SÅ kul att jag inte kan låta bli att börja!♡

  • ▹ Bröllop

    Nu jävlar är det BRÖLLOP PÅ GÅNG!

    Nej men kompisar, nu är vi på gång här borta i bröllopsstugan. Det pirrar rejält i magen och det brukar vara (läs: är) ett tecken på att det man sysslar med är HELT RÄTT. Jag känner mig levande, vibrerande, full av pirr och en ”nu kör vi”-känsla i bröstet.

    Vi har landat i vart vi vill gifta oss nu. Vi har platsen. ♡ Det är en plats som jag såg för flera år sedan och redan då kände ”här vill jag gifta mig”.

    Den här veckan har vi en stor fotografering på gång och när den är avklarad ska vi sätta oss ner och köra bröllopsdejt. Vi har några frågetecken vi behöver reda ut innan vi bestämmer oss till 100% (eller snarare, vi har bestämt oss, vi vill bara se att det GÅR rent logiskt, o s v!).

    Jag är så jävla GLAD just nu!! Så fort vi har rett ut de primära frågetecknen kan vi börja planera på riktigt och BOY HAVE I LONGED FOR THIS!!

  • ▹ Träning

    Träning 8 månader efter förlossning

    Det har snart gått åtta månader sedan förlossningen och jag vet att många är intresserade av hur kroppen känns efteråt. Jag kan ju bara tala för mig (duh), men vill ändå vara övertydlig med att det är olika för alla.

    Som sagt, det är nu åtta månader sedan förlossningen och den största märkbara förändringen är mitt jävla ben, stort fett LOL på det.

    I övrigt är jag förvånad över hur mycket knipövningar och coreövningar som krävs för att komma tillbaka. Då fick jag ändå ett formidabelt betyg hos barnmorskan på efterkontrollen, HAHA. Men hon är ju inte någon PT och kollar träningsrelaterade saker. Men ja, jag är inte så stabil som jag önskar så jag jobbar mycket små muskler för att stärka upp. Mycket höftrullningar, höftlyft, musslan, kissande hunden… Allt med sån noggrannhet att klockorna stannar. But it’s for the better, så.

    Men vid sidan av detta kör jag tung styrketräning. Jag har lärt mig vilka övningar jag kan göra (t ex Goblet squat och axelpress) och vilka som inte fungerar (som Back squat och stående rodd). Kör nästan uteslutande med fria vikter just nu och några av de övningar jag roterar mellan är:

    Höftlyft på bänk med stång
    Axelpress med hantlar
    Statiska utfall på höjd
    Sidostep på höjd med hantlar
    Goblet squat med gummiband
    Latsdrag, både med omvänt grepp och vanligt grepp
    Enarmsrodd med hanteldrop

    Sedan två månader tillbaka har jag kostrådgivning och PT via Mamma Fitness. Jag kör tre styrkepass och ett cardiopass i veckan. Anledningarna till att jag ligger så lågt på cardio är flera. Jag är ingen expert i ämnet och det finns nog risk att jag babblar om detaljer jag inte är kunnig inom, hehe. Men ett av mina mål är tydligare muskeldefinition, jag vill helt enkelt att mina muskler ska synas mer. Och då måste man ju ha muskler, alltså styrketräna. Att minska i fettprocent innebär i praktiken att äta enligt sina mål till typ 80 %, så att styra kalorimängd och ligga rätt i fördelningen mellan protein, kolhydrater och fett. Konditionsträning är givetvis bra i rätt mängd, men om man tränar kondition ofta eller länge är det livsviktigt att också lägga in tid för ÅTERHÄMTNING. Stora mängder konditionsträning stressar kvinnokroppen och kan ge flera negativa effekter – dessutom vänjer sig kroppen vid en viss intensitet så du kommer behöva köra mer och mer cardio. Här finns en intressant artikel på Mamma Fitness om ämnet!

    Men okej, nog om det. Hur omsätter jag mina mål till träning i praktiken?

    Jag tränar gärna på morgonen, direkt när jag klivit upp. Det är lätt att göra när soluppgången sker runt 04, lite svårare nu om jag ska vara ärlig. Jocke jobbar dock hemma och kan vissa dagar ta Frans på lunchen så jag kan gå till gymmet då istället. För på kvällen är det kört för mig. Då är det försent. Eftersom Jocke också tränar en del får vi pussla så gott det går för att han ska få in sina pass och jag mina – samtidigt som vi försöker vara så jämställda som möjligt i att ta hand om Frans och umgås som familj. Vardagspusslet 2.0.

    Jag har varit inne på att skaffa Mini SATS och ha med mig Frans till gymmet. Men efter en del övervägande har jag insett att det inte är rätt för mig. Varför? Det är väl jättesmidigt att ha med sig barnet till gymmet och kunna träna när jag vill? Jo, men gymmet är inte bara träning för mig. Att gå till gymmet är min alldeles egna EGENTID. Den är värdefull och jag vill veta att jag har 1,5 timme där jag inte blir störd. Träningen är min rehab, prehab, medicin och verklighetsflykt. Inte bara något jag ska klara av och därför är det viktigt att jag får den tiden för mig själv.

  • ▹ Familj

    Självförverkligande som mamma

    Det är söndag kväll och Jocke nattar Frans medan middagen väntar på spisen och jag har satt mig framför en serie i vänta på att Frans ska somna. Hittade en ny typ young adult-serie (?) som heter ”Emily in Paris”. Handlar om en ung tjej som får drömjobbet i Paris – precis en sån serie som jag älskar. Eller kanske… Har älskat? Jag gillar serier jag kan relatera till och den här serien hade varit right up my alley innan jag fick barn. Nu är det typ ”Workin’ Moms” som är favoriten, lol.

    Paris 2017 för ELLEs räkning när jag ihop med Nike gjorde en cover med Victorias Secret-modellen Izabel Goulart

    Men så här. En av mina drömmar har länge varit att jobba utomlands. Jag har inte släppt den drömmen bara för att jag har fått barn, nej nej. Det kommer att ske tids nog. Men något jag reflekterade över när jag såg de första avsnitten i serien är hur mycket jag saknar mitt självförverkligande. Det där pirret för att jag växer som person, för att jag gör något enbart för mig. Att jag blir stärkt i mig själv. Givetvis växer jag som person nu med, men det är främst i min mamma-roll. Inte bara som ”Thowe”. Jag tycker det är svårt att förklara, men kanske förstår ni andra morsor vad jag menar.

    Jag tror det är vanligt att känna som jag gör ändå. Eller jag vill tro det. För även om det är underbart att ha ett barn så går det inte att komma ifrån att hela jag har varit till lags för någon annan i åtta månader. Precis som det ska vara. Herregud. Men det gör ju något med mig som person. Jag tappar mig själv lite eftersom jag inte orienterar kring min egen person längre utan alla beslut jag fattar är snarare med min son som utgångspunkt.

    Jag är van vid att våga testa nya saker, oavsett vad det är. Pirret av nervositet och lite rädsla gör mig taggad. Ovissheten.

    Är det något jag lärt mig som mamma så är det att allt har sin tid. Så även detta.

  • ▹ Wine & Dine

    Staycation på Downtown Camper

    I helgen var det äntligen dags för staycation på Downtown Camper. (Fun fact: jag och Jocke var hotellets allra första hotellgäster när vi i egenskap av journalist + 1 fick testa hotellet när de öppnade!) Jag och min nära vän och fellow lattemorsa Janneke kom på en idén att bo på hotell ihop – men i separata rum – för att dricka bubbel, tjöta om ALLT från mammaliv till festligheter på 00-talet SAMT få en god natts ostörd sömn. Ahhh det är LJUVLIGA ORD för två nyblivna mammor som i perioder kämpar rejält med så väl sömn som sig själva (hehe).

    Vid 14-tiden åkte jag in till stan. Jocke kunde inte ta Frans direkt så pappa och min bonusmamma var barnvakt i några timmar. Fick några statusuppdateringar vilket jag uppskattar. Inte för att jag inte litar på våra föräldrar som barnvakter utan för att jag tycker det är mysigt och kul att se vad han pysslar med när han är med andra. <3 Hur är ni? Vill ni inte få bilder för att kunna fokusera på där ni är, eller vill ni ha bilder/statusuppdateringar?

    Jag och Janneke checkade in i varsitt dubbelrum, packade upp och gick sedan ner på stan för några ärenden. Bland annat fyllde på godisförrådet!

    Väl tillbaka på hotellet öppnade vi en flaska bubbel på mitt rum och satte oss tillrätta i fönstret. Vi var inte så lite törstiga heller, haha. Jag tror vi båda var lätt svältfödda på att få prata om allt möjligt utan att bli avbrutna eller behöva ha ögon i nacken.

    Mmm NEJ MEN SÅ TREVLIGT.

    Sedan hade vi en middagsreservation på Campfire, Downtown Campers restaurang. Vi ville göra det så enkelt som möjligt för oss och egentligen hade vi planer på att besöka The Nest – hotellets relaxavdelning, men vi hann inte boka i tid.

    Jag beställde in cava, men så stoppade Janneke vår servitör och ropade in två glas champagne istället ”jag bjuder!”. Mmm. En sån vän va!

    Innan middagen sa vi att vi skulle ta en s k ”efterrätt” i takbaren (dvs en drink), men vi båda kände att vi ville dra rejäl nytta av vår staycation så vi sa faktiskt god natt och gick in till var och en.

    Jag hoppade in i duschen och duschade varmare än på länge. Hårinpackning, peeling, Olaplexbehandling. Klev ut ur duschen, la på ett lager djuprengörande ansiksmask, smorde in mig, sköljde av ansiktsmasken och la på en fuktgivande ansiktsmask och smörjde in hela kroppen med brun utan sol.

    NEJ MEN NU var det goa gubbar för gumman här.

    Sen gjorde jag min kvällsrutin för ansiktet, la mig i sängen och hade ena handen i godispåsen och den andra i ELLE-tidningen.

    Haha, det tog 20 minuter innan jag ba… Nej, jag måste sova nu? Då var klockan runt 22:15.

    Dagen efter vaknade jag runt 06:45 och kände mest VARFÖR vaknar jag nuuuuuu… Hade planerat att gå upp runt åtta och träna, men ändå. Väldigt tidigt när jag för en gångs skull kunde sova ut. Öppnade minibaren där jag haft min Celsius och knäppte på TV:n för att kolla lite Nyhetsmorgon. Nej men, då var det Dr Phil? Tydligen börjar Nyhetsmorgon först vid 8 på helgerna!?

    Nåväl. Bytte om, tog hissen upp till nionde våningen och körde ett enklare träningspass.

    Det var sjukt mycket folk – både i gymmet (alla drog precis när jag var klar, bra timing…) och på hotellet överlag. Jag upplevde att de hade en bra hantering kring distans och resurser givet situationen, men tyckte ändå att det var (för) många hotellgäster.

    Efter frukosten gick vi tillbaka till separata rum för att vila lite. Jag tycker det är lite halvsnuskigt att lägga sig i sängen igen efter att ha ätit frukost (unpopular opinion, jag vet) men jag var lite sliten så att vila var det enda jag ville göra.

    Runt lunchtid var jag tillbaka hemma med min lilla familj och full av kärlek och uppskattning i hjärtat för min vän & möjligheten att vi båda kunde unna oss detta. ♡

  • Toscana 2018

    Tillbakablick Toscana, del 6: Sista dagen i Toscana

    Sista kvällen i Toscana bjöd vi upp hela gänget för en fördrink uppe på berget. Björn och Sarah hade fixat bellini och bubbel, solnedgången var vackrare än någonsin och efter tre dagar ihop var vi öppnare än någonsin med varandra.

    Alltså WOOOOOW. Ser ni eller?! Som en tavla! Ville aldrig att den här kvällen skulle ta slut. Trots att jag var sjukt obekväm i början av kvällen. Ni vet när INGENTING man har med sig sitter bra eller är fint.

    Ljuset var… Magiskt.

    Middagen var såklart lika god som alltid. Vin, omgivning och mat var 10 av 10 hela resan. Jag har aldrig gillat tiramisu men denna var helt otrolig. Jag vet att det är MÅNGA superlativ i denna blogg just nu. Men jag blev verkligen hänförd av Fabians mat. Önskar så mycket att jag kunde laga så goda rätter.

    Efter middagen satte sig jag, Louise och Angela på solstolarna uppe hos oss på berget i mörkret och snackade skit. Fulla och glada. Underbart.

    Dagen efter var solen lika varm och himlen lika blå som vanligt. Det fina med att dricka ekologiskt hantverksvin är att trots mängden är huvudvärken aldrig på besök. Helt otroligt. SÅ glad över att jag efter frukosten bestämde mig för att beställa hem en hel låda med 12 viner (!) till Stockholm. Samt köpa med mig en magnumflaska att ta med redan i bagaget. Planerar en rejäl italiensk afton i vinter i nya lägenheten, var så säkra.