▹ Min graviditet

Simning som träning i tredje trimestern?

Under i princip hela graviditeten har jag tänkt att jag ska ta tag i att börja simträna igen. En skonsam och skön träningsmetod, enligt majoriteten av de gravida som testat. Förutsatt att jag skulle ha ork kvar var tanken att jag skulle frysa mitt gymkort och istället köpa klippkort på simhallen i januari.

I helgen var det dags att testa simträning och jag var SÅ jävla taggad. T o m lite nervös, var ändå ett par år sedan jag var i simhallen. När jag var yngre ägnade jag typ all min vakna tid åt att träna crawlteknik och att jaga medaljer runt om i Sveriges alla simhallar men nu kan jag inte ens komma ihåg senast jag steg ner i en 50 m-bassäng.

Hur som helst! Kändes nästan lite andäktigt när jag öppnade dörren till bassängen, drog på mig mina simglasögon och steg ner i vattnet. Var nästan överdrivet taggad på att få köra igång men samtidigt nervös för hur kroppen skulle kännas! Bröstsim rekommenderas ju helst inte eftersom benen ska hållas ihop om man har foglossning, så jag började med frisim första 100 m. Men jag blev så GALET andfådd! Tog inte ens i utan fokuserade på tekniken och att få ett jämnt och fint flow. Insåg att jag behövde andas oftare och började ta ett andetag var tredje armtag men då kände jag att jag tappade tekniken märkligt nog. Gick över till bröstsim vilket fungerade helt okej i någon längd. Testade då ryggsim (fortfarande av rädsla för att bröstsim skulle förvärra foglossningen när jag väl steg upp ur bassängen) men ryggsim var hemskt. Kände mig inte alls så där flytande och viktlös som alla säger. Magen kändes jättetung, jag kom inte upp med höften mot vattenytan och jag kände mig yr. Fortsatte att alternera mellan bröstsim och frisim ett tag tills jag insåg att jag har alldeles för hög puls för att jag skulle vara bekväm. Började dessutom frysa, hur märkligt? Så jag tog mitt förnuft till fånga, struntade i att jag inte hade simmat så långt som jag hade planerat och klev upp ur bassängen, ner i barnbassängen där jag tänkte flyta omkring ett tag. Där kändes det lite bättre, fortfarande yr, men under kontroll. Dock kom det snart en handfull kids med lärare, så jag insåg att jag behövde kliva upp och helt enkelt ”inse mig besegrad” för jag var INTE sugen på att kliva ner i stora bassängen igen.

I duschen fick jag hålla i mig i stången för att det kändes som att mina ben inte kunde bära mig. Så jävla lustig känsla. Vilade en stund i bastun och tackade mig själv för att jag hade packat ner en banan och hade köpt en Vitamin Well-dryck i receptionen innan, så jag fick i mig lite energi efteråt. Allt gick över när jag stod och gjorde mig i ordning, men det här med simning… Nej, det blev verkligen lite av en chock för mig!? Jag trodde jag skulle älska det och hade höga förväntningar på att det skulle vara min träningsform de sista veckorna av graviditeten men nu är jag högst tveksam tråkigt nog.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *