▹ Min graviditet

Rutinultraljudet

Nej men nu MÅSTE jag skriva av mig bara. Imorse var vi på RUL, rutinultraljudet, och jag har knappt kunnat sova i natt för att jag har varit så pirrig. Tänk att vi ska få veta om vi väntar en son eller dotter!!

De senaste dagarna har bebisen buffat en hel del och bara att få känna det har liksom gjort den här graviditeten tusen gånger bättre, roligare, mysigare JA ALLT. Jag SKOJAR inte när jag säger att sparkarna är livets grej. Och jag kunde inte bry mig mindre över att jag numera är den som är helt uppe i sin graviditet, något jag tidigare tänkt att jag ABSOLUT INTE ska bli.

Ha… ha…

Nej snälla är det NÅGON som är värd att vara totalt uppe i så är det lilla bebisen som växer i min mage just nu.

Bara det är ju..? Det är en liten minimänniska i min mage. Som har alla organ där de ska vara. Som växer som det ska. Har tio tår och tio fingrar. Sötaste lilla fossingarna jag någonsin sett såklart. Barnmorskan gick igenom bebisen grundligt och det slutade med att jag bara låg och lät tårarna rinna. Där vår lilla bebis.

Vi fick veta om det är en pojke eller flicka. ♥

På väg till jobbet satt vi hand i hand på Roslagsbanan och liksom fnittrade lite. Tänk va…

Det är så märkligt, för jag har varit gravid halva tiden nu och fått se bebisen tre gånger på ultraljud. Känt sparkar. Haft gravidsymptom. Men först nu vet vi vad det är för minimänniska som lever loppan därinne. Och det behövde tydligen landa hos mig innan jag kunde ta in det.

När jag skrev till mamma o pappa och gav beskedet var det som att det först då gick in hos mig. Att jag ska bli MAMMA till en liten pojke. Det blev så omtumlande att jag fick gå in på jobbtoaletten och samla mig innan mitt nästa möte. Sen har jag suttit och tittat på filmerna och bilderna i princip varje paus och så fort jag känner en liten buff så ser jag framför mig hur bebisen rörde sig på skärmen hos barnmorskan. Och nu blev det ännu mer tydligt att om jag någonsin funderar över vad som spelar mest roll i livet så är det sannerligen aldrig något annat än att vara den bästa mamman jag kan vara till vår son.

Det här är verkligen det häftigaste jag har varit med om. Tack livet, för att jag får vara frisk och för att jag får bära vårt barn. ♥♥♥♥♥♥♥

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *