▹ Min graviditet

Min babyshower

Det har tagit ett tag för mig att smälta lördagens överraskning och jag vet inte om den har sjunkit in helt och hållet än heller. Jag blev nämligen överraskad med en babyshower på Hotel Diplomat.

Självklart har jag pratat med mina närmaste tjejkompisar om såväl babyshowers som möhippor och redan i somras sa jag att jag inte är så bekväm med en egen babyshower av olika anledningar. För det första så har jag varit lite ”rädd” för att människor i min närhet ska känna sig tvungna att fira att jag och Jocke väntar barn, när det är vi som har bestämt att vi ska skaffa ett. Vidare är det klassiska babyshower-kalaset inte riktigt min stil, jag tycker det ofta påminner om ett vuxen barnkalas.

Ju längre min graviditet har fortlöpt har jag ändå hoppats på att kanske de absolut närmaste skulle vilja göra något, kanske en middag hos någon? Samtidigt så har jag ju sagt att jag inte vill bli uppvaktad, så jag kunde inte förvänta mig något. Och det är ju ingenting man säger något om heller, utan det ska ju vara något som andra känner att DE vill göra till en.

Nu till dagen. 🙂 I lördags hade Angela och Max bjudit mig och JockeAfternoon teaDiplomat för att fira en rad olika saker. Jag tog tillfället i akt och sminkade mig, fixade håret och klädde mig i en ny klänning – är ju inte varje dag jag gör mig fin numera, hehe.

Vi tog bilen in till stan och Jocke körde omvägar för att vi tydligen skulle bli lite sena men jag tänkte inte en sekund på det. Han brukar ha koll på vart det är mycket trafik och har ”smarta genvägar” så jag ifrågasatte det inte ens. Vi blev kanske fem minuter sena vilket jag sms:ade Angela om och då skrev hon att de precis hade anlänt och tagit ett bord. Inga konstigheter.

När vi kommer in på Diplomat ser jag att Angela och Max sitter vid ett bord i mitten av matsalen, så Jocke och jag går in bakom baren och kommer således direkt till deras bord. Vi kramas och plötsligt hör jag att någon skriker ”THOWE” följt av ”SURPRISE!”. Jag tittar åt vänster och då ser jag att det sitter ett femtontal tjejer uppdelade på två långbord, med en ballongbukett i hörnet och champagneglas på borden. Jag blev så förvånad och rörd att jag bara grät. Och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till! Det här låter så cheesy men VARJE person som var där och som jag kramade kände jag sån kärlek till, jag blev helt varm i kroppen av att alla dem hade tagit sig tid och prioriterat att göra det här för mig. Från min äldsta barndomsvän Sanna till min kollega (och vän) Catha. Och givetvis syskon, svägerskor och alla nära vänner. ♥

Fortfarande chockad fick jag sätta mig till bords och vi beställde in te och snart kom även alla bakelser. Amanda höll ett fint tal och så här såg jag ut då, fångad av Tessi:

Runt dessa två bord satt vi i ett par timmar och skrattade, grät och åt gott. Vi alternerade platser så framförallt jag fick prata med så många som möjligt. De hade gjort det så otroligt fint och precis på den nivå som jag är bekväm med.

Mot slutet var det presentöppning och jag skakade när jag öppnade presenterna, det fanns liksom inte tid att landa och förstå att det här är MIN BABYSHOWER HERREGUD JAG SKA FÅ ETT BARN OCH ALLA HÄR ÄR HÄR FÖR MIN SKULL FÖR ATT DE ÄR MINA VÄNNER????

Både jag och lillgrabben fick fina presenter men den absolut största var verkligen att bli överraskad och att höra hur glada och taggade alla var på vår bebis ankomst. ♥

När presenterna var öppnade räckte Angela över ytterligare en sak. En bok som jag i ögonvrån hade sett skickats runt bland tjejerna under kvällen, men inte ägnat någon uppmärksamhet åt. När Angela säger ”Det här är en bok som vi alla har skrivit i men också hälsningar från pappa, mormor, farfar” (typ) så inser jag vilket JOBB de lagt ner. Och börjar såklart gråta rejält. Jag öppnar första sidan och ser ingenting för att min syn är blurrig, bläddrar till nästa sida och då ser jag bara en bild på en bebis och text + ”pappa” och DÅ brister det totalt. Minns inte hur jag betedde mig, bara att det känns som att jag ska börja hulka när som helst och att jag INTE ÄR REDO för att läsa allt detta just nu. Det var för mycket. Och älskade Angela som ba ”Nej men gud nej nej, spara den och läs den sen”, haha.

Det här var en av de absolut bästa dagarna i mitt liv och jag känner mig överröst av kärlek och uppskattning. ♥

Senare på kvällen åkte vi hem till Jockes föräldrar en stund och berättade om överraskningen (de visste ju om allt) innan vi halvdäckade i soffan hos oss. Jag läste alla hälsningar i boken, grät massor och somnade med huvudvärk efter den här magiska dagen.

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *