▹ Min graviditet

Hemligt gravid: från 3 juli – Inskrivning! (ca v8)

Innan jag gick ut med att vi väntar barn skrev jag en hemlig dagbok i min gamla blogg med inlägg ämnade att publiceras när allt var offentligt. För min del hjälpte det otroligt mycket att ta del av andras blogginlägg som inte handlade om ett perfekt skimmer under graviditeten. Därför är det även viktigt för mig att dela med mig, både eftersom jag själv mår bättre av det men också för att andra som är i samma sits inte ska känna sig onormala eller ensamma i sina känslor.

Det här inlägget är från 3 juli 2019.

Nu är det betydligt mer verkligt! Idag var vi hos barnmorskan för första gången. Det kändes lite som första skoldagen, nästan lite högtidligt, när vi gick hemifrån hand i hand. Tittade på varandra och ba ”iih!!” – ni vet känslan.

Det var såå nervöst att gå in i väntrummet. Det satt säkert 5-6 sällskap där och jag tittade snabbt runt för att se om det var någon jag kände. Stora magar, små magar, barn… Det kändes som att alla såg att vi var totala blåbär och hade noll koll, men jag förmodar att ingen egentligen brydde sig.

Det första vi gjorde var att gå in i ett rum och ta blodprov (ett superlitet stick i fingret, så ingen blodgivarprocedur direkt) för att titta på blodsockret och något mer som jag glömt bort. Barnmorskan tog även blodtryck på båda armarna och blodtrycket visade sig vara normalt. Kände mig konstigt nog lite mallig för Jocke när han satt och lyssnade på hur alla provresultat visade normala värden, HAHA.

Sen fick jag gå till toaletten i väntrummet och kissa i en kopp för att undersöka äggvita (och i så fall potentiell infektion i njurarna), kändes lite halvmärkligt att gå förbi andra människor med min kisskopp i handen, men jag tänkte att alla som är där hade säkert gjort samma sak tidigare.

Sedan skulle vi gå vidare in i nästa rum där resterande inskrivning skulle ske. Jag var lite rörd under hela samtalet, tänk att vi är på inskrivning för att vi väntar barn! Kändes så övermäktigt på något sätt. Hade jag slappnat av lite mer hade jag suttit och gråtit lite lätt under hela samtalet, men jag fokuserade och försökte ta in all information.

Första besöket hos BVC är mestadels till för den gravida, så mycket fokus låg på min hälsa och mitt mående. Saker som togs upp var till exempel mina tidigare ätstörningar och historiken av stroke i min familj. Just dessa två saker var lite mer relevant att hålla koll än andra, tyckte barnmorskan.

När man är gravid har man per se en något högre risk för blodproppar och eftersom jag redan är i riskzonen så ville barnmorskan följa upp det lite mer. Så nästa vecka ska jag till läkaren och ta några tester för att se hur stor risken faktiskt är. Jag gillade verkligen det här besöket, det kändes som att allt jag tog upp och var orolig över hade hon ett svar på och ville åtgärda så snart som möjligt.

*

Efter besöket gick vi till Täby C och köpte med oss lunch hem. Så pirrigt att sitta och prata om besöket och för Jocke kändes det betydligt mer verkligt nu. Vi fick med oss en bok ”Vänta barn” som han satt och högläste ur och la till egna kommentarer. Det var så mysigt. Jag har alltid vetat att Jocke skulle bli känslomässigt involverad i graviditeten tidigt, trots att det inte finns något konkret att ta på och att han har haft lite svårare än jag att greppa att jag faktiskt är gravid. Jag menar, det känns fortfarande som att jag har missat mensen och är lite svullen… Och illamående… Och känslosam… Men han har verkligen behandlat mig som en prinsessa från dag 1 och kan nästan bli lite för gullig. Typ påpeka att jag måste vara riktigt försiktig när jag kör bil eftersom jag ska bli mamma. Hehe. Men mestadels vill han bara vara nära magen, typ ha handen på den när vi ser på tv eller gosa med den på morgnarna. Jag ÄLSKAR det. Trodde innan jag blev gravid att jag skulle tycka sånt var jobbigt, men nej – det är det mysigaste någonsin.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *