▹ Min graviditet

Gravidlistan

När blir du mamma?
✰ Den 9 februari ska bebisen titta ut om den gör som drygt 4 % av alla nyfödda. Jag tror hon (är övertygad om att det är en hon nu!) kommer någon dag tidigare.

Var graviditeten planerad?
✰ Ja, verkligen. Vi trodde dock inte att det skulle gå så fort, men planerad var den. Här kan du läsa om när vi bestämde oss. 🙂

När berättade du om graviditeten?
✰ Det första jag gjorde var att maila min PT och fråga om jag behövde stuva om i mitt träningsupplägg, haha. Hon var alltså den första som fick veta. Amanda och Therese fick veta någon timme innan dagsfesten en vecka efter att vi plussade. Min lillebror fick veta först i familjen, vi hade bokat middag och fotbollshäng hos oss och jag ville veeerkligen berätta för någon mer nu, jag höll på att sprängas. Föräldrarna fick veta 1-2 veckor senare och i ungefär samma veva var vi på middag hos Angela & Max och berättade för dem då med. Vänner och släkt fick veta lite sporadiskt de kommande veckorna och på jobbet berättade jag i vecka 17, sociala medier i vecka 18.

Hur många barn vill du ha?
✰ Två känns lagom. Jocke vill ha tre, men jag är inte lika säker. Sen beror det såklart på hur den här förlossningen blir och så vidare. Men i de bästa av världar – två barn. 🙂

Tätt ihop eller långt isär?
✰ Det här är helt omöjligt för mig att svara på nu, utan någon som helst bebiserfarenhet. Det beror nog mycket på hur den här bebisen blir. Lugn, sover mycket, osv? Då kanske vi blir sugna på en till ganska snabbt. Men oftast är det ju ändå en del jobb med en bebis och känner jag mig själv rätt så vill jag nog hinna ha en period där jag får vara Thowe, flickvän, kollega, vän, mamma – och inte BARA mamma.

Har du oroat dig mycket under graviditeten?
✰ Jag oroade mig extremt mycket i början. Dels första 1-2 veckorna efter att vi plussade och allt kändes så skört. Min PT skrev t ex som svar när jag berättade att jag var gravid ”Grattis, så kul! Men bara så du vet: bli inte för glad än, det är fortfarande väldigt osäkert om det tar.” eller något liknande. Tyckte jag inte var så schysst ärligt talat.

Oroade mig sinnessjukt mycket inför kub-testet. Är lite orolig hela tiden, men det har lugnat ner sig ju längre gången jag är.

Hur har graviditeten känts hittills?
✰ Det kan du som är nyfiken läsa om i tidigare inlägg, kolla min kategori ”Min graviditet”! Sen skriver jag ju veckouppdateringar med. Klicka här för alla veckoinläggen. 🙂

Gillar du att vara gravid?
✰ Både och! Jag har haft några tuffa veckor rent psykiskt vilket såklart inte var kul alls. Jag trodde det skulle vara lättare att vara gravid och framförallt så trodde jag att gravidkroppen skulle kännas bekväm från första stund. Det tog ju fyra månader innan det hände… Men nu, när jag börjar känna bebisen lite grann, magen är tydligare, jag slipper smyga och jag framförallt orkar lite mer än de första veckorna så känns det så mycket bättre.

Ska ni ta reda på vilket kön det blir?
✰ JA! Det finns inga som helst tveksamheter kring denna fråga, förstår ärligt talat inte hur föräldrar klarar av att vänta till förlossningen innan de får reda på det! Om Jocke inte skulle vilja hade jag nog gått till MVC i smyg och gjort ett till ultraljud, haha.

IDAG (!!!!) får vi reda på könet!!! iiiiih så pirrigt!

Hur tänker du kring förlossning?
✰ Själva förlossningen känns såå långt bort. Vissa kvällar, när jag ligger i sängen och försöker somna, har tankarna börjat vandra dit. Då får jag panik. Det är INTE rätt tidpunkt att börja tänka på förlossningen… Jag tänkte först skriva ”jag har inga tankar”. Men inser nu att jag har ju faktiskt flera.

I princip allt jag gör idag någon form av aktivt val inför förlossningen. Jag ser det som ett lopp och vill vara så förberedd jag kan, alltså tränar jag specifikt för att vara så stark jag kan under förlossningen och för att bli återställd så snabbt som möjligt efteråt. Tidigare i somras köpte jag en ”gymboll” att sitta på och göra bålövningar nu innan samt kunna ha när jag tar värkarna hemma. Att det kanske blir en förlossning där jag inte ”hinner” ta värkar hemma är en annan femma, men jag känner mig pyttelite mer förberedd nu i alla fall. 🙂

Vi kommer gå profylaxkurs när det är dags och jag försöker lära mig att gå in i mig själv och bli mer avslappnad. Känna av kroppens signaler och lära mig att lugna mig själv.

Jag är extremt ödmjuk inför det faktum att jag aldrig gjort detta förut och att det inte går att föreställa sig vad som komma skall. Min förlossning kommer inte vara någon annan lik, för det är ingen förlossning, så hur skulle jag kunna förbereda mig på det?

Men jag känner mig själv och jag vet att jag vill ha så mycket information som möjligt när det är dags. Vad händer, vilka alternativ finns, konsekvenser osv. Och INGEN stress i förlossningsrummet (om jag eller bebisen inte håller på att dö såklart). En aktiv förlossning, om det går, är att föredra. Jag vill röra på mig och jag vill absolut föda med epidural, som en del redan har frågat om – haha…

Hur tänker du kring första bebistiden?
✰ Jag kör en slags kbt med mig själv dagligen för att inte ta åt mig av alla åsikter och kommentarer folk har om min graviditet hittills. Jag ser det som en investering för det kommer – till 100 % – bli värre när bebisen väl är ute. Jävlad vad folk tycker till om allt. Min bild är att de första veckorna kommer vara kaos. Haha. Blöjor, bajs, spya, mjölk, sömnbrist, bråk mellan mig och J pga sömbrist. Osv. Sen kommer det lätta lite (hoppas jag). Skulle nog säga att jag har en relativt realistisk bild?.. Man har ju ändå läst på om avslag osv HAHA.

Jag tänker positivt och hoppas på att jag inte kommer att vara allt för skadad efter förlossningen, att jag säkerligen kommer vara hormonell men inte deprimerad. Och att Jocke och jag fortsätter ha en bra dialog så att vi undviker missförstånd i ett redan sårbart läge.

Har ni bestämt namnen sedan innan?
✰ Vi har några förslag, men inget är skrivet i sten. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *