▹ Min graviditet

En spruta i rumpan och 60-årsmiddag

I tisdags bjöds vi på födelsedagsmiddag hemma hos svärmor som fyllde 60. Trerätters, presenter och bus med lillgrabben. Efter middagen satt några och tittade på hockey/fotboll, några lekte och jag & Cissi satt och diskuterade allt från graviditet till första tiden med bebis.

Jag har ju rantat både på Instagram och här i bloggen om bekanta som menar att min förlossning/mitt liv kommer bli precis som deras. Och som även kommer med tips jag inte bett om. Alltså tips i all ära, jag är fullt medveten om att jag inte har någon egen erfarenhet ännu, men det jag syftar på är ”tips” där personen utgår från att deras sätt är det enda. Eller åsikter som ”Du kommer aaaaldrig vilja gör det/Du kommer må SÅ dåligt/bla bla…”. Då blir jag irriterad. Tror de flesta gravida kan känna igen sig, det verkar som det varje gång jag tar upp ämnet i alla fall.

Men Cissi är en av få kvinnor vars erfarenhet och kunskap jag tar till mig ALLT av. Och det är guld värt att ha en svägerska i samma ålder som redan varit med om det jag har framför mig. ♥ Brukar passa på att fråga henne om hennes upplevelse och tankar när vi ses och eftersom hon varit med om alla oönskade råd/tips redan så vet hon exakt vad jag menar när jag klagar på andra, hehehe.

Tidigare over size-skjorta sitter nu ganska tajt…

Igår var vi på rutinkontroll på mvc. Vår barnmorska är så härlig. Idag är andra gången hon hade med sig en barnmorskestudent och även hon kändes väldigt varm och rar. Alltså barnmorskor, jag har sån respekt för dem. När jag har åkt in till BB av oro eller rädsla för något har jag varje gång blivit så väl omhändertagen, det känns väldigt märkligt att efteråt tacka för hjälpen och åka hem – utan en kram, gåva eller avgift!? Barnmorskor och undersköterskor är våra hjältar, hundra procent.

Uppdatering om bebisen då. Hans hjärta slår hårt och i normalt takt, skönt! Vi vet också att fostervattnet är i bra mängd efter en tidigare kontroll. Mitt järnvärde har gått upp sedan jag började ta nya tabletter. Fortfarande lägre än det bör vara, men det går åt rätt håll. Mitt blodsocker är också normalt men däremot har mitt blodtryck sänkts. Det kan förklara varför jag har varit yr och mått dåligt så fort jag anstränger mig lite grann. Kroppen hinner inte pumpa runt blod.

Tog även urinprov då jag haft tecken på urinvägsinfektion vilket man bör medicinera för direkt om man är gravid. Jag fick också en spruta i skinkan och jag brukar normalt sett inte tycka sprutor är någon big deal, men den här var lite lustig – halva rumpan spände sig rejält, haha. Sprutan tog jag som tidigare sagt för att bebisen och jag har olika blodgrupper.

Jag passade också på att fråga om den nyligen utkomna studien kring igångsättning i vecka 41+0 och risken att göra det senare. I Stockholms län gör man alltid ett kontroll-UL i v 41+0 och ser man att t ex fostervattnet har minskats eller att bebisen inte mår bra så blir man igångsatt. Inget dödsfall i studien skedde i Stockholm (tack vare UL?) men jag känner mig ändå lite orolig. Det pågår dock andra studier just nu och min barnmorska tror att det kommer leda till ett beslut kring att man inte väntar till 42+0 som idag, utan att man faktiskt gör det en vecka tidigare. Men det är inte säkert att något beslut fattas på länsnivå innan det är dags för oss… Dock hoppas jag ju att jag slipper gå över alls, men han kommer när han kommer. 🙂

2 kommentarer

  • Annie

    Känner igen mig sååå med dessa personer som tror att mitt liv ska bli ett copy på deras för att jag får barn. Så märkligt eftersom våra liv innan barn troligtvis ej var samma? Alltså man har ju ingen erfarenhet men precis som du skriver, så störigt med folk som utgår från att deras sätt är det enda. Ofta riktigt trista kommentarer som börjar med ”vänta så ska du få se….” följt av kommentarer kring att man ej kommer hinna prioritera sig själv, ej kommer hinna träna, minsann ska få se hur det är att ha tonåringar, minsann ej ska få sova mm. Och alla dessa kommentarer kring ”sen när du ammar” (följt av något tips, något man kommer uppleva då, smärta man kommer känna mm). Förlåt men blir galen när folk bara förutsätter att vi kommer välja att mata vårt barn på det sättet. Tröttsamt är bara förnamnet🤦🏼‍♀️

    • thowe

      Ja, visst är det lustigt!? Det kan skilja flera år, geografiskt läge, intressen, personlighet och gud vet vad – men när jag får barn, då jävlar kommer jag bli likadan som henne (dem)! Precis, självklart förstår jag att om man får en bebis som ofta är missnöjd och inte vill sova eller på annat sätt är ansträngande så är jag heeelt med på att man inte kan prioritera sig själv lika ofta. Men samtidigt har mitt barn en pappa som också behöver få egentid med vår son och då finns det ju annat för mig att göra. Men säger jag detta så får jag antingen hugg tillbaka eller så tittar man på mig med blicken ”du vet inte vad du pratar om, kom tillbaka om ett halvår”. VERKLIGEN tröttsamt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *