▹ Familj

Träningspremiär

Jag har börjat träna igen och om jag någonsin tvivlar så påminn mig gärna: träning är den tveklöst bästa medicinen mot ångest för mig. Jag har inte mått så här bra sen… jag vet inte när ärligt talat. Och då har jag sömnbrist och fortsatta komplikationer efter förlossningen kvar! När jag ”vaknar” (jag halvsover ärligt talat) för att amma Frans efter att knappt nått djupsömn innan dess så tänker jag på min Nocco och morgondagens träningspass och så orkar jag en natt till.

En annan rolig grej är att Frans kan sitta i bärselen utan att lacka ur. Innan var det bara bärsjal som gällde men jag upplever den inte som så stabil, så jag går ändå runt med ena handen bakom hans huvud vilket på sätt och viss tar bort halva nyttan med att ha sitt barn i en bärsjal. Nu fokuserar jag på att stärka upp kroppen så jag inte får ont av att bära honom. Han blir ju inte lättare direkt :).

2 kommentarer

  • Emelie

    Känner dig inte men ville bara kika in och säga att jag gillar din blogg och din öppenhet, känner igen mig i så mycket! Vad har du för komplikationer? Kram och ta hand om familjen! 💫

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *