▹ Familj

En lång uppdatering om: grönsaksnuggets, champagne och ärliga tankar om mammalivet

Livet är vad det är just nu och jag är nog inte den enda som har svårt att vara omättligt positiv när vi i själva verket borde sitta på uteserveringarna och lapa sol, umgås med varandra och bara oroa oss över om vårjackan är för tunn. Så ser det inte ut just nu. Frans blir snart två månader och det här skulle bli den tiden på året då RS-viruset och övriga sjukdomar började ”dö ut” och vi skulle kunna börja umgås flitigt med andra mammalediga och övriga vänner som ville ses. Så blir det inte. Jag tycker jag har rätt att vara ledsen och besviken över hur allt är, även om jag vet att andra har det värre. Det är alltid någon som har det värre. Min kurator menar att jag har två kriser att förhålla mig till; den jag går igenom med mitt psyke och världskrisen. Klart det tär. Ska också vara öppen med att jag klagar rätt mycket i bloggen, men jag behöver spy ut allt jag känner och det gör jag helst i text :))… Har fått några frågor om hur jag mår nu och om jag fått hjälp etc. Jag har fått hjälp och mår bättre än för några veckor sedan. Jag ska börja gå till en psykiatriker inom kort (inväntar ny kallelse då min tidigare blev sjuk) och då tar vi resten därifrån.

Jag känner verkligen att mycket bottnar i sömnen. Om jag har en dålig natt är jag så skör att jag blir rädd för mig själv. Har jag en bra natt krävs det lite mer för att jag ska rubbas. I natt var det en dålig natt. Jag blir onaturligt ledsen på att Frans kräks på min skjorta, när den egentligen bara går att tvätta. Och kostade 149 kr på H&M. Jag blir tokig på småsaker som att Jocke inte har bytt soppåse under diskbänken när den är full eller att det är jag som tänker på att vi behöver blöjor. Men han jobbar ju och jag är den som är föräldraledig.

Jag tycker det är ”hela världen” när jag läser att jag måste vara försiktig med Voltaren mot min onda rygg när jag ammar. Men mycket bottnar som sagt i sömnen och att jag har Frans i princip hela tiden. Hade vi inte haft en viruspandemi i hela freaking världen hade det varit lättare att lämna bort honom en timme här och där för att gå promenad, sova eller bara andas. Men det går ju inte nu.

Jag är sällan bara JAG. Hela graviditeten längtade jag efter att få ha min kropp i fred bara för en stund, och trodde naivt att det skulle bli så efter förlossningen. Men det har inte skett (såklart, eftersom jag ammar och vill amma). Vet inte hur jag ska förklara det. Jag älskar att ha Frans nära samtidigt som jag ibland vill krypa ur mitt eget skinn.

Ska vi göra något roligare, titta på några bilder från de senaste dagarna?

En dag var det soligt och vårvarmt. Jag testade en ny klänning och drömde mig bort till en vår utan virus.

Jocke och jag testade produktnyheter i form av grönsaksnuggets! Broccolinuggets var inte riktigt min grej men blomkålsnuggets var SÅ goda! Doppade dom i tryffelaioli, mums mums.

En dag hade vi besök från Angela och Max. Vi fikade, drack champagne och firade att Angela hade fyllt år. Dessutom hade DE med sig presenter, så både Jocke & jag + Frans fick ett paket :).

Frans var festfin i skjorta från Ralph Lauren.

Igår låg jag och Frans och vilade i sängen. Han djupsover sällan, men bara att ligga så här och titta på honom, andas in hans lilla doft och pussa honom i ansiktet i några minuter är ju så mysigt att jag dör.

Lagom till hans åttonde levnadsvecka har han börjat tutta järnet. Det är känns ungefär så här… :)))))

Och så årets gull i New York Rangers-body. Minns när Jocke och jag bad Kajsa köpa med sig dessa från New York, då var Jockes brorson precis född. Vi köpte både till honom och till ”vårt framtida barn”, vilket kändes helt absurt då. Nu är framtiden här!

4 kommentarer

  • J

    Kramar till dig Thowe. Hoppas (och tror) att du verkligen känner att det är OK att känna precis som du gör, men man kan inte bli påmind om det nog.
    Om jag ska vara ärlig så tror jag att jag kommer att må ungefär som du gör, när jag får barn. Klarar av sömnbrist väldigt dåligt (och då har jag inte ens i närheten känt av att ha ett behövande barn). Har även svårt att koppla av och släppa kontrollen. Vet hur nojig jag var när vi skaffade hundvalp. Det gör mig lite rädd att få barn, just sömnbristen och att känna mig låst. Kände (och kan fortfarande känna) mig låst när vi precis skaffat hund. Och då är det ändå en hund som kan vara hemma själv (även fast det gör ont i mitt hjärta varje gång). Försöker att inte tänka så, men såklart är jag rädd för det. Framförallt sömnen, det skrämmer mig verkligen.

    Jag förstår hur du känner. Det är en omvälvande tid för vem som helst, och att vara en nybliven (förstagångs)mamma dessutom..

    • thowe

      Ja hund är nog det närmaste man kan komma i jämförelse att livet förändras. Förstår dig! Jag var någonstans lite inställd på att jag troligtvis skulle känna så här m t p viss historik jag har, men samtidigt inte… och så Corona på allt detta. Fy fan. Hopps världen vänder snabbt <3

  • A

    Ville bara säga att jag känner exakt likadant med amning och bebis. Har en liten tjej som kom en vecka efter Frans och vi helammar. Först nu har jag börjat tycka att det är mysigt att amma, samtidigt som jag mår så dåligt över att fortfarande inte ”äga” min kropp. Var lika naiv och tänkte att det skulle gå tillbaka och bli min direkt efter förlossningen… Har insett att jag nog måste sluta tänka att allt ska bli som förr, för det är ju oavsett omöjligt. Utan nu handlar det snarare om att lära känna sig själv i alla ens nya roller, dels som mamma men också ens egen person i relation till vänner, jobb etc.

    Känns så dubbelt att tänka att man längtade så ofantligt efter att få barn men nu när man har det så är man mer vilsen än någonsin.

    • thowe

      Jag fick den uppenbarelsen för några dagar sen med, att livet aldrig kommer bli som förr så jag måste hitta ny rutiner och mig sjölv i olika roller i det här livet. Men det är svårt och jag tror inte man förstår nivån om man själv ej fått barn och känner så här. Sista stycket du skrev var så träffande <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *