▹ Familj

De senaste två veckorna

Att Jockes tio pappadagar snart är över känns på alla möjliga sätt. Dagarna går med en liten bebis och två veckor känns snarare som några få dagar. På många sätt är det skönt, eftersom en dålig natt snart blir till gryning och senare dag där vi får möjlighet att tanka energi av solljus, en promenad eller kanske en lugn bebis. Men nyckelordet i allt detta är vi.

Vid jobbiga blöjbyten (…) kan någon torka golvet och den andra ta hand om Frans. När han sover på Jockes bröst kan jag ta en dusch utan att känna mig stressad. När jag gråter av sömnbrist och amningshormoner tar Jocke hand om Frans så jag får en stund att andas på.

Att det blir något helt annat när det bara är jag och Frans på dagarna är såklart ofrånkomligt.

Just nu ligger Frans i bärselet på Jockes bröst och jag håller på att skriva min förlossningsberättelse utifrån min journal. Jag tänkte dock inte dela med mig av den på bloggen, utan det är enbart för att jag själv ska komma ihåg olika delar. Men jag minns att jag älskade förlossningsberättelser när jag var gravid, så är ni nyfikna på att höra om den i grova drag – hojta så löser jag. 😉 Jag har också en idé att skriva upp mina life hacks som gravid samt vad vi hade med oss till BB och vad vi faktiskt använde, är det något ni är nyfikna på? Min statistik har skjutit i höjden sedan jag berättade att Frans är här, så det vore kul om ni gillar det innehållet som dyker upp med.

Här är några bilder från de senaste dagarna:

Första veckan tror jag vi fick cirka tio blombud – de på bilden är inte alla. Denna vecka har vi fått tre till, helt galet. <3 Varje gång en blomsterhandel ringde för att be om portkod etc bad jag dem att ställa buketten utanför utan att ringa på dörren – jag ville absolut inte riskera att väcka Frans om han sov. Alla gjorde som jag bad om förutom en kille som ringde på PRECIS när jag hade lyckats somna efter en hård natt. Jag var så förbannad att jag storgrät i sängen efteråt. Vill ju bara sova.

Brieost! Äntligen. Mumsfillibabba.

Vi har haft familjerna över på besök och fått ta emot massor av fina gåvor till grabben (och till oss).

Första barnvagnspromenaden! Wow vilken känsla. Vi gick långsamt och en ganska kort runda då jag har lite ont i fogarna fortfarande. Det kändes väldigt högtidligt att gå första promenaden och vi båda njöt rejält av solen och att prata med varandra utan att Frallan ”störde”, hehe. Han älskar vagnen och somnar direkt, så skönt. Varje grej som görs för första gången är speciell. Det var läskigt att korsa gatan för första gången eftersom man tror att alla bilar kommer köra på ens bebis. Lite lätt hönsaktiga när vi dividerade om vi skulle gå in i Täby C och ta hissen upp till andra våningen för att komma ut och fortsätta promenaden där eller gå runt hela byggnaden. Så rädda för olika virusinfektioner hehe.

En eftermiddag var Jocke iväg på något och jag ville ut och gå. Kändes lite läskigt men samtidigt häftigt att gå ut själv med Frallan. Tror jag var ute i 1,5 timme, pratade med Amanda i telefon och grät lite.

En dag gick vi en blåsig promenad till Viggbyholms stationskafé. Vi tog med oss fikat en bit därifrån och åt utomhus i duggregnet eftersom man inte fick ta med sig vagnen in och vi har inte köpt ett lås än. Det låter så där men var hur mysigt som helst ärligt talat.

Frallans lilla hand och miniöra. Orkar inte vad gulligt. Jag har varit och är så väldigt hormonell just nu och sömnbrist på det gör det inte lätt att vara mig själv fullt ut.

Nu ska vi stänga ner, vi tänkte försöka lägga oss lite tidigare ikväll så får vi se hur det går. 🙂

2 kommentarer

  • Linn

    Åh nu när jag läste om första barnvagnspromenaden vet jag knappt vad som hände, men blev så rörd att jag plötsligt började gråta! Vilken underbar känsla det måste vara <3 Tack för att du delar med dig av highs and lows, tycker verkligen om din blogg och ditt instaflöde men är dålig på att lämna spår efter mig!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *