Vasaloppet och nackskada
Sista dagen som föräldraledig – galet. Ett vanligt år förmodar jag att jag hade lagt fram morgondagens klädval, gått igenom jobbväskan och planerat morgonen i detalj för att inte komma försent. Idag känns det ärligt talat som en vanlig dag, haha. När Frans har somnat ska Jocke hjälpa mig att fixa allt i kontorsrummet (vi har pluggat ut allt när vi haft visningar i veckan).
Apropå veckan! Vi har haft en mysig fjällvecka i en stuga precis vid ett längdskidspår. Inga liftköer, ingen trängsel i liftarna eller restaurangbesök. Vi hyrde en fjällpulka så vi kunde ta med oss grabben ut i spåret och dag två var det dags för premiäråket.
Någon kilometer in i skogen finns en liten backe som jag vurpade i för två år sedan och i år tänkte jag ta revansch.
Lyckades dock inte utan ramlade rätt rejält. Fick ont i nacke och rygg men det har jag ju ofta.
Dag tre tänkte jag, som så ofta, att lite lugn träning med ökad blodcirkulation till följd borde vara läkande. Tji fick jag och resten av resan fick jag gå med nackkrage. Hela mitt övre ryggparti inkl. nacken låste sig.
Idag har jag varit på akuttid hos en amerikansk kiropraktor som jag tror kommer göra underverk med både den här skadan och de jag dragits med innan. Hon var ärligt talat fantastisk. Började gråta när jag låg på britsen och hon kände spänningar/låsningar i min mage och sa att det har man inte om man inte haft ont väldigt länge. Blev väl lättad över att någon typ… tog mig på allvar?
Hur gick Vasaloppet för J, då? Helt fantastiskt. 4,45! Han persade med typ 37 minuter. Är så jävla stolt över honom. Han hade kunnat köra på 12 timmar, det är inte tiden i sig, men det är hans jävlaranamma jag beundrar så mycket. ♥