• ▹ Familj

    BLW och Frans första skratt

    Frans har sin förmiddagsnap och ligger på mig just i detta nu, så jag tänkte blogga lite från mobilen. Vi gör vårt bästa för att få till en vardag i Coronatider, ärligt talat kan jag inte ens föreställa mig att vara ensam med Frans på vardagarna längre. Jag hann vara det i tre (!) dagar innan Jocke började jobba hemifrån. Självklart hade jag hellre varit just ensam, det hade inneburit att Corona inte var ett faktum och jag hade enkelt kunna fylla dagarna med luncher i stan, lämna Frans på MiniSATS och planera resor till mor- & farföräldrar istället (& även min mormor och farfar). Det var ju det som den här tiden skulle fyllas av.

    Ja ja. Ingen idé att tänka ”what if”. Det är som det är.

    Om en månad får Frans börja med smakprover. Jag är tudelad om vi ska börja ge honom då eller om jag ska amma tills han är 6 mån och då börja med BLW. Kör man BLW ska bebisen inte få någon annan mat än bröstmjölk/ersättning innan. Beror såklart på om Frans verkar väldigt intresserad av vad vi äter, då kan det vara svårt att hålla honom i två månader extra hehe.

    Imorse vaknade jag tidigt så jag gick till gymmet och körde en timme medan Frans somnade om bredvid Jocke. Efter lunch ska vi gå promenad med Eva & Amanda (farmor och faster) och ikväll tar vi nog en lugn kväll. Frans skrattade för första gången i söndags och jag fullkomligt smälter varje gång jag hör det. Och gråter. Hehe. Det är som att mitt hjärta svämmar över. Mitt barn skrattar. Nej men jag orkar inte. Allt, ALLT där i början var värt detta.

  • ▹ Familj

    1 år som förlovade och drinkbud

    Imorse fick jag en rejäl flashback till New York förra året. Idag är det nämligen ett år sedan Jocke friade och vi förlovade oss! Satt på cykeln på gymmet och läste blogginläggen från den resan och log åt alla bilder. Idag har vi en tre månader gammal bebis och världens länder har stängt gränserna… Nya tider, minst sagt! När Jockes arbetsdag var över överraskade jag honom med att ha fixat barnvakt (i en timme haha) och så drack vi champagne bara vi två.

    Framåt kvällen knackade det på dörren, ett drinkbud var adresserat! Ahhh nu känner jag ändå att mitt gamla liv har merchat ihop mer med mitt nya. Jag var lite orolig över att aldrig kunna träna, göra sånt jag mår bra av (typ måla) eller ägna mig åt roliga drinkar när jag fick barn. Men det går ju visst, man får göra det smidigt och snyggt bara. Får planera gympass med Jocke så han har Frans och antalet drinkar blir ju betydligt färre när man har kiddo.


    Berättar mer om budet till helgen!

  • ▹ Familj

    D-droppar till bebis & måla tavlor

    Frans hänger i bärselen och sover, Jocke jobbar och jag har precis fått i mig en andra frukost för dagen. Finns inte så mycket att göra, så jag tänkte: varför inte blogga?!

    Igår var Frans hur nöjd som helst under dagen. Jag hade honom i selen eller lät honom sitta i babysittern och titta på mig/prata med mig medan jag gjorde mitt. Blev så trött på hur stökigt och ”plottrigt” det såg ut här hemma så medan Jocke satt i sovrummet och jobbade rensade jag ut vardagsrummet och möblerade om lite. Nu ser det nästan tomt ut, men det är SÅ mycket bättre. Sålde även den stora växten vi har, är trött på den och tycker ärligt talat att den gör att vårt hem blir lite för grönt. Är trött på grönt. Hjälper ju inte att vi har en gigantiskt grön sammetssoffa heller…

    Snart ett minne blott!

    Men på kvällen blev det annat. Frans var helt otröstlig. Grät och grät. Jag är övertygad om att det är D-dropparna han får. Ju mer jag googlar desto mer läser jag om bebisar som får magknip och kräks av de som är oljebaserade. Jag glömmer ibland att ge Frans dropparna och jag har inte tänkt på det tidigare, men det finns en korrelation till antal spyor & skrik + droppar. Igår kaskadspydde han nämligen ett dussin gånger, oavsett när han fick käk senast. Tycker så jävla synd om honom, förstå att ha ont i magen och inte kunna göra något åt det. Så nu har jag beställt nya droppar och vi håller tummarna för ett gladare barn framöver.

    Eftersom Frans ändå bjussat på flera ”nöjda tillfällen” så har jag kunnat göra sånt som jag får energi av. Till exempel pyssla, i detta fall att måla. När Frans var nyfödd var jag rädd för att aldrig mer kunna göra sånt som var JAG. Inte på väldigt länge i alla fall. Men som alla sa; det blir bättre, det blir lättare och du kommer kunna göra saker utan Frans. Det stämde. Även om det inte riktigt tröstade mig där och då. Nu är jag snarare orolig över hur SNABBT tiden går!

    Nu ska jag inte jinxa något, hehe… Men eftersom Frans är så mysig just nu så funderar jag på vad jag kan hitta på för något. Vill gärna baka, är sugen på att testa någon göttig kaka i långpanna. Kanske måla lite till. I alla fall göra om här hemma. Våra mullvadsgråa/-gröna gardiner ska bytas ut mot skira, vita varianter snart. Kuddarna ryker. Linneduken till bordet tas fram. Här ska ljus och vår komma in!

  • ▹ Familj

    11 veckor

    Ett tag trodde jag att jag varje söndag skulle tänka ”åh för X antal veckor sedan hade jag precis fått epidural/börjat krysta/fått Frans i min famn/checkat in på BB-hotellet” men i veckan insåg jag att jag inte minns om Frans fyller 10 eller 11 veckor. Hehe. (11!) Äsch, veckor är inte så viktigt tycker jag. 🙂 Däremot tror jag att jag lär tänka varje söndag ett bra tag framöver att det var just en söndag som han kom.

    Livet med Frans är 1000 ggr bättre nu än i början. Han ler så ofta. Tittar på mig och Jocke, söker kontakt, är GULLIG SOM FAN. Han har t o m legat i vagnen och varit nöjd! Innan har han bara kunnat vara i vagnen om han ska sova. Så skönt att han kan ligga där och typ titta bara.

    Nätterna är ibland bra, ibland jobbiga. Som det är. Men jag är lugnare i mig själv nu. Och eftersom vi alla är friska så har jag tränat igen och jag äter lite lite bättre. Det gör att jag får mer energi. Frans vaknar flera ggr per natt, ibland räcker det att mata. Men nästan alltid runt 4 – och är ledsen. Då gäller det att mata, vagga och gärna gå upp och gå lite för att verkligen lugna honom. Var uppe i en timme häromdagen och tröstade. Märkligt att man klarar det. Men det gör man ju!!

    En annan stor grej för mig är att jag har ammat offentligt för första gången. Jag var såå stressad, haha. Men gick hur bra som helst och kudos till mig fan!

    Här är några bilder från de senaste dagarna:

    Promenad i kvällssolen
    Vin hos svärföräldrarna
    En morgontur när det var varmt ute
    <3
  • ▹ Familj

    Sjukstuga

    Här hemma är det sjukstuga. Jag är äntligen på bättringsvägen men nu är det Jocke som blivit risig. Vi håller stenkoll på att Frans är okej, ringer och rådfrågar 1177 vid avvikelser och tar tempen på honom regelbundet. Jag upplever att han är förkyld, lite täppt i näsan, varmare än vanligt och hostar så nu får han vara i famnen eller ligga vid bröstet hur mycket han vill så länge han mår bra och känner sig trygg. Det får han iofs annars med, men skillnaden är kanske att jag aktivt försöker byta ut mitt bröst mot nappen om han bara ligger och chillar där :-)))

    I natt hände något banbrytande. Han sov HELA NATTEN. Galet! Och tog sovmorgon efter mat + blöjbyte. Otroligt. Förstår ingenting men tackar och tar emot! Har hunnit fixa mig lite, göra frukost till mig & Jocke samt tvätta sängkläderna och vädra. Nu när hela familjen är risiga försöker vi tvätta handdukar, vädra och vara lite extra noga.

    Jag längtar tills jag är symtomfri (+ 2 dagar…) så jag kan gå ut och gå lite. Går såklart inte i butiker (eller ens utomhus lol) just nu så igår var mamma här med blöjor, tvättmedel, ägg och massor av glass, godis och snacks. Underbara älskade mamma. Tack <3

  • ▹ Familj

    Påsk

    Påsken är en av mina favorithögtider. Det är ljust, har precis blivit lite varmare och det är sällan några måsten. Hade precis som övriga världen hoppats att påsken skulle vara som vanligt i år men den blev ändå mysig i den mån det gick att göra den mysig. Och Frans första högtid, ju!

    I fredags var vi hos mamma och grillade, samma sak hos pappa på lördagen. <3 Vi träffar våra familjer och alla håller sig i princip socialt isolerade i övrigt. På lördagskvällen åt vi middag hos Jockes familj.

    Jag vaknade upp rejält förkyld i förrgår morse. Helvete. Är hundra på att det är för att jag körde igång för hårt med träningen + var lite för kall i helgen. Jäklar vad mycket jobbigare det är att vara sjuk med en bebis (((: Jocke har tagit Frans på morgonen/fm så jag kunnat sova lite mer. Frans har dock varit, som tur är, ganska enkel just dessa 2 dagar (han hade skrikkalas i lördags hos Jockes familj & jag hade glömt extrablöjor, mom of the year). Men vill bara bli frisk nu. Träna, pussa på Frans, gå promenader i solen.

  • ▹ Familj

    Frans 2 månader

    Nu är Frans två månader och han är inte en liten bebis längre utan en egen person. Han är med på ett helt annat sätt och följer med oss med blicken (okej inte alltid hehe). Ibland är det som att han söker vår blick och när vi väl tittar honom djupt in i ögonen börjar han prata och le stort. <3 Det är STOR skillnad från när han var 1 månad, både med mitt mående, hur jag hanterar allt och självklart själva FRANS. <3

    Han går upp mycket i vikt och har blivit lite knubbig, älskar hans dubbelhaka, de små michelinarmarna och celluliterna på benen!!! Vill bara pussa sönder dem.

    Han är som piggast på morgonen och då är det en bra tid att lägga honom i babygymmet för att antingen träna nacke eller för att ligga och titta på allt som hänger. Han trivs också i sitt babynest med en sjungande mobil ovanför, den brukar han prata med. OBS babynestet är inte särskilt populärt på natten… :)))

    För några veckor sedan kunde vi lura honom att somna om när han vaknade runt 5-tiden. Guld värt att få sovmorgon. Det verkar dock inte funka längre!? Sista tiden har han sovit väldigt korta stunder, det är som han aldrig kommer i djupsömn. Eftersom vi samsover så påverkar det oss med… Särskilt sista veckan nu har varit tuff. 8 veckorsfasen…? Han har noll rutiner, kan somna vid 19 eller 23, vakna var tredje timme till att vara i princip halvvaken hela natten. Eller han sover kanske, man han flaxar med armar och ben, gnyr och bökar.

    Men till skillnad från i början så har jag nu börjat vänja mig vid lite sömn, att jag har smutsigt hår, att han kräks i tid och otid osv. Det är inte kul givetvis, men det GÅR. Det har givetvis med mitt psykiska mående att göra med, men innan kunde jag börja gråta av att han kräktes på mig. Det var bara för mycket liksom. Nu tittar jag på honom, han ler, jag känner att det är värt allt. Så, mycket bättre… 🙂

    Amningen gör ont nästan varje gång. Vet inte hur ofta jag har sagt ”NU börjar jag delamma!!!” men det slutar alltid med att jag tycker bekvämligheten i att bara dra upp min blus trumfar att slippa smärtan… Vi har dock gett honom ersättning då och då och den slukar han. Så jag funderar på om han inte får tillräckligt med mjölk från mig?

    Han visar sitt missnöje genom att skrika, oftast är det för att han vill vara nära och vi har varit dumma nog att lägga honom på skötbordet för att byta blöja eller klä på honom. 😉 Mycket skrik blir det och vi gör vårt bästa för att se om det är just närhet han vill ha eller om det är gaser, magknip eller trötthet. Vid 3 månader säger de flesta att allt blir lättare, vi tänker mycket på det.

    Jag är inte 100 % bra än, men jag är bättre. Drar mig dock från att göra lite jobbigare saker, som att gå promenad med honom ensam. Han sover så korta stunder och kan börja panikskrika från ingenstans, det tycker jag är ganska jobbigt eftersom jag inte vet hur jag ska hantera det. Jag är inte jätterädd för att Frans ska få Corona, däremot är jag rädd för att han ska sluta andas bara så där..? Tycker han verkar ha trånga näsgångar så om han andas tungt eller ”konstigt” kan jag inte slappna av och ligger vaken tills han vaknar. Ej hållbart.

    Det bästa jag vet är när vi fått sova några timmar i stöten och alla tre ligger tillsammans på morgonen och myser. Vi pratar med Frans, han jollrar och ler stort mot oss och vi blir SÅ stolta och förälskade i vår lilla son. Nu har vi varit lite väl trötta den sista tiden, men allt är en fas säger de föräldrar som vet. Jag längtar tills nästa pigga morgon!

  • ▹ Familj

    Träningspremiär

    Jag har börjat träna igen och om jag någonsin tvivlar så påminn mig gärna: träning är den tveklöst bästa medicinen mot ångest för mig. Jag har inte mått så här bra sen… jag vet inte när ärligt talat. Och då har jag sömnbrist och fortsatta komplikationer efter förlossningen kvar! När jag ”vaknar” (jag halvsover ärligt talat) för att amma Frans efter att knappt nått djupsömn innan dess så tänker jag på min Nocco och morgondagens träningspass och så orkar jag en natt till.

    En annan rolig grej är att Frans kan sitta i bärselen utan att lacka ur. Innan var det bara bärsjal som gällde men jag upplever den inte som så stabil, så jag går ändå runt med ena handen bakom hans huvud vilket på sätt och viss tar bort halva nyttan med att ha sitt barn i en bärsjal. Nu fokuserar jag på att stärka upp kroppen så jag inte får ont av att bära honom. Han blir ju inte lättare direkt :).

  • ▹ Familj

    En lång uppdatering om: grönsaksnuggets, champagne och ärliga tankar om mammalivet

    Livet är vad det är just nu och jag är nog inte den enda som har svårt att vara omättligt positiv när vi i själva verket borde sitta på uteserveringarna och lapa sol, umgås med varandra och bara oroa oss över om vårjackan är för tunn. Så ser det inte ut just nu. Frans blir snart två månader och det här skulle bli den tiden på året då RS-viruset och övriga sjukdomar började ”dö ut” och vi skulle kunna börja umgås flitigt med andra mammalediga och övriga vänner som ville ses. Så blir det inte. Jag tycker jag har rätt att vara ledsen och besviken över hur allt är, även om jag vet att andra har det värre. Det är alltid någon som har det värre. Min kurator menar att jag har två kriser att förhålla mig till; den jag går igenom med mitt psyke och världskrisen. Klart det tär. Ska också vara öppen med att jag klagar rätt mycket i bloggen, men jag behöver spy ut allt jag känner och det gör jag helst i text :))… Har fått några frågor om hur jag mår nu och om jag fått hjälp etc. Jag har fått hjälp och mår bättre än för några veckor sedan. Jag ska börja gå till en psykiatriker inom kort (inväntar ny kallelse då min tidigare blev sjuk) och då tar vi resten därifrån.

    Jag känner verkligen att mycket bottnar i sömnen. Om jag har en dålig natt är jag så skör att jag blir rädd för mig själv. Har jag en bra natt krävs det lite mer för att jag ska rubbas. I natt var det en dålig natt. Jag blir onaturligt ledsen på att Frans kräks på min skjorta, när den egentligen bara går att tvätta. Och kostade 149 kr på H&M. Jag blir tokig på småsaker som att Jocke inte har bytt soppåse under diskbänken när den är full eller att det är jag som tänker på att vi behöver blöjor. Men han jobbar ju och jag är den som är föräldraledig.

    Jag tycker det är ”hela världen” när jag läser att jag måste vara försiktig med Voltaren mot min onda rygg när jag ammar. Men mycket bottnar som sagt i sömnen och att jag har Frans i princip hela tiden. Hade vi inte haft en viruspandemi i hela freaking världen hade det varit lättare att lämna bort honom en timme här och där för att gå promenad, sova eller bara andas. Men det går ju inte nu.

    Jag är sällan bara JAG. Hela graviditeten längtade jag efter att få ha min kropp i fred bara för en stund, och trodde naivt att det skulle bli så efter förlossningen. Men det har inte skett (såklart, eftersom jag ammar och vill amma). Vet inte hur jag ska förklara det. Jag älskar att ha Frans nära samtidigt som jag ibland vill krypa ur mitt eget skinn.

    Ska vi göra något roligare, titta på några bilder från de senaste dagarna?

    En dag var det soligt och vårvarmt. Jag testade en ny klänning och drömde mig bort till en vår utan virus.

    Jocke och jag testade produktnyheter i form av grönsaksnuggets! Broccolinuggets var inte riktigt min grej men blomkålsnuggets var SÅ goda! Doppade dom i tryffelaioli, mums mums.

    En dag hade vi besök från Angela och Max. Vi fikade, drack champagne och firade att Angela hade fyllt år. Dessutom hade DE med sig presenter, så både Jocke & jag + Frans fick ett paket :).

    Frans var festfin i skjorta från Ralph Lauren.

    Igår låg jag och Frans och vilade i sängen. Han djupsover sällan, men bara att ligga så här och titta på honom, andas in hans lilla doft och pussa honom i ansiktet i några minuter är ju så mysigt att jag dör.

    Lagom till hans åttonde levnadsvecka har han börjat tutta järnet. Det är känns ungefär så här… :)))))

    Och så årets gull i New York Rangers-body. Minns när Jocke och jag bad Kajsa köpa med sig dessa från New York, då var Jockes brorson precis född. Vi köpte både till honom och till ”vårt framtida barn”, vilket kändes helt absurt då. Nu är framtiden här!

  • ▹ Familj

    En uppdatering

    Hej hej

    Jag vet inte riktigt vad jag ska blogga om, allt känns trivialt i dessa tider. Ibland, när vi är ute och går i solen och ser andra människor, glömmer jag för en stund bort situationen vi alla är fångade i. Det är skönt. Men allt som oftast är mina tankar fulla av pandemin och tänker jag för mycket så blir jag bara ledsen. Jag försöker att tänka positivt, för ingenting är bara negativt och sorgligt. Förutom det uppenbara, att världen är i kris och att folk dör, så sörjer jag att Frans inte får skapa band med sina övriga familjemedlemmar så här tidigt. Alla foton från hans första månader kommer vara med hans mamma och pappa, det finns kanske 2-3 bilder på vissa familjemedlemmar och 0 med andra. Tre av mina styvsystrar har inte ens träffat honom än. Min föräldraledighet går mest ut på att stanna inomhus.

    O andra sidan är Jocke fortfarande hemma med jobbdator, så han och Frans får ett band som de inte skulle ha haft annars. Det är nog det enda positiva i allt detta.