Om exakt en månad får vi nycklarna till huset så nu börjar det bli dags att på allvar bestämma oss för vilka färger vi vill måla alla rum i. Vi hade en tanke om ganska starka färger, särskilt i vårt sovrum där vi från början var inne på en roströd variant (!). Men efter några varv till (och några inspirationsvändor på Instagram) landade vi i mer softa färger på väggarna och låter inredning som är enklare att byta ut tala det färgstarka språket.
HOPPAS verkligen att det här blir bra nu, så himla svårt att välja rätt nyans när vi sett huset i 15 minuter och inte vet hur ljuset faller. Eller ens hur färgerna vi valt ser ut på en stor yta.
✶ ✶ ✶
I morgon är det Frans första dag på förskolan. Tänk att vi nu har ett förskolebarn och att vår föräldraledighet är över. Min var ju det för ett halvår sedan, men vår föräldraledighet som familj är över. Den här tiden har varit mysig och fin på många sätt, men jag som gillar rutiner ser verkligen fram emot att både J & jag är arbetande föräldrar med allt vad det innebär. Vi båda kommer jobba hemifrån 2-3 dagar i veckan så vardagspusslet känns inte alls lika omöjligt som jag befarade för några år sedan (när jag framtidsdrömde om familj och en del föräldrar berättade hur omöjligt det var att få ihop vissa dagar).
Inför förskolestarten hittade jag ett ”hack”/tips som gick ut på att förenkla för pedagogerna på förskolan. Man ska ju ha en del reservkläder på barnets plats och genom att sortera allt i kategorier och i varsin zippåse får man en enkel överblick och det är lätt att hitta det man ska ha. Jag som älskar sånt här gick ju givetvis i gång på det och har förberett påsarna inför morgondagen.
Snart är första veckan på mitt nya jobb över – och jag lovar att berätta mer snart, kanske redan i helgen. Det är som vanligt när man byter jobb; total korvstoppning av information emellanåt, en känsla av att inte riktigt ha koll på någonting och (i alla fall för mig) en liten stress att vilja lära sig ALLT direkt, helst redan första dagen. Det är lite svårare att åstadkomma när man sitter på ett globalt bolag med flera varumärken under taket. Men jäklar, vad kul det är. Jag ser så mycket fram emot allt jag kommer vara med om här.
Nyss ramlade jag in på en blogg där personen bakom skrev om sina nattningsrutiner för deras barn. (Jo, jag vet att jag bytte samtalsämne bara så där.) Jag slungades tillbaka till första tiden med F och insåg hur otroligt mycket jag redan glömt. Och tur är väl det… Jäklar vad vi har burit, vaggat och gungat. Suttit på en pilatesboll i timmar och drömt om noise cancelling-lurar, gått varv på varv runt köket och stirrat på den illröda köksklockan som meddelar att det är alldeles för tidigt på morgonen. Den här perioden var väldigt jobbig för mig, det har jag pratat om en del. Så att slussas tillbaka till den perioden är känslosamt, jag blir liksom ledsen och lite rädd samtidigt som jag bara vill gå tillbaka och ge mig själv en kram.
Om drygt en månad får vi nycklarna till vårt hus och ju mer jag tänker på att vi faktiskt kommer bo där, ju mer verkligt blir det. Vår egna carport, en vallabod, flera sovrum, TRÄDGÅRD…
Så för att sammanfatta det här något spretiga inlägget… På 1,5 år har det hänt väldigt mycket. Jag har fått, vad jag vågar säga är, mitt drömjobb, vi är på väg att flytta in i hus och den jobbigaste tiden med spädbarn är länge sedan borta. Saker har fallit på plats. Livet går verkligen upp och ner, så nu försöker jag göra mitt bästa med att njuta av nuet och vara tacksam över hur det har blivit.
Det är dags för nästa del i mitt samarbete med BabyMax och i det här inlägget tänkte jag berätta om vårt nya tillskott i familjen: vår city- och resevagn Bugaboo Bee 6!Vi använder bara sittdelen men det finns även liggdel till om man har en liten bebis och önskar sig en vagn som är nätt, snygg och enkel att navigera sig med i stadsmiljö!
Det har varit ovärderligt att kunna spana på Jockes bror och svägerska som har en son á 2 år äldre än Frans. Mycket av det de gör har vi apat efter och när vi kikade på deras sätt att resa till Spanien 2019 (när jag var gravid) insåg vi att vi också så småningom skulle behöva en resevagn. Så otroligt smidigt att bara kunna fälla ihop och så tar den minimalt med plats? SAMT att en vagn kan vara så lätt att bära. Nej, vi behövde absolut hitta en resevagn vi med.
En vagn som tar minimalt med plats, som är enkel att fälla ihop och ger Frans möjligheten att sitta med när vi stannar för en fika. Där har vi det: nya Bugaboo Bee 6.
Den frånvända sittdelen ger Frans möjligheten att vinka till människor vi passerar (vilket han glatt gör), spana in bussar som åker förbi och helt enkelt bara få intryck han inte skulle få.
Vad jag gillar med Bugaboo Bee 6 är hur otroligt nätt den är, trots att jag är van vid syrran Fox som ju också är väldigt lättstyrd. Vi tar oss över trottoarer, kan se och vinka åt bilar när vi stannar vid övergångsställen och kan sitta mot varandra när vi stannar vid en bänk för kaffe & klämmis. Vi använder den numera 10 av 10 ggr när vi bara ska ner till lekparken med.
Somnar Frans i vagnen finns det en spak i stolsryggen som gör att ryggdelen fälls ner och Frans kan halvligga skönt med suffletten som tak.
Är du intresserad av en Bee 6? Här finns mer information om vår nya favoritvagn:
Suffletten har förbättrad design med ”peekaboo”-fönster och ”breezy” nätpanel för optimalt luftflöde samt möjlighet för dig som förälder att hålla kontakten med barnet.
Större 7-tumshjul än tidigare Bee-vagnar för bekvämare körning och styrning.
Bee 6 kan användas redan från födseln (med liggdel) och är designad för att bära upp till 22 kilo.
Med hjälp av en avancerad fjädring absorberas stötar och du kan enkelt köra vagnen med en hand.
Sittdelens klädsel ger ökad luftcirkulation jämfört med tidigare Bee-modeller och svalkar ditt barn under varma dagar.
10 av 10 poäng: att den tar så himla liten plats här hemma!
Tips! Just nu får du en mugghållare till din vagn och ett gosedjur till din bebis om du beställer valfri produkt/produkter från BabyMax och lägger till rabattkoden ”Free Bugaboo Cupholder and Dog Max blog Thowes”.
Om du beställer från BabyMax har du fri frakt inom Europa om priset du beställer för överstiger 100 euro.
Ni föräldrar som oftast får en god natts sömn kan sluta läsa här, haha. För visst finns det noll samtalsämnen som är så tråkiga som sömn. Vi småbarnsföräldrar som inte får optimal sömn, vi diskuterar ju ämnet till dess förbannelse, men bara för att man blir fan desperat när man inte får sova och kanske,kanske har någon annan testat någon mirakelmetod man inte hört talas om tidigare…
Innan Frans kom fick jag höra om en vän som sov med deras son i sitt sovrum medan pappan låg i gästrummet. Det var enda sättet för att alla tre skulle få sova. Då minns jag att jag tänkte ”Oj, undrar hur deras relation mår? Om de inte sover ihop låter det som att de kanske inte kommer hålla…”.
Skäms nu när jag tänker tillbaka på det. För att den tanken visar så tydligt att jag inte hade egna barn som hade sömnproblem. Har man någon gång haft en riktigt jobbig period med lite sömn, då blir man tillslut desperat och man inser att om inte sömnen fungerar, då fungerar ingenting. Att sova i varsina sängar, om det gör att alla får sova, är liksom det minsta ”problemet” i det här sammanhanget. Skulle inte ens kalla det problem, utan snarare en lösning. När hela familjen vaknar (relativt) utvilade är det betydligt lättare att småpussas lite i köket medan ungen kastar yoghurt på golvet, att se bortom vardagliga irritationsmoment som en överfylld tvättkorg och inte minst orka ha ett ödmjukt sätt att prata med varandra på (istället för att trött och irriterat bara snäsa av varandra).
Det var en period i somras när Frans sov bra. Alltså, han kunde sova tre timmar i sträck och att få tre timmar i sträck är guld när man är van vid betydligt mindre. Men där låg jag, klarvaken, och lyssnade på min sambo och son som snusade ikapp. Min kropp låg på helspänn, redo att trösta vid minsta lilla rörelse från Frans. Jag mådde skit och var livrädd för att jag hade pajat min sömn för alltid.
Efter sommaren var det en period när jag var totalt slutkörd och på inrådan av min psykolog intog jag soffan medan F & J sov ihop. Den första, kanske de två första, nätterna kunde jag inte riktigt slappna av och var orolig för att Frans skulle sluta andas eller något – och att Jocke inte skulle märka av det. Ett slags kontrollbehov blandat med moderskänsla. Men sen. Jävlar vad jag sov. Ingen Törnrosa-saga här inte, men jag fick sova flera timmar i sträck. Och det gjorde killarna med.
Det roliga är att när jag har delat det här med andra föräldrar får jag höra från typ 75 % av alla med ”sömnsvåra barn” att de också har delat upp sig. För att det inte funkar annars. De föräldrar vars barn kan sova i egen säng räknas inte med i den här ekvationen. 😉 Men att man inte vill berätta om det, att man vissa nätter eller alla nätter just nu sover i separata sängar för att överleva vardagen – av rädsla för att folk ”snackar” eller har inte har förståelse för situationen man går igenom.
Men tiden har kommit till att min kropp protesterar mot att ligga i soffan (ej konstigt) så vi har inlett Operation Egen Säng för Frasse. För ett tag sedan testade vi tredje spjälsängen i ordningen (…) men den ratar Frans samt gör det svårt för oss att natta i. Med min rygg ska jag inte gärna hänga över sängen och Jocke får inte in sina armar genom ”gallret”, så ingen av oss kan liksom trösta Frans på ett bra sätt.
Nu kör vi alternativet vi hade tänkt vänta med tills vi flyttar till större, just av den anledning att vi hade egentligen BEHÖVT större… Men vi är desperata. En säng á 140×200 cm står nu i vårt andra sovrum, tillsammans med Frasses byråer, Jockes cykel och min arbetsstation. Här har vi bullat upp med kuddar (3 fler än på bilden!) runt hela sängen, täcken och gosedjur och tanken är helt enkelt att när Frans vaknar så kan den av oss som går dit för att trösta även kan sova där om det behövs.
