• ▹ Familj

    Gravidkropp, besvikelse över Steam Hotel, Karlstad-visit och födelsedagsfirande

    Min post-gravida kropp slutar inte förvåna mig. Idag fick jag lyfta in Frans i bilen på ett konstigt sätt då bilen bredvid stod parkerad alldeles för nära och sedan det lyftet har jag haft ont och ilningar i hela bäckenregionen. Men det är väl inte så konstigt att det tar ett tag att bli återställd om man är gravid i nio månader och sedan genomgår en förlossning.

    Jaja, i övrigt är faktiskt mitt ben något bättre. Har inte ätit smärtstillande på ett par dagar heller, så jag håller tummarna för att det går åt rätt håll.

    Förra veckan var fullspäckad! Vi bestämde oss för att åka till Karlstad och träffa min mormor, moster och mosters man i några timmar. Totalt värt. Men kändes så oerhört märkligt att inte kramas. Det kommer jag nog aldrig vänja mig vid. Jag har inget emot att sluta krama bekanta eller kollegor men mina nära och kära vill jag gärna hålla nära. Efter 1,5 timme utomhus med släkten åkte Jesper, jag och Frans till Bergviks köpcenter för en kaffe medan resten av familjen ägnade sig åt friluftsliv på Skutberget. Vi tänkte att det skulle vara kul att göra en grej av det hela, så vi bokade faktiskt en natt på Steam Hotel i Västerås dit vi körde framåt kvällen.

    Men Steam Hotel? Nej vad besvikna vi blev! När vi kom dit, 19:30, fick vi vårt rum som visade sig vara ostädat. Blev lovade innan att få ett större rum för att få plats med barnvagn, men vi fick ett minirum och Jeppe som sov ensam fick ett betydligt större (såg vi senare). Fanns inga dryckesglas på rummet så vi drack vatten ur Frans pulverbehållare, haha. Och utsikten mot sjön som vi skulle få skymdes av en stor bjälke diagonalt över halva fönstret. När vi hade checkat in sågs vi i baren på våning 18 och drack drinkar, jag drack vin. Men även här blev vi besvikna, en GT utan kolsyrat tonic och ett Riesling med noll smak. Vi fick inte plats på restaurangen pga Corona-restriktioner, så vi åt i baren på våning 2. Tre skagen och två caesarsallader, kom dock med 15 minuters mellanrum i 3 omgångar, så vi väntade en jävla tid medan de slarvade bort våra beställningar. Kycklingen smakade vatten och jag satt mest och… nej, jag orkade inte ens bry mig. Det var mysigt att vara iväg MEN det hade noll att göra med STEAM HOTEL – det här hotellet får tyvärr noll rekommendationer.

    I helgen firade jag min 30-årsdag en månad i förskott. Jag hade gått all in på typ 70 ballonger, en bred bar där gästerna fick välja och vraka efter smak och beer pong i storlek XL. Vädret var helt otroligt och jag tror halva skaran valde att hoppa i sjön. Kunde inte ha önskat mig en bättre dag! Givetvis körde vi med skarpa regler för allt och det var faktiskt några gäster som valde att inte komma då de kände sig lite hängiga och jag hade noll tolerans för det, hehe. 🙂

    Frans går igenom någon fas (antar jag) och är gnällpelle deluxe. Han håller på att lära sig krypa och tar varje tillfälle han kan till att stå på alla fyra och vagga fram och tillbaka. Snart blir det att barnsäkra lägenheten. Eftersom vi sover som skator just nu så är planen att en gång för alla lära Frans att sova i sin egna säng. Nackdelen är att han rör sig så extremt mycket, så vi behöver ett nytt skydd till spjälsängen. Tänkte försöka sy ett eget, återkommer om det blir bra.

  • ▹ Familj

    Autopilot

    En kvinna i min närhet sa för några månader sedan att det var först nu, när hennes son blivit 1,5 år, som hon kände att hon hittat sig själv igen efter att ha blivit mamma. Det tog 1,5 år att hitta sig själv som mamma, flickvän, dotter, syster, vän och – sin egen person. Jag förstod inte riktigt vad hon menade, inte helt. Frans var någon månad/några månader gammal och jag tyckte att jag hittat tillbaka till mig själv ganska väl trots allt.

    Men sanningen är, ju mer jag tänker på det, att jag har ingen aning? Jag har fortfarande inte landat i att jag är mamma och har en son. Det mesta, om inte allt, som jag gör är på prov. Jag testar mig fram, försöker förstå, lägger saker på minnet och inte sällan har jag kopplat bort tankarna och istället bara kör .

    Och jag har definitivt inte landat i vem jag är som person. Eller som vän. Absolut inte som fästmö. Och som mamma? Nej.

    Innan Frans föddes tänkte jag, som säkert många andra med mig, att mitt liv bara kommer adderas med ett barn. Som majoriteten av alla kvinnor som får barn förstod jag att jag skulle förändras och att inget skulle bli sig likt, men jag förstod inte vidden av det. Tänkte: livet förändras, men jag kommer ändå ha ungefär samma som innan – men med ett barn med i bilden.

    Ha.

    Nej, så är det inte. Det känns som att jag fortfarande trampar vatten och försöker hålla huvudet ovanför vattenytan. Det är omöjligt att få en längre stund att reflektera över vem jag är, vart jag är på väg och vad jag vill. Skulle nog bäst beskriva det som att jag går på autopilot i samtliga roller, förutom den viktigaste: mammarollen. Men som vän? Jag kommer allt för sent ihåg att fråga och uppmärksamma saker som hänt i mina vänner liv. Hur gick dejten, hur mår din pappa, har du fortfarande svinjobbig mensvärk och funkade tabletterna du skulle testa? Tid för vänskap i mängder finns inte, så vilka vänskapsrelationer vill jag prioritera? Som flickvän? Ibland kysser vi varandra första gången först vid lunch, eftersom Frans behövde byta blöja tidigt på morgonen och sedan var dagen igång med allt vad det innebär. Som mig själv, Thowe? Det enda jag vet är att det viktigaste i mitt liv är Frans, i alla lägen. Rangordningen därefter är fortfarande oklar. Ska försöka få mitt ben att bli smärtfritt först, så jag ens har energi till annat.

    Det är samtidigt en så oerhört märklig tid. Hela vårt liv som vi kände till det innan är totalt omskakat eftersom vi fått en son och blivit föräldrar. I samma veva skakades hela världen om, vi alla befinner oss mitt i en pandemi och världen som vi känner till den kommer aldrig mer bli detsamma. INGENTING ÄR KONKRET. ALLT ÄR I RÖRELSE OCH JAG BARA TRAMPAR VATTEN.

    Jag kör autopilot.

  • ▹ Familj

    Lite nytt

    Det går knappt att lägga ner Frans utan att han rullar omkring och försöker krypa. Stackarn blir bara frustrerad eftersom han inte förstått hur man gör och istället lyfter rumpan samtidigt som han pressar ner ansiktet i underlaget, hehe. Att han är mer rörlig gör också att han gärna ligger TÄTT intill mig på natten. Spelar ingen roll hur nära Jocke han ligger i början, han rullar över till mig. Jag ligger längst ut på sängkanten och Jocke njuter av minst 120 cm. Så nu pågår en diskussion här hemma om huruvida vi ska köpa en större barnsäng eller inte (i så fall skulle han bara ha den i något år). Ni kan ju iaf ana i vilket läger jag hänger.

    Han känns knappt som en bebis längre, så stor som han är! Men om ett halvår kommer vi väl tycka att han var mini nu. Drygt 70 cm och 10 kg på 4,5-mån 🙂 jo men…

    På ämnet: att sluta amma är typ det bästa beslutet jag fattat. Mina bröst var MELONER alltså XXL (!) och jag vantrivdes i den storleken. Alltså det var typ två bröst som kom gående. Nu är de tillbaka i storleken jag hade innan jag blev gravid = magi. MAGI. Dock står jag nu mellan två bh-storlekar, så mina dyra amningsbhar är något för stora och mina tjusiga ”pre pregnancy”-bhar är för små. Kul!

    Nästa helg ska vi döpa Frans och jag har såklart tagit ansvar för dekorationerna. Eller ja det mesta gällande dopet. Kvinnofälla eller intresse? Om ni ändå visste. Men jag älskar att lägga fram grejer som ska användas, se färgerna ihop och i mitt huvud fundera över hur allt ska stå. Samma sak inför en middag. Jag gillar verkligen det visuella.

    Ikväll ska vi på middag hos Angela & Max, LÄNGTAR!<3

  • ▹ Familj

    Min dag – en bild i timmen

    Jag tror det här är Isabel Boltensterns koncept, åtminstone tänker jag på hennes forna hockeyblogg när jag tänker ”en bild i timmen”. Bara så ni vet vart det kommer ifrån, hehe. Idag bestämde jag mig för att testa ett sånt koncept, tänkte att det kunde vara kul? Sen blev det en dag av Frans-kaos… men samtidigt, det kanske är ”intressant” för en del att läsa med.

    Konceptet: ställde alarm en gång i timmen och fotade det jag gjorde.

    Här är min dag!

    Kl. 7 – Vaknar av mig själv, en halvtimme efter att jag stängt av alarmet. Går upp, tar en Nocco från kylskåpet och klär på mig träningskläder. Glömmer – såklart – bort att fota…

    Kl. 8 – Är snart klar på gymmet. Ligger på golvet vid hantlarna och kör diverse bålövningar. Har fått veta att jag helt enkelt har en dålig rygg och för att motverka smärta måste jag styrketräna den livet ut.

    Kl. 9 – Har kommit hem och hunnit duscha. När alarmet ringde hade jag precis hämtat flaskorna från natten och skulle diska upp dem. Jag brukar preppa 2 flaskor á 150 ml vatten + pulverburkar inför natten, oftast räcker det.

    Kl. 10 – Frans har varit vaken i två timmar men vill absolut inte sova. Jag går in i sovrummet, busar lite med honom, försöker gosa honom till sömns. Men allt han gör är att gnälla, dra mig i håret och vrida på sig. Mitt hår som var samlat i en toffs står åt alla håll och jag tar ut min irritation på Jocke som ska iväg på padellunch med kollegor.

    Kl. 11 – Frans har varit vaken i tre timmar och gnället har gått över till ren och skär skrikfest. Övertrött + två tänder på gång. EJ en bra kombination. Svetten lackar och jag undrar hur fan jag löser detta. Skickar snaps till mina föräldrar och beklagar mig.

    Kl. 12 – Frans har somnat i vagnen, inomhus. Jag lägger mig raklång i sängen och planerar att sova 20 minuter. Det går inte.

    Kl. 13 – Är hemma hos Jockes föräldrar. Vår städerska kommer på torsdagar, så jag tog med mig Frans till Täby C, köpte lunch och parkerade mig hos svärisarna. Det blev en ”lyxräkmacka” och en burk pepsi max.

    Kl. 14 – Försöker roa Frans. Han får leka med leksaker hemma hos farmor och farfar och medan jag och svärmor sitter bredvid och snackar ser vi att han försöker krypa (!). Det går såklart inte. Han blir arg och skriker. Han får lite mat som han sedan spyr upp, dels på filten, dels på mig.

    Kl. 15 – Jocke ska åka till Tyresö på ett ärende, så jag och Frans hakar då Frans enbart sovit 45 min under dagen (ska sova 3-4 timmar). Frans skriker så han knappt får luft (övertrött, återigen) men så fort Jocke har startat bilen och rullat ut ur garaget sover Frans.

    Kl. 16 – Sitter fast i en jävla bilkö. Det enda som är positivt är att Frans fortfarande sover. Jag har träsmak i röven, ont i benet och undrar varför jag följde med när Frans hade sovit lika bra med bara Jocke i bilen.

    Kl. 17 – Äntligen på g hem. Svärmor har bjudit över oss på spontanmiddag, så det är dit vi är på väg. Frans sover fortfarande, men jag känner att jag verkligen hade kunnat göra något vettigare än att sitta i långa bilköer denna dag. Typ sova.

    Kl. 18 – Hemma hos svärföräldrarna med en arg Frans i knät och en ny bitleksak som jag köpte tidigare idag. Räknar ner minutrarna tills att Jocke är tillbaka från ett snabbt ärende i Täby C och kan ta över.

    Kl. 19 – Gänget är samlat för middag och svärmor bjuder på bubbel ”Jag tror det är en sån dag, visst är det?”. Jag blir salig.

    Kl. 20 – Vi har hunnit äta middag och nu sitter svärmor, jag och Cissi kvar vid bordet och dricker lite vin och snackar om allt möjligt medan killarna och barnen är vid tv:n. Jag NJUTER av att kunna lämna över allt ansvar till Jocke.

    Kl. 21 – Det är dags att röra oss hemåt. Ja, jag är lika trött som jag ser ut att vara.

    Klockan är nu 22 och Jocke nattar Frans och jag skriver det här inlägget till er. Om fem minuter ska jag tvätta ansiktet, ta ut linserna och gå till sängen. Lite tidigare än vanligt men troligtvis blir natten jobbigare än vanligt med.

    Var det här roligt? Eller bara eh?

  • ▹ Familj

    5 mån vaccin och lejonmamma

    Igår var vi på BVC för grabbens 5 mån-kontroll (lite tidigare pga sommarbemanning). Han fick två sprutor i låren samtidigt och den här gången gick det betydligt bättre än första gången när han fick två sprutor var för sig. Dessutom blåste barnmorskan såpbubblor så Frans uppmärksamhet avleddes och jag grät heller inte denna gång, hehe. Förra gången fick han lite feber men sov typ hela det dygnet, var mest mysigt att han ville vara nära. Igår kväll fick han feber igen, 39 grader, och var synbart påverkad. Vi avvaktade med att ge Alvedon då vi tänkte att det kanske är bra att hans kropp ”lär sig” att ta hand om feber, men efter någon timme var han betydligt varmare så då gav vi honom oral Alvedon i flaska tillsammans med lite ersättning. Nej USCH vad jobbigt jag tyckte det var att se honom så. Han somnade så fort Jocke nattade honom i vår säng, sen satt vi och tittade på en film – med en paus typ var femte minut för att kolla hans andning i babykameran. Vid ett tillfälle låg han och darrade i olika kroppsdelar och då blev jag såklart orolig. Ville inte väcka honom, men ändå ha honom nära mig. Även om det är feber från ett vaccin så är det ju fortfarande äkta feber, och dessutom är han så liten. Jag gick in flera gånger för att känna på honom, ge honom lite svalka och dryck. Vid ett tillfälle vaknade han till lite lätt och tittade på mig trött. Jag la handen mot hans kind som Jocke alltid gör för att lugna honom, då tog han sin ena hand på min hand och den andra grep han tag i mitt linne med. Sällan jag känt så stor betydelse av att vara hans mamma som där och då, att jag är hans trygghet. Blev helt blödig. Resten av natten var han orolig, yrade massor i sömnen och rörde på sig. Tror inte jag sov särskilt mycket ärligt talat, jag låg väl också och indirekt spejade för att hålla koll på hans mående. Gav honom dryck i sömnen, kände på kroppen, såg till att han var lugn. Framåt morgonkvisten fick han sova på mig istället och jag kände verkligen att jag gör fan vad som helst för den här ungen så länge han mår bra. Skippar sömnen, får ont i kroppen och skiter i lunch för att han går före. Föräldraskapet ändå.

  • ▹ Familj

    Jag har slutat amma

    Så var det gjort. Amningen är nu ett minne blott. Jag försökte igår men då bet han mig två gånger, haha. Testade en sista gång igår kväll och kände efter om det betydde något, tänkte för mig själv ”om Frans blir vårt enda barn är det här sista gången jag ammar någonsin” men nej, jag kände mig bara lättad över att vara klar. Och han brydde sig inte om bröstet heller, så man kan nog inte ens räkna det som att jag ammade.

    Alltså, om jag skrev att Frans var livets charmknutte i veckans lista så är han… fortfarande en charmknutte men någon som har fått tillbaka sin oroliga sömn. Och gnäll. Både igår och idag har han gnällt som tusan. Han är mitt i fas 4, en fas som enligt många är den värsta under bebistiden och som pågår i 5 veckor (1,5 v kvar nu). Men vettefan om jag tycker att han har varit likadan i hittills 3,5 veckor? Ibland känns det som att bebisar har faser hela tiden och att man bara vill trösta sig med en förklaring o därmed kallar det fas, hehe.

    Tog oss över en timme att natta honom igår, det var bara skrik och gnäll hela kvällen. Han sov första delen av natten i sin säng, sen flyttade jag över honom till oss och då gnällde han mellan 4-9…….. går hellre upp kl 6 om han SOVER fram tills dess. I natt ska jag testa att ge honom mat i sin säng och inte bära över honom.

    I morgon ska jag förresten röntgas. Fick en kallelse idag till nästa onsdag men jag ringde och frågade om de hade en tidigare tid. Vilket de hade. Håll tummarna nu!

    Frans sover äntligen (andra napen idag, kl är 16:30…… gissa hur övertrött) och jag ska njuta av en serie.

  • ▹ Familj

    Första veckan

    Okej hur många av er som ramlar in här tycker det är dags för mig att blogga om något annat än amning?! Haha. Men det är liksom huvudämnet i mitt liv just nu. Första veckan är ”avklarad” och det går över förväntan. Jag ammade lite i natt men det var 100% släcka törst och ge mys. Ammade liksom i typ 3 min sen var han nöjd. Om Frans ändå ska äta nattetid är det skönt om jag kan amma eftersom jag då kan halvsova under tiden. Att ge flaska på natten är så galet jobbigt? Inte att fixa den, men se till att han dricker osv. Annars liggammar jag och båda somnar liksom ifrån det efter ett litet tag. Nu vaknar jag verkligen till och är fokuserad. ZZzZz… Men ah, helst skulle jag inte ge mat alls under natten. Men han är fortfarande liten och behöver nattkäk i ca 2 mån till, så det är bara att göra. Han kommer först såklart, men någon gång måste vår sömn fungera också.

    Just nu sitter jag på en cykel i gymmet. Tog smärtstillande imorse och känner bara av benet lite grann. Planen är att köra både kondition & styrka och jag är så taggad! Äntligen! Hehe. Har saknat att inte ha tidspress i gymmet. Igår körde Jocke en egen Vätternrunda och var borta 04-19:30, så idag får jag lite egentid. Att Frans kan matas av sin pappa gör således att jag kan vara borta ett tag utan att stressa. MAGISKT!

    Veckans lista kommer upp lite senare! <3

  • ▹ Familj

    Dag 5 – ersättning och nervfunktion i ryggen

    I natt funkade det att amma de 2 ggr (ev. 3, var rätt trött hehe) som Frans vaknade och faktiskt var vaken på riktigt (ibland tror jag att han är vaken men han drömmer bara), men jag tror att han egentligen bara behövde äta en gång och resterande tillfällen var egentligen för mys och trygghet? Ett behov som kanske en napp egentligen kan ge?

    Han sov första timmarna i sin säng och när han ville ha mat flyttade jag över honom till stora sängen med oss, sen fick han sova vidare där. Men jag märkte att han inte riktigt kom till ro, kanske för att jag låg och kramade honom (LOL), men så fort jag flyttade på mig la han sig som ett stort X och bara… Somnade? Djupt? So much för mamas närhet när han är mätt.

    Nej men till något helt annat. Imorse träffade jag min kiropraktor och därefter min husläkare för andra gången. Mitt ben är inte alls bra och nu haltar jag när jag går. Det har blivit sämre på kort tid och jag har så jäkla ont. Så nu är en remiss för MR skickad och om man inte ser något på den så kommer vi gå vidare till att undersöka nervfunktionen i ländryggen. Om det är någon form av diskpåverkan så behövs träning och smärtstillande, tabletter jag inte får ta om jag ammar. Så det känns bra att både Frans blir mätt – och jag inte har ont. Hoppas jag!),

  • ▹ Familj

    Introducera flaska/ersättning dag 4

    Sen jag berättade att jag har börjat ge Frans ersättning och således börjat delamma har jag fått flera meddelanden från andra mammor som vill göra samma sak. Jag upplever att intresset kring frågan är stort, så jag tänkte fortsätta berätta hur vi gör och hur det går. 🙂

    När jag bestämde mig för att börja delamma var planen att byta ut ett amningstillfälle per dag under ett par dagar. Men redan dag två började min mjölk sina. Natten till igår vaknade Frans och var hungrig, men melonerna ville inte samarbeta. Klockan tre på morgonen stod Jocke och vaggade Frans medan jag skakade en flaska. Tio minuter senare var han mätt och somnade glatt om. Då frågade jag mig själv om det är värt att Frans försöker ammas, blir skitledsen och frustrerad för att mina bröst inte fattar att de ska ge mat – när han kan få annan mat snabbare och med färre tårar? Nej, det är det inte.

    Igår körde vi ungefär 60/40 amning/ersättning. Jag har varit lite orolig för att Frans ska bli hård i magen och givetvis att jag skulle få mjölkstockning. Men Frans mår hur bra som helst, han kräks t o m mindre än han brukar (bara det är en vinst i sig!) och mina melonas fattade galoppen rätt fort. I natt gick det dock hur bra som helst att amma, så vi får se hur det utvecklar sig.

    Jag är SÅ lättad över att det går så här bra. Vi har testat tre olika flaskor och Frans gillar alla tre. Igår testade jag att ge Frans flaskan och det gick hur bra som helst. Många mammor pratar om hur mysigt det är att få ögonkontakt med bebisen när de ammar och vilken närhet det ger. När jag ammar Frans tittar han 99 % av tiden rakt fram (eller blundar) medan jag tittar på TV eller mobilen. Men när jag ger honom flaskan har vi betydligt mer ögonkontakt och jag är 100 % fokuserad på honom. Då får vi det bandet andra mammor pratar om. <3

    Det låter väldigt positivt alltihopa och även om jag är positivt överraskad så har jag inte knäckt koden helt, hehe. Det är svårt att veta hur mycket han får i sig när han väl ammas, särskilt när min mjölk börjar sina, så om han är ledsen en timme efter att ha ammats är jag osäker på om han är hungrig eller trött. Och är han trött men får mer mat så blir det ofta en ond spiral och kaos… Vilket det blev i förmiddags. Och det gör att jag funderar på att försöka ge mat på lite mer fasta tider. Såklart aldrig neka honom mat om han är hungrig, men ändå försöka få lite mer rutin kring det.

    Igår var Amanda, Therese och Jessica här på middag. Frans och Jocke var hos Jockes föräldrar. Att veta att jag kan vara iväg i x antal timmar och inte behöva oroa mig över om Frans äter eller inte är SÅ SKÖNT och välbehövligt. Jag har varit med min son i fyra månader och även om jag älskar honom överallt annat så behöver jag några timmar då och då att bara vara Thowe på. Men det vet alla ni som också har barn, man behöver tanka olika typer av energi.

    Idag träffade vi Janneke och Wera här i Täby och hade picknick vid fontänen. Jag och Jocke var där och åt glass för någon vecka sedan, men i övrigt har jag inte riktigt tänkt på att man kan hänga där. Men det blir nog nya picknickstället i sommar. 🙂

    Angående mat till Frans så hade jag med mig två flaskor á 180 ml vatten i varje + pulver i två olika askar, redo att blandas om han var hungrig. Han kräktes när jag testade att ge honom en tetra, så jag vågade inte ta med det ut. Jag vet inte om man ”bör” ha med sig vatten i rumstemperatur? Men Frans har aldrig druckit bröstmjölk (utpumpad) eller ersättning varmare än rumstemperatur, oftast kallare, så det känns dumt att börja vänja honom vid varm ”dryck” och ta med termos.

  • ▹ Familj

    Vi är igång!

    Igår eftermiddag testade vi att ge flaska med ersättning igen, men nu lite annorlunda. Tidigare på dagen testade vi färdigblandad på tetra och att jag gav, nu gav vi istället honom pulver som han ätit tidigare och så fick Jocke ge honom. Jag gick ut på terrassen så Frans inte skulle se eller känna min doft. Dessutom matade Jocke honom när han satt upp i sin babysitter, istället för att ha honom i sin famn som Frans förknippar med bröstet.

    Och tro fan att det gick! 150 ml, rakt ner. Och en glad bebis som log mot mig när jag kom in igen. Jag blev så JÄVLA lättad ska ni veta. Svart på vitt, han kan äta ur flaska och ersättning. Det här kommer bli bra.

    Vi vill börja med en flaska per dag, så när det var dags för Frans att sova ammade jag honom igen. Några timmar senare var det dock givet att jag hade tagit bort ett amningstillfälle och dessutom ammat två gånger på raken på ena bröstet. Fy fan vad ont mitt vänstra bröst gjorde. Ni som vet, ni vet. Och inte gick det att pumpa heller?! Nu kan jag tydligen inte släppa till pump längre, vilket gick hur bra som helst när Frans var yngre. Det sög ju… Så när vi gick och la oss var jag tvungen att mata Frans i sömnen för att ”lätta på trycket”, haha. Livrädd för att få mjölkstockning! Ni skulle ha sett hur det såg ut. Frans låg och sov i sin bedside crib och jag hängde över den med bröstet i hans ansikte och mina armar som stöd för att 1. inte ramla över honom 2. inte lägga för mycket tryck på min böjda rygg som jag redan har massor av problem med. Haha.

    Men han sov! Mätt och glad. Ända till 4. Och jag? Jag kunde inte slappna av, rädd att bli väckt om jag skulle somna. Så jag somnade väl runt 3. Men men, jag är så glad över att han dels tar flaska, dels har sovit i sin säng. Det är de små stegen som gör det. <3