Visar 23 resultat
▹ Hus

Veckolistan vecka 42

Veckans schema: O-e-r-hört tacksam över att den här veckan känns något lugnare än tidigare veckor. Vi inser att vi måste försöka börja leva som vanligt och inte vänta på att allt ska hamna på plats (både bildligt och bokstavligt talat). Förutom jobb och flyttrelaterade saker: jag har en lagning hos tandläkaren, ett möte hos min läkare, en träff hos naprapaten och på söndag kommer Angela & Max över på fika.

Det här ser jag fram emot i veckan: Att vi får vårt larm installerat! Jag är lite mörkrädd av mig och tycker det är obehagligt att bo i hus när kvällsmörkret kryper sig på. Drar gärna ner markisen på framsidan eftersom jag inte ser om någon tittar in. Usch. Var inte alls lika orolig när vi var precis nyinflyttade, men så hade en av våra grannar inbrottsförsök och nu kan jag inte sluta tänka på det. Larm är SÅ efterlängtat just nu.

Måndagens tacksamhetstanke: Mycket tacksam över att vi har bättre nätter och nattningar. Och att han är frisk (jinx). Är glad för varje hel arbetsdag vi får, haha.

Veckans träning: Ja, det får väl bli… Den som blir av? Idag har jag planerat snabb promenad i skogen på lunchen och på torsdag tänkte jag styrketräna. Min naprapat ska ge mig ett träningsprogram med fokus på bäckenstabilitet och nybörjarlöpning – snart 2 år efter förlossningen, men rehab behövs tydligen fortfarande :).

Veckans spänning: Att aldrig veta när vår målarfirma ska göra sista delarna i huset. Hoho! Är det idag vi får svar på vårt sms? Eller kommer de bara förbi i morgon? VEM VET! (…)

Veckans bästa: Se Frans bli stolt över sig själv. I förrgår skruvade jag ihop en byrå och vår grabb är totalt besatt av skruvar, varför han givetvis ville hjälpa till. Jag gav honom istället en träplugg att sätta i ett litet hål och efter några försök lyckades han. Alltså den GLÄDJEN och stoltheten han visade var oslagbar.

Veckans orosmoln: Det är ju rätt jobbigt att vi har anlitat en firma som inte går att lita på. Vill inte ha halvklara saker hängandes över mig, oavsett om det är en tapetserad vägg eller en relation.

Veckans småsurr: Det är struligt att byta bank. Flytta över allt. Ny swish. Bank-ID. Autogiro. Nya konton. ISK-sparande. Är det för kallt för att börja cykla till tågstationen? Igår fick jag smått panik när jag hörde någon gå tätt bakom mig i skogen mellan stationen och vårt hus. Visade sig vara en kvinna som tyckte det var kul att gå nära :). Ok. Obehagligt hur som helst. Beställde hem SkinCitys julkalender och kommer aldrig mer lägga pengar på något sånt.

▹ Hus

Uppdatering HUS!

Nu har vi bott i huset i 1,5 vecka och vad som i somras var sagt skulle vara helt klart vid inflytt är idag inte alls färdigt. Att säga att jag så gott som tappade det när jag dagen innan inflytt var i huset och såg att ingenting var gjort, är en rejäl underskattning. Addera otroligt dålig kommunikation från firman och projektledarens håll samt dålig tidsestimering och både J och jag känner mest… Hur kunde vi ens anlita dessa från början? Nu är det inget att göra åt och äntligen börjar vi se ljuset i tunneln. Snart kan vi ”flytta in” på riktigt och vi slipper sova som packade sillar i vardagsrummet på nedervåningen.

Frans har dragit på sig någon überförkylning och har slemhosta från nedre helvetet. Tycker otroligt synd om honom som inte riktigt förstår vad som pågår när han vaknar för tioende gången på natten och inte kan andas på grund av allt slem. Tycker synd om mig och J med, som inte kan dela upp nätterna mellan oss, men det är sekundärt just nu. Utgiftsbudgeten på Nocco och Celsius har ökats, om vi säger så.

En annan budget som har börjat betas av är vår inredningsbudget. En saftig beställning från IKEA gjordes igår kväll och innan helgen förväntas ny soffa, skrivbord, barngarderob och annat smått och gott levereras. Om ytterligare någon vecka kommer Frans nya säng och en stående steamer (har längtat efter den i månader!).

Som sagt, vi ser ljuset i tunneln – även om det känns långt bort just nu. Jag ser bland annat fram emot att komma igång med rutiner en gång för alla. Plötsligt har jag en ny förståelse för människor som säger att de inte har hunnit med saker. Back to back-möten, hämta på förskola, fixa middag och försöka varva ner alternativt jobba ikapp på kvällen. Träning, telefonsamtal och sociala tillställningar nedprioriteras verkligen. Så här vill jag inte leva mitt liv men jag ser hoppfullt på att min vardag kommer se annorlunda ut om någon månad.

▹ Hus

Akuten, covid-test och bröllop i Frankrike

En sedan länge kalkylerad intensiv period men med räddningen att majoriteten av händelserna är roliga. Släng in ett förkylt barn, vab och egen förkylning och det är inte så kul längre.

Tavlorna är nedtagna, soffkuddarna är slängda på tippen och köksskåpen innehåller inte mer än en handfull av det som är absolut nödvändigt just nu. Vi är omringade av flyttkartonger på bredd och höjd och mitt på golvet ligger leksaker som påminner oss om att vi har en liten grabb som inte hänger med i svängarna riktigt än.

Ett besök på både barn- och närakut, negativt covidtest och en eller kanske fem isglassar senare och vi är äntligen tillbaka på banan.

Sedan igår är vi nyblivna husägare och för pirret i magen finns inga gränser. Vi drömmer och vi längtar efter livet här. Bilden av en leendes Frans springa omkring på gräsmattan igår kommer nog alltid sitta kvar på näthinnan och kanske var det till och med en tår i ögonvrån…

Nästa helg går flyttlasset. Just nu slipas golven, väggarna målas och hallen tapetseras. Och framförallt, i morgon åker vi till franska rivieran för att närvara när våra bästa vänner säger ja till varandra.

Vi har tagit allt dag för dag de senaste veckorna, släckt bränder och knappt ägnat en tanke åt vad som händer framöver. Prioriterat ned allt som inte är brådskande. Jag avskyr att leva så här men finner ro i att det är en förhållandevis kort period.

Om mindre än 24 timmar är vi i Frankrike och tanken på att gå ombord på ett flygplan, mötas av Medelhavet och veta att här ska vi och en stor del av vår vänskapskrets umgås hela helgen… Jag börjar äntligen ta in det och njuter av att känna något annat än stress över att hinna med.

▹ Hus ▹ Karriär ▹ Vår lägenhet

Den intensiva perioden

I början av sommaren stod det klart att vi skulle få en väldigt intensiv period i augusti och september. Jag avskyr att känna mig stressad och gör det oftast när jag upplever att jag inte har kontroll. Det var därför vi började organisera förrådet, åka till tippen med skräp och banta garderoben redan i juni – trots att många tyckte vi var mer eller mindre pedantiska när vi hade fyra månader kvar till tillträdet.

Men igår kväll, när jag satt med ett utkast till en presentation och Jocke precis var klar med en 2 timmar lång nattning av förskoletrött grabb, så var det otroligt skönt att ha alla To Do’s redan ilagda i vår Trello redo att bockas av eller bara överblicka. Ingen direkt hjärnkapacitet som krävdes… (Skönt.)

Så, summa summarum: när du har inskolning, nytt jobb, din kille ska komma in i jobbet efter föräldraledigheten, en lägenhet att packa ner, en renovering att styra upp, en flyttdag att organisera, tre kickoffer att attenda, en födelsedag att fira, en kille som ska cykla Vätternrundan, en weekendresa till Frankrike på bröllop att åka på, ett bankmöte att attenda, en sjukgymnast att träffa varannan vecka, en husflytt, en nacke att röntga och två parallella utredningar för din sköldkörtel att hålla koll på under loppet av sex veckor…

…Så är det jävligt skönt att vara strukturerad i den mån det går. Packa kartonger i juli. Skriv ner allt i Trello. Sänk kraven (påminnelse till mig själv).

Hoppas vi får ledig semester i vinter, puss hej.