▹ Min graviditet,  ▹ Övrigt

Nyårsafton 2019

10-talets sista nyårsfirande var något annorlunda från tidigare år. Vi pratade ett tag om att gå ut och äta, åka iväg inom Sverige eller bara ta in på hotell men nej, inget kändes helt hundra. Inte heller var jag särskilt sugen på att fira festligt med vänner, just för att jag inte ville känna mig som en party pooper på självaste nyårsafton. Jag hade smått fomo någon gång runt 17-tiden, haha. Men annars tyckte jag att det var SÅ skönt att bara släppa allt vad planering heter och ta det lugnt. Hade jag inte varit höggravid så hade vi nog resonerat annorlunda, men den här gången var det perfekt!

Vi sov ut och vaknade till klarblå himmel och sol. Äntligen! Kändes som ett ypperligt slut på 2019 och man märker verkligen hur det påverkar ens humör till det positiva.

Efter en smoothiefrukost gick vi till gymmet. Jag kör på så länge jag orkar, helst vill jag ju fortsätta röra på mig hela vägen in men jag tänker inte tvinga mig till något. Vi får se helt enkelt! Efter gymmet gjorde jag några ärenden i Täby C, köpte bl a ett gummiband med handtag att använda om jag vill köra lite hemmaträning de kommande veckorna (och när bebisen är här).

Sen gjorde jag i ordning mig, ville gärna ha någon tjusig bild eftersom det var sol ute.

Klockan var ju typ 14:30 så när solen började gå ner och jag fått min outfit förevigad bytte jag om till mjukiskläder och satte mig framför skidåkningen + JVM med en skål citronglass.

Framåt kvällen var det dags att byta om och göra oss i ordning på riktigt, jag kände mig så himla fin. Det går ju lite upp och ner men den senaste tiden har jag verkligen känt mig vacker så då vill jag såklart ta bilder också eftersom magen ”snart” inte kommer vara där mer.

Sen gick vi 200 meter till svärföräldrarna och åt nyårsmiddag och firade tolvslaget på deras terrass.

Runt 1 gick vi hemåt igen och när vi skulle sova började lillchippen böka runt där inne. Det är görmysigt, men ibland gör det rätt ont. Och i natt vet jag inte vad som hände, men det kändes som att han stångande mitt venusberg inifrån med sitt huvud och tryckte för kung och fosterland. Jag skrek till och blev LIVRÄDD. Är det SÅ HÄR värkar känns!? Fick på riktigt lite panik och undrade hur jag skulle klara av en förlossning om det här bara var en försmak. Men ju mer jag har läst idag och diskuterat med andra kvinnor så var det inte förvärkar, utan snarare att han ändrade position eller kom åt en nerv eller liknande. Han ligger ju med huvudet ner så. Men på fredag är det rutinbesök hos mvc, då ska jag fråga henne vad det kan ha varit.

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *