▹ Övrigt

Långt inlägg: en löptur och tankar om tacksamhet och hur man lever i nuet

Igår vaknade jag tidigt, runt 8 någon gång. Låg kvar ett litet tag, har varit så oerhört trött den senaste tiden trots att jag går och lägger mig tidigt. Sen blev jag rastlös, som alltid. Hehe. Jocke hade varit ute kvällen innan så där fick jag assistera med alvedon och ett glas juice med isbitar och sugrör – finns det någon gång man är så nöjd över att ha varit nykter kvällen innan som när man vaknar upp bredvid en bakfull partner? Tror inte det!

Gjorde mina specialpannkakor till frukost (recept här!) och lät frukosten ”lägga sig” i någon timme. Sedan tog jag bilen och åkte till Ensta friluftsgård (tror jag det heter) som ligger några kilometer från oss. Hade tänkt köra ett cardiopass inne på gymmet, men kändes nästan löjligt att vara inomhus när solen sken och det var åtminstone 13-14 grader utomhus.

Okej, snart är det ögonblicket där ni kommer tro att jag har fått fnatt…

Min PT vill att jag går 1 timme varje söndag, så jag började promenera med musik i öronen. Efter två kilometer fick jag lite feeling och tänkte att ”vad fan, det gick ju bra igår…” Så jag började jogga. Och det gick hur bra som helst. Var inte ens jobbigt. Så jag joggade på och joggade på tills jag kom på att ”just det, det är precis så här jag INTE ska göra”, haha. Även om det känns bra så måste jag viga in kroppen i löpningen enligt min kiropraktor. Så jag gick, joggade, gick, joggade. Efter fem kilometer, när jag var tillbaka vid parkeringen, hade jag två sekunders tankeverksamhet där jag funderade över om jag skulle gå till bilen eller vända om och köra 5 kilometer till – fast åt andra hållet. Såg hur mina fötter bytte håll och plötsligt upplevde jag skogen från ett annat perspektiv.

Efter kanske 7 kilometer kommer den här låten på (Spotifylänk) och jag kände mig SÅ avslappnad (om än andfådd). Tänkte plötsligt på hur bra mitt liv är just nu.

Vi har äntligen kommit ut ur vintermörkret och vaknar till solljus och värme varje dag. Jag känner mig kärare än någonsin i Jocke och vi pratar om framtiden på ett annat sätt än tidigare. Jag har mina älskade vänner vid min sida. Inga sjukdomar bland släkt eller vänner. Till och med på jobbet känns det bra sett till mängden arbetsuppgifter och för en gångs skull är jag inte tokstressad eller känner mig pressad på något vis. Jocke och jag åker till New York om 1,5 vecka (!!!! wiiiii) och min kropp HÅLLER

Ja och det var ungefär här som jag till och med grät en liten skvätt bakom mina glasögon medan jag joggade på i lugnt tempo i skogen. Japp, jag är den tjejen. Hon som gråter av lycka och tacksamhet medan hon löptränar i skogen. Herregud…

Såg Netflix-dokumentären om Brené Brown igår (länk här) som handlar om mod, tacksamhet, sårbarhet och humor.

Hon beskrev att många blir vettskrämda när det är så många saker som lirar i livet samtidigt. Att det är så bra just nu att något dåligt måste hända för att ”jämna ut det”. Men att ”botemedlet” för detta är att visa tacksamhet för det som finns här och nu, det som ÄR bra. Istället för att tänka att något kommer hända. För livet är som ett hav, det är vågor och det går upp och ner. Men att vara glad för det jag har just nu och att vara tacksam för det gör att jag kan känna mig lugn inombords. Är ni med på vad jag menar?

Och ”med det jag har just nu” behöver inte innebära att det är lyxiga prylar. Utan i allra högsta grad det vardagliga. VARJE DAG är jag tacksam över att vakna till solljus för större delen av året är det tvärtom och jag mår skit av det. VARJE DAG är jag tacksam över att vakna upp bredvid Jocke och känna hans tveklösa kärlek som inte yttrar sig i blommor och smyckesgåvor utan i närhet, både fysiskt och psykiskt. En vilja att sätta mig och vår relation först. En dag kommer han bli världens bästa far till vårt barn.

Känner mig i alla fall väldigt tacksam just nu. Gör det varje dag numera. Tror det är en av nycklarna till att jag är mer i nuet än förut. Hade väldiga problem med att uppskatta idag och hade alltid FOMO så fort någon gjorde något kul. Idag har jag aldrig det. Är så nöjd i det jag har och vad jag gör. Magisk känsla.

Och det handlar inte om att jämföra sig med varandra utan att se till dig själv och ditt egna liv och hitta saker du kan vara tacksam för. För det finns alltid.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *