▹ Övrigt

En världsvan snygging och ett blåbär

Jag tittar tillbaka på maj månad för fem år sedan och ler åt hur livet har förändrats. Då var jag 25 bast, relativt nyseparerad från mitt ex och hade precis börjat hitta tillbaka till mig själv igen. Jag tror jag gick på minst ett pressevent varje dag, tränade tidigt på morgnarna och hade precis köpt min första egna lilla etta på Gärdet. Det var massor som hände och det skedde under en tid då ljuset kom tillbaka, träden började blomma och människor kände livsglädje igen efter ett halvår i mörker och kyla. Det var som att en del av mig dog i februari och en annan Thowe växte fram och föddes på nytt i maj. (Herregud, kan någon stoppa den här djupa tönten?)

Två veckor in vågade jag dessutom bjuda ut en man som var så snygg att jag blev knäsvag av blotta åsynen. Som det 25-åriga blåbär jag var kunde jag aldrig tro att den där 32-åriga världsvana mannen skulle säga ja, men det gjorde han. Jag föll pladask, var så nojig över att min ålder skulle vara en nackdel och dessutom livrädd över att våga öppna upp mig för någon ny när jag precis hade läkt. Det är klart att det inte alltid är lätt. Känner man, som jag, mycket och starkt – då är allt sånt här läskigt. Jag minns fortfarande när han skjutsade hem mig en sen kväll i juni och tog min hand i sin när jag satt på sätet bredvid. Tidigare hade jag alltid dragit bort handen elegant, men nu lät jag den vila i hans. Det var mitt sätt att våga öppna mig.

Med det visade sig att det var rätt. En 32-årig snygging och en 25-åring till blåbär, haha. I maj är det fem år sedan vår första dejt och dessutom vår årsdag för vår förlovning. Ettan på Gärdet och tvåan på Kungsholmen har bytts ut mot en trea i förorten, vi ligger inte och äter äggmackor i sängen nattetid längre utan är vakna med en ettåring (haha…) och weekendresorna har bytts ut mot husdrömmar och ett kommande bröllop.

Jag är precis där jag vill vara. Maj, vilken månad du är.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *