▹ Övrigt

Blir du också ett med huvudkaraktären i en bok?

När jag läser en bok blir jag helt inne i den. Om jag läser en riktigt bra bok händer det att jag i vissa tillfällen i mitt eget liv funderar över hur huvudkaraktären i boken skulle ha reagerat. Jag ”blandar” också mitt eget liv och min egna personlighet med bokens huvudkaraktär om jag i början av historien märker att vi har liknande drag. Det är särskilt kul när jag läser att hen (iofs, oftast hon) gör något som jag kanske har dragit mig för ett tag. Säg gå ut och gå (trots kyla och viljan att se serier i soffan) eller svara på ett jobbigt mail (trots att det framkallar ångest). När huvudkaraktären gör det så känner jag att jag också behöver göra det. Haha. Är ju jättemärkligt kanske, men det finns säkert någon psykolog som menar att jag tar in så mycket av omgivningen och att det därför inte är så konstigt att jag även gör det med böcker…

Ofta börjar jag nämligen även tänka på samma sätt som författaren har skrivit boken. Läser jag Ernest Hemingway har jag långa gammeldags och lite mer avancerade monologer i mitt huvud. Läser jag en deckare är det tvärtom; rappa, kvicka repliker. Det är inte så att jag har en konversation med mig själv, utan det är vid vissa tillfällen som tankarna rusar iväg. Jag är ganska observant och relativt fantasifull av mig och kan hitta tillfällen i vardagen att knyta an med andra tillfällen eller skapa historier av väldigt enkelt. Men i det stora hela så tänker jag mycket på hur författaren har skrivit boken och vilket språk som används. Jag gör det oavsett om jag läser en reklamskylt på stan, skönlitteratur eller ett mail. Det kanske har med min arbetsroll att göra, att dissekera text och fundera över kommunikation – eller så har det med min personlighet att göra och att jag valde mitt arbete just av den anledningen. ; )

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *